Bi Puranen höll föredrag igår på Pingstkyrkan i senioruniversitets regi. Bi villa ha reaktioner och här är min som jag nyss skickade henne på e-post:
Hej!
Det kom många igår. Och det var intressant även om jag hade sett något av diagrammen förut.
Du berörde många frågor varav en del har betydelse för möjligheter att integrera invandrare i vårt samhälle.
Min uppfattning när det gäller Mona Lundins inlägg (kände du igen hennes röst? Hon är en frekvent tyckare i ”Ring P1") är att i Sverige ska man kunna umgås över religionsgränser. Klarar man inte det så kommer det att ligga i fatet när asylbeslutet fattas. Det ska kommuniceras till flyktingarna när de kommer. Är vi för flata? Kan vi inte skicka tillbaka dem? Vi utvisar väl mördare i alla fall?
Och jag anser att när vi inte kan tala sanning i invandringsfrågor så gynnar det ett parti, sverigedemokraterna. Och du är en av dem. Du menade att förklaringen till det som hände i Köln var inte den som först man kunde läsa om. Men du talade inte om den riktiga versionen av det som hände! Var det inte ett 50-tal ynglingar varav en stor del invandrare och asylsökande som på nätet kallats ihop i både Tyskland, Belgien och kanske ytterligare något land? Vi hade motsvarande trakasserier här i Örnsköldsvik när det framkom att några yngre killar gått samman i den s.k. Magic Eye, en främre patrull som stannade i ett mörkt parti som väntade in några flickor och inringade dessa med en bakre patrull för att kunna tafsa på flickorna. Men ingenstans i vår liberala tidning kunde man läsa om vilka pojkar det var utan tidningens läsare utlämnades till gissningar. Tilliten till nyhetsförmedlingen är rubbad, en perfekt grogrund för sverigedemokratiska värderingar. Och det förstärktes av att identiteten på de som trakasserat flickor på musikgalor i Kungsträdgården doldes, den här gången av polisen.
När det gäller våldtäkter så ingår i den sverigedemokratiska åsiktspaletten att de begås av invandrare. Varje gång någon döms utan att man beskriver förövarens bakgrund gör man (SD) en tjänst. Men här har vi mycket jobb att göra. Självklart måste vi framhålla för invandrarna att våldtäkter inte tillhör den svenska kulturen. Men är det verkligen så? Jag har uppfattat Umeåmannen som en ”vanlig” svensk. Jag tror pojkarna och männen i Sverige befinner sig på ett sluttande plan som antagligen har med den stora plats som sexualiteten fått i vår kultur. Min egen erfarenhet av sex har fått mig att tro att en normal ”riktig” karl inte förmår sex i en situation där våld eller hat i vid bemärkelse förekommer. Detta måste påtalas i undervisning om sex och samlevnad. Jag har forskat mycket i hur man levde i Ångermanland för 300 år sedan, och våldtäkter förekom inte (nästan, ja det finns ett fall!). Kanske av soldater i främmande land, en flicka påstod sig vara våldtagen av ryska soldater under ockupationen av Finland efter 1714.
En annan närliggande fråga är sex före äktenskapet. Den finns med i din uppräkningar av kultur- och värderingskrockar, underförstått att vi i Sverige är för sex medan invandrare inte är det. Det är möjligt att det är så, men i de flesta sammanhang gynnar detta inte kvinnor. T.ex. bör kvinnor idag vaccineras mot HPV. Ett annat sätt att ”vaccineras” är avhållsamhet från sex i unga år. Men det vågar man inte säga, utan alla unga kvinnor ska vaccineras vilket får mig att tro att man i Sverige tycker att alla flickor ska ha sex i unga år! Vaccinationen har biverkningar men riskerna är mycket större. Självklart, när det i vår kultur inte finns några alternativ.
Kommentarer?
/Per Sundin

Markuds Östlunds fasteblogg:

När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet.
Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.” Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Joh 21:4-7,12-13

Vi har här att göra med tre huvudpersoner i texten. En har den dominerande rollen som för handlingen framåt i kraft av vem han är, trots att personerna runtomkring honom inte förstår att han är den han är. Genom sina ord förändrar han skeendet och skapar en dramatisk grundton som sedan präglar resten av kapitlet. Det är Jesus.
Jesus inleder med att tilltala lärjungarna som sina barn. Det kan verka dominant, då ingen ännu förstått vem han egentligen är, men är för mig ett intimt anspråk Jesus använder för att hjälpa lärjungarna minnas vem han är. Trots att de inte ser att det är Jesus, antagligen eftersom de ”vet” att han dog för bara några dagar sedan, så hoppas Jesus att lärjungarna ska förstå vem han är om han använder ”rätt” ord. Vem annars, förutom deras tidigare lärare och framtidshopp skulle, kollektivt, tilltala denna skara människor med just förhållandeförslaget ”mina barn”?

Nästan lekfullt verkar frågan komma. ”…har ni ingen fisk?” Som om Jesus försöker hinta om att fångsten allt var bättre på hans tid! När han hjälpte dem så fick dem alltid fulla nät.
Eller, missar vi något? Jag tror vi missar mycket om vi stannar där. Jag tror vi missar följande; det handlar inte om hur mycket fisk lärjungarna fiskar upp. Jesus står inte och gör reklam för fiskeriets nödvändighet för människans överlevnad. För mig handlar det här om att Jesus knyter ihop en säck av liknelser. När Jesus kallade bland annat Petrus var det från ett liv som fiskare. Genom att fiska med honom och se till så han fick en gigantisk fångst som aldrig tog slut kallade Jesus på Petrus att följa honom. Och han berättade att det inte var ett fiskeföretag de skulle starta. Mängden fisk var en liknelse för vad som nu väntade. Petrus var kallad att fiska människor, alltså berätta om vem Jesus var för så många människor som möjligt, sprida det glada budskapet till massorna. Och som de fiskade människor tillsammans, Jesus och Petrus.
Det är detta Jesus säger när han står på stranden och kaxigt undrar varför de inte har någon fisk. Det är inte fisken det handlar om, utan han påminner dem om den dagen de först blev kallade och påminner dem om att arbetet bara börjat. Dem skall fortfarande ut och fiska människor och Jesus får dem att göra det genom att använda samma liknelse som när han en gång kallade dem.

Det är rörande att läsa om deras reaktion och ännu starkare är hur du som läsare kan förstå och hänga med i berättelsen, hur du som läsare plötsligt förstår att Petrus och de andra nu förstår vem det är som pratar med dem.
Petrus är den andra huvudpersonen, passiv i berättelsen men aktiv i bemärkelsen att han gör ett aktivt val att möta Jesus, igen.
”Lärjungen Jesus älskade” är den tredje huvudpersonen, förpassad till en ännu mindre aktiv position då denne har endast en replik. Men lärjungen som Jesus älskade och som är den som identifierar vem Jesus är likställs ofta med den person som anses ha nedtecknat eller berättat om just den här berättelsen, nämligen lärjungen och evangelisten Johannes. Textens författare har givit sig själv rollen att identifiera Jesus, berättartekniskt är det skickligt då du som läsare helt enkelt får svaret tilldelat – det är Jesus som står på stranden och någon berättar detta plötsligt. Författaren tar klivet ur birollerna och avslöjar det alla andra undrar.

Jesus kallar på sina lärjungar en gång till. Och det är så skickligt och smart gjort.
Lärjungarna blir ursprungligen kallade på ett konkret sätt, Jesus använder deras yrke för att ge dem en bild av vad deras nya liv kommer innebära. Nu när han skall kalla på dem igen använder han samma tillvägagångssätt men med tillägget att han hoppas dem minns hur han kallade på dem första gången. Jesus upprepar sin kallelse en gång till.

”Kom och ät.”
Så avslutar Jesus sessionen vid stranden. Berättelsen fortsätter men vi stannar till här, för den här gången. Avslutningen berättar för mig hur Jesus agerar för att möta oss. Det är ofta inte genom en röst genom ett moln eller via helande under. Det är genom att möta någon i dennes arbetssituation, ta en konkret liknelse personen förstår och sedan föreslå för personen att dela måltid. Dela en stunds gemenskap.
Jesus inbjuder lärjungarna att möta honom, nu uppstånden, och Jesus inbjuder dig att möta honom. Du ha möjlighet att svara på frågan, bara genom att dela gemenskap med honom. Nattvarden är ett exempel men det är inte bara i nattvarden. Det är vid varje måltid, ja till och med i varenda möte med en annan människa. Jesus är med i varenda samtal och väntar på att få delta.
Lyssnar du till förslagen, tar du emot brödet, äter du?

Det är uppståndelsen för mig, att få möjlighet att umgås med Jesus i evigheters evighet.

En reaktion på ”Kom, ät och umgås”

1. Gunilla Söderling

   13 februari 2016 kl. 20:49

   Hej! Det låter lite väl detaljerat allt du skriver. Var du där? Mig veterligen så skrevs bibeln av prästerna ca 200 år efter Jesus död, eller uppståndelse, och kan inte tänka mig någon som levde då och kunde ge dessa detaljer. Prästerna kunde endast skriva om hur det var ungefär vid den tiden Jesus levde men definitivt inte detaljer. Sen vet du väl att Jesus dog inte på korset. Han blev räddad av sina vänner som var duktiga healers och naturläkare. Rek. dej att läsa Graalens gåta, och Tidsresa till ursprunget av Mariana Stjerna. MVH Gunilla

Och så här svarade jag:
Hej, Gunilla!
Du verkar inte ha tillräckliga kunskaper för att kommentera Markus utläggning. Evangelierna skrevs mellan 30 och 60 år efter Jesu död och uppståndelse. Om man har svårt att tro något som skulle vara skrivet 200 år efter när det verkligen hände, vad ska man då säga om en bok som skrevs 2000 år senare? Definitivt inga detaljer?
Var finns din uppgift i det samtida materialet att lärjungarna skulle vara healers och naturläkare?
Varför skulle lärjungarna hitta på en osann berättelse om en människa som påstår att han är ”Vägen, Sanningen och livet”?
Det finns många detaljer som du verkar tro är påhittade men som man i efterhand har fått bekräftade, t.ex. Aqvila hade nyligen kommit från Italien, Golgatas existens finns berättad i en pilgrims berättelse från 33, Litostroton, Pontius Pilatus undfallenhet för judarnas krav förklaras av tidigare grymheter som gett reprimand från kejsar Tiberius. Werner Keller förklaraer det så här: ”Talrika vetenskapsmän har gjort de fyra evangelisternas skildringar av rättegången, domen och korsfästelsen till föremål för grundliga vetenskapliga undersökningar och funnit, att de ända in i detalj bygger på historiskt korrekta traditioner”.
Markus opus ovan är ett försök att förklara det som egentligen hände vid Gennesarets strand och det står var och en fritt att göra en annan tolkning av Johannes skildring, skriven långt senare, men en ögonvittnesberättelse som i några stycken visar på bättre koll på kronologin än de tidigare skrivna synoptiska evangelierna. Det står var och en fritt att göra motsvarande tolkning. Men då ska man helst inte utgå från två som man närmast skulle beskriva som romaner skrivna på 2000-talet, utan någon som helst stöd i den vetenskapliga världen. Det blir ett villospår som inte leder någonstans.

I fredagens tidning fanns en insändare om att stationen används som värmestuga. Signaturen ”Skäms för Örnsköldsvik” tyckte att Securitas bör göra sitt jobb och avhysa de som vistas där. De kommer då att tvingas sova ute eftersom de antagligen saknar bostad. Det kunde ha varit jag om jag inte haft de föräldrar jag hade.

I vårt hem var lättöl den starkaste drycken. Min far och mor hade fått sina dryckesvanor av sina föräldrar. Det fanns dåliga erfarenheter av alkoholmissbruk längre bak i släkten, men inga erfarenheter av framgångsrikt s.k. måttlighetsbruk.

Jag råder de som är eller tänker bli måttlighetsdrickare att göra ett DNA-test. Jag behöver inte göra ett sådant trots att jag mycket väl kan ha ett dåligt genetiskt arv när det gäller drogmissbruk. Jag har gått igenom tre perioder av mitt liv som kunde ha lett mig in ett missbruk, värnplikten, som student samt dans, mest på Brännaborg och Strömsborg. Men jag höll mig nykter, lever idag ett bra liv, fortfarande nyktert främst för min egen skull men även för att skydda mina barn och barnbarn och de andra som finns i min omgivning som kan vara i riskzonen för ett missbruk.

De som vistas på Resecentrum har inte haft samma tur. Alkoholen är lurig, man bygger upp en fantasibild av att man egentligen inte är någon missbrukare, och att ingen annan än man själv vet om ens alkoholvanor.

Hjälp finns att få men det fordrar oftast att alkoholisten erkänner sin verkliga situation. En alkoholists självbild gör att det är mycket svårt och i det läget gör samhällets krav på sekretess i handläggning av ärendet att den hjälp som erbjuds finns alldeles för långt bort. En jag har kontakt med har kunnat frysa ihjäl minst en gång under sista månaden.

Och det kunde ha varit jag.

Per Sundin IOGT-NTO

Margot Wallström gjorde en pudel igår som inte imponerade.
Margot Wallström var på Agenda igår kväll. Hon gjorde där ett fruktlöst försök att förklara sitt fördömande av knivskärningar med samtidig antydan att Israel gör "utomrättsliga avrättningar" i riksdagen i fredags. Att detta retade Israels regering vet vi. Samtidigt har det inte kommenterats av Abbas (som just använt termen "utomrättsliga avrättningar" för dödskjutningar av palestinier i färd med att angripa civila israeler med saxar, knivar, yxor, bilar och annat som kunnat användas), och varför skulle han det? Margot backade i Agenda och menade att hennes uttalande inte var riktat mot Israel utan var bara en allmän farhåga.
Har konflikten mellan Israel och Palestina kommit närmare en fred sedan Sveriges erkännande av Palestina? Svar: nej. Har några andra EU-länder följt Sveriges erkännande? Svar: nej.
Tyvärr Margot, vad jag förstår är du Sveriges sämsta utrikesminister hittills.

Skickade följande kommentar till Ekots nyhetssändning 4 augusti:
Hej!

Vad har ni för urvalskriterier för vilka som ska ge kommentarer till politiska skeenden?

Själv får jag nyhetsbrev från Israel författade av Paul Widén och han hittar regelbundet partiska kommentarer i t.ex. DN och SvD mot Israel och för Palestina.

Sveriges Radio borde däremot stå för en mer objektiv nyhetsrapportering, men jag är tveksam till om ni lyckas med det i Israel-Palestina-frågan.

Nu lyssnade jag på en som heter Katrin Olmestad som skulle kommentera att Israels regering nu skulle skärpa t.ex. förhörsmetoderna i förhör av misstänkta israeliska terrorister. Det var tydligen inte bra enligt Katrin som t.o.m. påstod att Benjamin Netanyahu skulle yttrat sig rasistiskt i valrörelsen (förstår inte vad det har med saken att göra, det är ju historia, utan nu gäller det väl förhörsmetoderna) och tog som exempel att han var emot bildandet av en palestinsk stat. Katrin verkar inte ha rätt kompetens om hon försöker påskina att den ståndpunkten är rasistisk. Det ingår i hans uppdrag att skapa förutsättningar för staten Israels existens och det är ju därför han är mot en palestinsk stat. Rasism i Israel bör i första hand handla om diskriminering av araber, och skulle det gälla rasism så skulle han väl vara motståndare till alla arabiska statsbildningar?

/Per Sundin, Gullänget

Hade följande brevväxling med sportjournalisten Sören Häggkvist på Örnsköldsvik allehanda:

Till soren.haggkvist@allehanda.se

Hej!

Jag var ute och tränade för åtta dagar sedan halkade på en isfläck och slog höften så olyckligt att jag antagligen inte kan vare sig åka skidor eller springa på flera månader.

Ni hade kunnat skriva om mig:

-Jag tänker inte så mycket. Jag bara kör och har kul.

Men det var inte så kul. Det var dumt.

Linda har enligt artikeln kompartmentsyndrom. Enligt uppgift ska det vara samma sjukdom som Billan Westin hade och som nu efter en operation med tveksamt resultat omöjliggjort en fortsatt karriär i skidspåret. Jag vet inte om det var därför hon slutade åka skidor eller ens om hon vill åka skidor fort, men det är tveksamt om hon ens skulle kunna satsa på t.ex. veteran-tävlingar idag.

Jag menar alltså att artikeln ger en positiv bild av Linda och hennes skidsatsning och kommande operation, men att det kan vara så att det här är sista säsongen som ÖA kan skriva om Linda som skidåkare. Och då är kanske artikeln var en björntjänst för Linda i ett längre perspektiv.

Jag tror att Sven Westman kan berätta om Lindas kompartmentsyndrom och riskerna med operation. Gör gärna ett besök hos honom i hans massageklinik på Ångermanlandsgatan 28 A (Huset ovanför ICA Kvantum med ingång från Ångermanlandsgatan högst upp). Tel 826 18.

/Per Sundin

Till Per Sundin

Hej Per, "jag bara kör och har kul", citatet var svaret på min fråga vad hennes målsättning är i JSM. Inget om sjukdomen.

Och vad gäller hennes operation tror jag säkert att hennes läkare vet vad som är bäst.

Sören

Till soren.haggkvist@allehanda.se

Tråkigt för Linda att du inte var mer intresserad. Det är inte alltid säkert att läkarna vet bäst. I det här fallet är det ganska säkert inte så. Jag kan själv berätta om många misstag som mina läkare utsatt mig för. Det är bara att titta på högra handen med fyra fingrar.

/Per Sundin

Till Per Sundin

Jag är mycket intresserad av skidåkning och Lindas framtida satsning. Förstår inte vad du menar med tråkigt för Linda.

Det inte Sören förstår är att det är Lindas framtid som skidåkare som är hotad!

Erik Lysén kämpar vidare som soldat i f.d. Sveriges statskyrka och försvarar f.d. statsbärande partiet socialdemokraternas regeringsbeslut, nu beslutet att erkänna Palestina som självständig stat. Beslutet tror Lysén uppskattas av moderata krafter i Israel. Vilka är de, och hur många är de talesmän för? Kadima är mitten, någon därifrån har veterligen aldrig uttryckt sympati för (S-MP)-regeringens beslut. Till höger finns 54% i knesset, till vänster 22,5%. Tyvärr Lysén, stödet i Israel för det svenska beslutet är i praktiken försumbart.

Visst är det tragiskt att palestiniernas livsutrymme undan för undan beskärs som ett resultat av den israeliska bosättningspolitiken, och den skulle givetvis få ett slut så snart en fred undertecknas.

Har du någonsin funderat på varför fredsunderhandlingar går så trögt i den mån de alls bedrivs? Jag tror att det beror på palestiniers överdrivna förhoppningar på vad en fred kan innebära. Det innebär att förhandlarna från Palestina aldrig kan komma hem med beskedet att freden bara blev en tumme, ingen av de som flydde 1949 får återvända och Jerusalem med omgivningar förblir i israelisk ägo. De palestinska förhandlarna har med andra ord inget realistiskt förhandlingsutrymme. En fred blir bara möjlig om den palestinska allmänheten får klart för sig att de befinner sig i ett hopplöst underläge och är beroende av Israels välvilja. Jag tror att det svenska erkännandet har motsatt verkan, det stärker uppfattningen att det istället är Israel som befinner sig i ett utsatt läge eftersom deras stöd internationellt hela tiden förefaller att undermineras.

Lyséns eller Mogherinis punkter för fred saknar den viktigaste förutsättningen för fred, nämligen att det finns något att förhandla om.

Jag tror också att Israels förtroende för den internationella kontrollmekanism som beskrivs är litet. På Golanhöjderna har terrororganisationer jagat bort och kidnappat FN-trupper som ska bevaka freden. Varför skulle inte Hamas kunna göra likadant utanför Gaza? Inte ens Israels s.k. blockad är tillräckligt effektiv. Hela tiden förs det in vapen som utgör ett hot mot miljoner israeler på andra sidan gränsen. Skulle den internationella kontrollmekanismen göra jobbet bättre?

Skulle en hållbar fred kunna slutas skulle gränsen mellan Israel och Gaza inte vara svårare att bevaka än någon annan gräns kring Medelhavet, men Sveriges regering har gjort en sådan fred ännu mer avlägsen.