Den här insändaren skickade jag in till alla tidningar i stiftet vecka 28:

Det blir med säkerhet inget extraval till riksdagen, men kyrkovalet hålls som vanligt, i år 19/9.

I valet till kyrkomötet ställer i år tretton nomineringsgrupper upp. Den jag representerar är Kristdemokrater i Svenska kyrkan (KR), partipolitiskt obundet. Varför skulle man rösta på just oss?

1. Vår uppfattning är att nomineringsgrupperna bör stå fria från partipolitiken. Orsaken är att denna har oftast ingen koppling alls till de flesta beslut som tas i kyrkan i församlingar, pastorat, stift och även i kyrkomöte. Sverige är unikt bland världens demokratier där politiska partier engagerar sig i kyrkopolitiken, en anakronism från statskyrkans tid. Den har också mycket litet stöd bland kyrkans medlemmar och urholkar kyrkovalens legitimitet.
2. Antagligen lägger KR jämfört med andra grupper högre vikt vid musiken i kyrkan, ekumenik, människovärdet, gudstjänst och att kyrkan ska vara för alla, högt i tak och inte exkluderande.
3. De flesta nomineringsgrupperna vill att kyrkan ska engagera sig för en bättre miljö. Att detta är nödvändigt blir mer och mer uppenbart även för den mest klimatskeptiske. Som docenten Anders Eriksson formulerar sig i en insändare 12/7: ”Ingår det inte i det profetiska uppdraget att ge ett svar på den största utmaning som mänskligheten någonsin har ställts inför?” Svenska kyrkan har hög trovärdighet när det gäller miljön. Ett sätt att bibehålla den höga tilliten är att förvalta de egna tillgångarna klimatsmart. Två exempel: Satsa på att bygga upp ett nät av laddstationer vid alla Sveriges kyrkor (troligen mer effektiv påverkan på resten av samhället än solceller på kyrktak) och alternativ drift av kyrkans skogar för att optimera deras egenskap som kolsänka.

Per Sundin kandidat (KR) till kyrkomötet för Härnösands stift

 Den här insändaren skickade jag in till tidningarna i Härnösands stift 24-25 juni (hittills inte publicerad någonstans):

Svenska kyrkan kommer att be den samiska folkgruppen om ursäkt senare i höst. Min uppfattning är att Svenska kyrkan har gjort fel mot samiska folket, men att den gjort mycket mer gott som samtidigt borde få komma fram.

Vi kan också se att samerna från början levde på ett uthålligt sätt. Man levde på jakt och fiske. När det tröt flyttade man några km eller mil. Jordbruket som vi ”svenskar” drev var också hållbart, men tveksamt om det är idag när det gjort sig beroende av både konstgödsel och fossila drivmedel. Renskötseln har också gjort sig beroende av fossila drivmedel. Enligt SMHI är Sverige hårt drabbat av klimatförändringen, redan över två grader i norra Sverige, något som drabbar rennäringen mer än jordbruket.

I vitboken som upprättats av kyrkan har man framställt nomadskolorna som ett misslyckande. Skolväsendet sköttes i äldre tider av kyrkan, men det var på statens uppdrag. Att dessa skilde barn från föräldrar var ofrånkomligt. Det samiska språket hölls tillbaka, men det var å andra sidan kyrkans personer som skapat ett samiskt skriftspråk. Att sprida kunskap i svenska språket på det bekostnad av det samiska i nomadskolorna kan man lika gärna se som ett led i att integrera samerna. Det drabbade även tornedalsfinskan och idag invandrarspråken.

Man menar också att undervisningen i dessa skolor var sämre och förutsatte att samer inte skulle ha tillgång till högre undervisning. Det kan man också se som skillnader mellan stad och land som man kan se även i dagens Sverige. Det finns dock tidiga exempel på lappsöner som gått den långa vägen till universitet och grundat stora prästsläkter, t.ex. Sundelin och Graan. Skytteanska skolan i Lycksele var en skola för både flickor och pojkar vilket var unikt. Motsvarande skolor för den ”svenska” befolkningen, pedagogier och trivialskolor, var endast tillgängliga för pojkar.

Tveklöst hamnade präster som bistod det rasbiologiska institutet i sina forskningar i en återvändsgränd. Det är lätt att vara efterklok. Institutets och dess medhjälpares verksamhet har inte varit till gagn för dagens forskning utan är en mörk fläck i Sveriges historia.

Till den samiska kulturen hör deras religiösa uppfattningar. Jag antar att kyrkan inte ursäktar den mission bland samerna som förekommit. Kyrkan har fortfarande mission som en av fyra huvuduppgifter, och kristendomen är en del av västerländska kulturen med värderingar som finns i FN:s deklarationer bland annat om mänskliga rättigheter för urfolk.

Det samerna har anledning att tacka kyrkan för är dels skriftspråket. Kunskaper i samiska var nödvändiga för präster i församlingar som dominerades av samisk befolkning. Kyrkan må väl också få tillgodoräkna sig prästen Lars Levi Laestadius kamp mot alkoholbruket i den samiska befolkningen i första hand i Norrbotten, men som fick återverkningar även i Norge och Finland.

Som om ursäkten till samerna inte vore nog pågår parallellt en rörelse inom Svenska kyrkan som vill att kyrkan skriver en vitbok och ber om ursäkt även för sin insats under trolldomsprocesserna. Antje Jackelén värjer sig mot denna begäran och menar att det finns inga kvarlevande som kan ta emot ursäkten.

Jag tror inte man begriper syftet med häxprocesserna, att skydda samhällets mest värnlösa individer, nämligen barnen. Idag är det fortfarande barnen som vi vill skydda. När de utsätts för pedofili är det väl så nära 1600-talets Blåkulla man kan komma. Då var trollkonorna de skyldiga, idag pedofiler. Trollkonorna riskerade lagens strängaste straff, avrättning. Förtvivlan var naturligtvis stor när det verkliga förhållandet uppdagades, barnens enstämmiga vittnesmål var bara fantasier. Pedofiler släpper man inte ut förrän man tycker sig ha försäkrat sig om att man efter rättspsykiatrisk vård avlägsnat deras asociala beteende.

Per Sundin, kandidat (KR) i Härnösands stift till kyrkomötet

  Den här insändaren fanns i Dagen  2021 17/6:

Av Magnus Nystedt , ledamot av stiftsfullmäktige i Västerås stift, kandidat till kyrkofullmäktige i Kumla-Tärna-Kila pastorat i Sala

17 juni 2021 06:15

Prästen Peter Westermark skriver i Dagen 11/6 om att “befria kyrkan från partipolitiken”, en lika tråkig som utsliten synpunkt. Det är tråkigt att den viktigaste frågan i kyrkovalet, för Westermark och många andra, är uppfattningen att politiska partier som ställer upp som nomineringsgrupper ska ut ur kyrkan.

Dock är det ju glädjande att Westermark ändå tillstår att det finns “oerhört många kompetenta, dedikerade och ofta djupt troende människor som älskar vår kyrka” som ställer upp på de partipolitiska nomineringsgruppernas listor. Tack för det erkännandet åtminstone. Men ändock menar han att jag och många andra är i princip diskvalificerade från att ställa upp.

Jag är aktiv inom Centerpartiet och detta blir mitt andra kyrkoval och jag känner inte alls igen mig i Westermarks beskrivning. Vi är många centerpartister runt om i landet som lägger ner mycket tid och engagemang i kyrkovalet, utifrån vår tro och vår vilja att vara med och arbeta för kyrkans bästa. Det bör vara våra förslag till hur vi vill Svenska kyrkans framtid ska se ut som står i fokus, inte att vi är ett parti som ställer upp som nomineringsgrupp.

Ja, jag är alltså medlem i ett politiskt parti och ställer upp på vår lokala lista i Kumla-Tärna-Kila pastorat i Sala kommun. Det jag vill verka för om jag blir invald är lätt att hitta på nätet och i sociala medier.

Att jag ställer upp på ett partis lista talar om en del för väljarna, till exempel vilka värderingar som jag står för. Och om det spelar någon roll för väljarna har jag inga problem att berätta att jag tror på Gud, läser Bibeln varje kväll, ber regelbundet och går i kyrkan på söndagar (i pandemin deltar jag digitalt).

Vi har ingen partibok, som Westermark vet förstås, och jag har inte upplevt någon partipiska. Han väljer avsiktligt ord som kan uppfattas negativt för han uppnår då sin avsikt att visa avsmak för politiska partier i kyrkan, en taktik som drar ner trovärdigheten i hans argument.

“Rösta på något av de icke-politiska alternativen!” uppmanar Westermark och menar förstås något av de icke-partipolitiska alternativen. För politik är lika mycket en del av de nomineringsgrupper som är knutna till politiska partier som de som inte är det – tro inget annat. Så länge Svenska kyrkan styrs som den gör, där tillhöriga får rösta på vilka som ska företräda dem, kommer politik vara en oskiljbar del av kyrkan.

Westermark må vilja hålla borta partierna från kyrkan, men politiken kommer han inte få bort.

Några ord till dig som röstar. Titta på de olika nomineringsgrupperna och vilka värderingar och ställningstaganden i sakfrågor vi står för. Där hittar du svaret på vad du ska rösta på. Låt inte dimridåer som Westermarks inlägg leda fokus bort från det.

Jag hoppas du som läser det här röstar i kyrkovalet i september, faktiskt oavsett vilken nomineringsgrupp du röstar på. Ett ökat demokratiskt deltagande kan bara vara bra för kyrkan. Där tror jag att Peter Westermark och jag ändå har en samsyn.

Min replik kom 1 juli:

Partipolitik minskar kyrkans trovärdighet

Replik. Partipolitiska grupper har steg för steg fått kyrkan att ändra sin position i olika frågor för att anpassa sig till samhällsutvecklingen, vilket är en orsak till kyrkans tillbakagång, skriver Per Sundin.

Av Per Sundin , kandidat till kyrkomötet för KR i Härnösands stift

29 juni 2021 12:00

Magnus Nystedt försvarar i en insändare i Dagen 17/6 sin rätt att ställa upp i val i kyrkan på en politisk lista. Visst har han den rätten, men icke desto mindre är politiska partier i kyrkoval en anakronism som skadar kyrkan i dag.

Inga andra kyrkor, vare sig i Sverige eller utomlands (möjligen med undantag av Ryssland?) styrs av politiska partier. Att vi har det så i Sverige är en kvarleva från statskyrkans tid och i Norge funderar kyrkan just på hur man vid skiljande av kyrka från stat ska undvika att hamna i samma system som vi har.

Svenska kyrkan borde styras av personer som har kyrkan och dess möjlighet att bedriva gudstjänst, undervisning, diakoni och mission som högsta prioritet. Det skulle kunna vara kyrkopolitik, något som är väsensskilt från politiken i riksdag, region och kommun.

Om man läser vad den största nomineringsgruppen i kyrkomötet, Socialdemokraterna, menar sig ha åstadkommit sedan början på 1900-talet är det tydligt att de haft en särskild agenda som styrts av önskan att foga in kyrkan i ett socialdemokratiskt samhällsbygge.

I Dagen har nyligen publicerats två nyhetsartiklar som belyser skillnaden mellan kyrkopolitik och politik:

I den första kan vi läsa att antalet gudstjänstbesökare har halverats de sista tio åren. Det är symptomatiskt en opolitisk nomineringsgrupp som i en motion vill att detta ska undersökas.

I den andra läser vi att en präst dömdes för att ha hjälpt en konvertit att fly från Migrationsverkets förvarsenhet i Gävle. I syfte att få tingsrätten att se assistans vid en rymning från ett annat perspektiv anförde prästen att hon riskerade avkragning. Detta avvisades av tingsrätten som menade att hon inte riskerade någon påföljd över huvud taget i sin anställning eftersom brottet hade medmänskliga motiv. Vi ser här skillnaden mellan ett kristet förhållningssätt som fortfarande tillämpas i kyrkan, och ett världsligt där partipolitiken bestämmer.

Partipolitiska grupper har fått kyrkan att steg för steg ändra sin position i olika frågor för att anpassa sig till utvecklingen i samhället utanför på gott och ont. Otvivelaktigt är anpassningen en av orsakerna till kyrkans tillbakagång i och med att den för våra medlemmar är uppenbar och minskar kyrkans trovärdighet.

 Det här skickade jag till skiftet.org:

Hej!

Fick just en uppmaning att skriva under en uppmaning för att stoppa Israels bombning i Gaza.

Kan ni bakgrunden?

Då vet ni kanske att Israel ockuperade Gaza efter 1967 men drog sig därifrån 2005 antagligen med förhoppningen att det skulle vara fred mellan Israel och Gaza. Så har det dock inte varit utan strider har blossat upp med ungefär fem års mellanrum.

Vad jag förstår har Israel inget intresse av att anfalla Gaza som man dragit sig bort ifrån. Israel har den militära makten att åter ockupera Gaza, men har sedan 2005 aldrig gjort det.

Trots det har som bekant Israel anfallit Gaza vid ett antal tillfällen. Syftet borde med denna bakgrund vara enkelt att förstå: Eftersom Hamas i stort sett motiverar sin existens som försvarare av palestinska intressen även utanför Gaza så tolererar inte Israel det latenta hot som Gaza innebär. Man vill dels få Gazas ledare och invånare att förstå att Israel hämnas med ”övervåld”, dels att försöka identifiera raketramper och förstöra möjligheterna för Gazas ledare att ständigt angripa Israels civilbefolkning. Verkar inte det rimligt? Skulle Ukraina göra likadant mot Ryssland skulle väl ingen bli förvånad över om Ryssland skulle skicka bombplan och förstöra militära mål trots att civila offer då skulle krävas, eller hur?

Självklart kan man också se det hela från palestiniernas synpunkt, att driver man bort palestinier från bostadskvarter där man bott sedan 1948 är det ett bra tillfälle att angripa Israel även om civila dödsoffer på Israels sida är oundvikliga, ja, det är väl det enda sättet att föra raketkrig eftersom IDF är så väl försvarade.

Det omstridda kvarteret var från början judeägt men kom att tillhöra Jordanien efter fredsstilleståndet 1948. Vem kom då att överta ägorätten? Det blev den jordanska staten. De som flyttade in kom då att betala hyra till markägarna. 1967 fördrevs jordanierna och jordanska staten har sedan inte kunnat hävda äganderätt till Sheikh Jarrah. Vem skulle då kunna överta äganderätten? Jerusalems stad? Pga. att palestinierna fortfarande vill ha palestinsk överhöghet har de vägrat att betala hyra. Därför detta hot om vräkning, efter 54 år!

Israel menar nu att de som ägde kvarteret före 1948 borde återfå äganderätten. Palestinierna menar att motsvarande förhållande inte gäller för dem, dvs. möjlighet för palestinier att återfå mark som ägdes av dem före 1948. Det är ju en av knäckfrågorna i hela Israel. Många araber flydde från israel under kriget 1948. Huruvida de gjorde det av skräck att hamna på fel sida om gränsen eller om de aktivt fördrevs är egentligen ointressant efter 73 år. Hur rensades nuvarande västra Polen från tyskar efter andra världskriget? Visst var det många som flydde självmant. Det vet vi ju eftersom bl.a. den största fartygsolyckan i historien i Östersjön var när en rysk ubåt sänkte Wilhelm Gustloff 1945 30/1, "överlastat med civila flyktingar, mestadels kvinnor och barn, men också av sårade soldater och sjömän”. Men tveklöst måste även några av de miljoner som bodde i Hinterpommern, Ostpreussen och Schlesien mm. även ha avhysts av polacker. Likaså måste områden nu tillhöriga Vitryssland och Ukraina ha rensats från polacker samtidigt. Die vertriebenen fanns som folkgrupp i främst Västtyskland under många år men torde idag ha assimilerats. Detta har som bekant inte skett i Libanon och Jordanien. Att nu när de flesta av dessa palestinska flyktingarna är döda, och flyktinglägren består av palestinier som fötts i lägren repatriera dessa avkomlingar av flyktingarna är orealistiskt, lika orealistiskt som att repatriera Polens befolkning österut. Judarna skulle plötsligt hamna i minoritet i sitt eget land och risken är stor att Israel skulle utplånas som självständigt land.

Hur ska Skiftet lösa den här frågan? Ska Israel även i fortsättningen när juridiska tvister mellan israeler och palestinier uppkommer tolerera att bli beskjutna från Gaza?

/Per Sundin

 Den här insändaren skickades in till Örnsköldsviks Allehanda 3 december:

Covidläget är prekärt i Örnsköldsvik. Inga icke akuta operationer genomförs. Redan är läget värre än det var i våras. Ett bekymmer är att vi inte har några fler åtgärder att ta till förutom regeringens förbud att samlas mer än åtta. Att stänga ned delar av eller hela gymnasier, men framför allt grundskolor är av tveksamt värde, och om det sker i Örnsköldsvik beror det på att lärarna har blivit sjukskrivna. Kan det vara så att vi är för nonchalanta efter att ha iakttagit försiktighet i nio månader? Så skulle det inte behöva vara. Vi vet att sjukdomen är livsfarlig och även om sjukvården nu har mycket bättre kunskap om hur covid-19 ska behandlas så står sjukvården maktlös om det blir följdverkningar och behov av rehabilitering. Många, ofta kvinnor, är utskrivna från sjukhus men är fortfarande sjukskrivna utan att någon förstår sig på hur dessa sviter av covid-19 ska behandlas.
Varför använder inte Örnsköldsviksborna munskydd? Ansvariga i kommunen litar helhjärtat på framför allt folkhälsomyndigheten. Även vinnaren i USA-valet, Joe Biden, till skillnad från sin motkandidat, storlögnaren Donald Trump, litar på experter, i USA! Hela världen tror på munskyddens positiva effekt utom just vår egen folkhälsomyndighet. FHM älskar att jämföra oss med hårt drabbade länder i södra Europa, tättbefolkade och med andra umgängesvanor. Norge och Finland borde ligga närmare till hands för jämförelse. De har ungefär tio gånger så få dödsfall per capita som Sverige.
Någon hjälp från FHM kommer vi med säkerhet aldrig att få när det gäller munskydd. De har redan misslyckats med tanken på flockimmunitet vilket medförde fler dödsfall på äldreboenden. Skulle de nu efter nästan ett år plötsligt medge att munskydden har en positiv effekt skulle de erkänna ännu ett nederlag och tappa all auktoritet.
”Blott Sverige svenska krusbär har” skrev CJL Almqvist på 1800-talet. Jag älskar svenska krusbär, men det finns nog goda bär utanför Sveriges gränser också. Ska vi bara lita till FHM eller istället lyssna till motsvarande myndigheter i alla andra länder, som stöds även av många svenska forskare och experter med mer praktisk kunskap om epidemier? Vi känner inte till allt om Coronavirusets smittvägar och om man just idag själv kan sprida smitta asymtomatiskt. Det kan kännas obekvämt men jag vill uppmana alla svenskar och oss i Örnsköldsvik att ta på oss munskydd åtminstone i affärer och kollektivtrafik, främst för våra medmänniskors skull och en påminnelse om att detta virus finns.

Den här ledaren fanns införd i ÖA 5/10 2020:

Har du lämmnat in klimatdeklarationen? Lugn. Det är först 2022 som fastighetsägare måste redovisa för Boverket hur uppförandet av en ny byggnad påverkat klimatet om regeringen får som den vill.

Utsläppen från bygg- och fastighetsbranschen står för cirka 20 procent av Sveriges totala utsläpp. Det är därför inte konstigt att ställa krav. Ingen ser det som märkligt att politiken gör liknande för bil- eller ståltillverkare. Men reglering kan leda till oönskade konsekvenser. 

Exempelvis infördes i USA på 1970-talet striktare reglering av utsläpp från personbilar. Skåpbilar, truckar och terrängfordon slapp, så bilindustrin skapade den moderna SUV:en. Enligt Internationella Energirådet stod den kraftigt växande SUV-kategorin för den näst största ökningen av globala utsläpp mellan 2010 och 2018 – mer än dubbelt så mycket som flyget.

I Sveriges fall riskerar klimatdeklarationer att minska byggandet. Om en byggherre lämnar in en deklaration som Boverket finner otillfredsställande är det tänkt att man kan utfärda ett vite om 0,001 prisbasbelopp per kvadratmeter med ett tak på 473 000 kronor.

Då deklarationen varken täcker drift eller underhåll händer inte särskilt mycket mer än att projektet kan bli en halv miljon dyrare för den som bygger klimatdumt.

Den kostnaden kan enkelt spridas ut över stora projekt i form av billigare materialval och arbetskraft eller mer effektiva processer. Ett annat sätt är förstås att höja priset gentemot slutkunden, vilket rimligen gör att färre har råd att betala för de bostäder som byggs.

Den 20 december ska Boverket på regeringens uppdrag lämna förslag på ett ”förenklat och konsekvent regelverk” som ska ”bidra till ett snabbare och mer kostnadseffektivt byggande”, enligt myndigheten – med hänvisning till det enorma byggbehov Sverige står inför.

Det är bra. Enligt den statliga utredning som låg till grund för uppdraget har Sverige 20-40 procent fler byggregler än Danmark och Nederländerna, och ”åtminstone dubbelt så många” som Finland, Norge och Skottland.

Under alliansens första mandatperiod var målet att minska företagens kostnader för administration med 25 procent. 2011 infördes en ny och påstått enklare plan- och bygglag. Effekterna blev små.

I Sverige upplever 84 procent av byggföretagen att de administrativa kostnaderna stått stilla eller ökat sedan dess. Exempelvis blev kontrollprocessen för att bygga småhus över 50 procent dyrare mellan 2010 och 2017.

Visst kan en genomlysning likt Boverkets visa på nya behov, och en proaktiv reglering kan minska hindren för nya former av byggande. Men det blir något paradoxalt att en myndighet med regeringens uppdrag att trimma bland snåriga regelverk parallellt sätts på att utveckla en fördyrande klimatdeklaration.

Storbritannien genomförde 2010-2015 projektet ”en in, två ut”. För varje pund som en ny regel orsakade i kostnad, skulle myndigheter ta bort eller ändra två regler som sparade två pund. Det vore en rimlig tumregel för en bransch som länge efterfrågat men aldrig fått färre regler.

Det skulle dock innebära att Boverkets inflytande minskar. Det är få myndigheter som frivilligt avvecklar sig själva. Det behövs genomtänkt politik för att bygga smartare och riva ut de lagstiftningsmässiga fuskbyggen som hindrar det.

 

Här nedan följer ett svar från mig som skickades in dagen därpå:

 

Gustav Junttis ledare i måndagens ÖA illustrerades med husbyggen, knappast arkitektritade. Gustav har då troligen inte hunnit läsa Fredrik Kullbergs ”Kriget mot skönheten” och recensionen av boken i samma tidning. Gustav skriver om snabbare och mer kostnadseffektivt byggande som behövs inför det ”enorma byggbehov Sverige står inför”. Ser man det så är det inte så konstigt att vi går mot ett allt varmare klimat.
Min mormor bodde på Fagervik i kvarteren som kallas Egnahemmen. Huset var byggt i schweizerstil i vinkel med en ouppvärmd glasveranda med en snurrstol och skrivbord där morfar hade haft sitt kontor. Glasverandan finns inte kvar idag men snickeridetaljer som gav huset karaktär finns fortfarande delvis kvar och uthuset är detsamma som för femtio år sedan, väl underhållet. Detta vackra hus kunde köpas av en vanlig arbetarfamilj som min mors. Där fanns ingen betong och enda stålet var spiken som använts.
Jag är övertygad om att ”klimatdeklarationen” som ”riskerar att slå hårt mot nybyggnation” har syftet att minska klimateffekten vid val av byggmaterial. Varför bygger vi i stål och betong när så gott som alla hus kan byggas i trä? Gustav verkar tro att klimatdeklarationen är ett exempel på hur Parkinsons lag fungerar på Boverket, att syftet skulle vara att bibehålla, helst öka Boverkets ”inflytande”.
Har verkar inte förstå att godvilligt kommer inte byggföretagen att sluta bygga i betong. Ska man bygga i trä finns oftast inte kunskapen, utan den måste köpas och ytterligare fördyra bygget. Kommunerna, inte bara Örnsköldsvik, är för svaga och tror tydligen inte att deras eventuella klimattänk kan påverka byggandet i Sverige. Jag tror att Boverket är den självklara instansen för att driva processen mot ett klimatsmart byggande.
Tanken är förstås inte att det ska byggas klimatdumt och dyrare, utan klimatsmart, vilket kommer att bli allt billigare i samma takt som byggföretagen tillägnar sig kunskap att bygga i trä. Juntti tänker kanske inte på att husen även energideklareras där drift och visst underhåll dokumenteras och helst ges förslag på lönsamma åtgärder om energiexperten orkar besöka huset ifråga. Han ojar sig också över att kontrollprocessen blivit mycket dyrare för småhus, men talar inte om att den fortfarande är marginell i förhållande till byggkostnaden.
Varför skulle byggsektorn undantas från att minska utsläppen? För att nå de av riksdagen uppsatta klimatmålen måste varje bransch spara 7 % per år. Vilken ska spara mer om byggsektorn sparar mindre?
Tänk på att de hus som byggs nu ska stå i minst 100 år! Idag byggs till allra största delen i betong och stål utan minsta tanke på att hus ska tilltala vårt estetiska sinne.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Den här debattartikeln finns på Härnösands stifts hemsida och publicerades också i Örnsköldsviks Allehanda 31 juli. Men det meningsutbyte som jag hade på samma insändarsida under augusti finns naturligtvis inte där.

Alla är del av en färgglad mångfald – känn stolthet!

BISKOPENS DEBATT | Under sommaren brukar pridesäsongen inledas. På grund av pandemin firas den i år på nya sätt och i dagarna firar Stockholm Pride en digital parad. Påminnelsen om allas lika rätt och värde behövs även detta speciella år.

Hbtq-rörelsens främsta symbol, regnbågen, påminner om att vi alla behövs på samma sätt som färgvariationerna i ett prisma. Att vi oavsett kultur, religion, kön, sexuell identitet eller läggning hör samman i en färgglad biologisk mångfald där alla har samma värde och rätt. Att världen, precis som regnbågen, aldrig kan vara hel och komplett utan denna mångfald.

Regnbågens symbolik kommer från bibeln där den ses som ett tecken på Guds kärlek och beskydd av alla varelser på jorden, ingen undantagen. Jag vill i dessa pridetider understryka att detta även är Svenska kyrkans syn på människors lika rätt och värde. Grundad på ett budskap om att den kärlek som är störst av allt är respekterande, ansvarstagande och utgivande vill Svenska kyrkan vara en inkluderande kyrka, där också hbtq-personer ska känna sig trygga och välkomna. Därför jobbar vi aktivt mot diskriminering och för inkludering.

Tyvärr finns det mycket kvar att göra. Regnbågsflaggan, priderörelsen och kampen kring HBTQ-personers rätt till lika värde påminner oss ständigt om detta. Och vi behöver denna påminnelse, både vi som har ansvar i Svenska kyrkan och alla vi som bor här i landet Sverige.
Vi hör alla samman i den biologiska mångfald som befolkar vår jord, vårt gemensamma hem, vi kan inte leva som om vi inte gjorde det. Det har inte minst det senaste halvåret i pandemins skugga tydligt påmint oss om. Jag hoppas verkligen att pandemins konkreta hot fått oss att inse att det är goda medmänskliga relationer tillsammans med en medvetenhet om vår tillhörighet till jordens liv – inte hat, förtryck och egoistisk individualism – som kan skapa livsmening, fungerande samhällen och en beboelig värld för oss alla.

Så låt oss vara stolta över att vi är en del av en skimrande biologisk mångfald. Låt denna stolthet också leda till ett ansvar för, och en vilja till, att skapa hela och värdiga relationer mellan alla människor men också till hela skapelsen och vårt eget inre liv.

Jag avslutar med några strofer ur en pridepsalm jag skrev för några år sedan:
Kärleken fördriver rädslan, gör din själ så stolt och fri.
Kärleken fördriver rädslan, gör dig till den du skapats att bli.

Eva Nordung Byström,
biskop i Härnösands stift

Replik på insändaren "Biskopen: Alla är del av en färgglad mångfald – även i år behöver vi fira prideveckan" i ÖA 31/7.

Det var vackra ord i din insändare, Eva. Du skriver om ”Svenska kyrkans syn på människors lika rätt och värde”. Du skriver om ”kultur, religion, kön och sexuell identitet” men inget om ålder. Idag diskrimineras 70+ och de riskerar att dö inte bara i corona utan även i ensamhet.
Äldre drabbas psykiskt av ensamheten vilket kan leda till att de åldras snabbare och därför dör tidigare än de annars skulle ha gjort. Folkhälsomyndighetens experiment har hittills misslyckats både med att skapa flockimmunitet och att hindra alltför många döda bland äldre. Vi hade i början av mars ett meningsutbyte om det lämpliga i att besluta om sammanslagning av pastorat i vårt kontrakt utan medverkan av de äldre i våra kyrkofullmäktige, men du menade att det var upp till respektive fullmäktigeordförande att bestämma vilka som skulle medverka.

Som biskop och ordförande i stiftsstyrelsen hade du chansen att påpeka att stiftsstyrelsen inte skulle ta ställning till beslut från pastoratsfullmäktige där äldre var uteslutna. Något sådant verkar dock inte ha gjorts utan tvärtom avslogs ett överklagande i domkapitlet utan att diskutera om beslutet fattats med hänsyn till Svenska kyrkans värdegrund. Vi äldre är en stor del av de gudstjänstfirande församlingarna i stiftet och är också väl representerade i de valda beslutande församlingarna.

Det är skadligt för legitimiteten när beslut fattats utan medverkan av 70+, särskilt när mötena skulle kunna hållas digitalt med hjälp av teknik som redan då var tillgänglig.
Vi representerar en sjättedel av Sveriges befolkning och troligen en ännu större andel av Svenska kyrkans medlemmar. Det är knappast till fördel för demokratin när många kunniga, levnadsvisa och demokratiskt valda ledamöter hindras att delta i beslut som kommer att påverka oss kanske under resten av 2000-talet.

Per Sundin, ledamot i Själevad-Mo-Björna pastoratsfullmäktige

Frågan om de äldre möjligheter att delta under politiska möten inom Svenska kyrkan i dessa coronatider väcker känslor. Biskop Eva Nordung Byström tycker att "kravet Per Sundin ställer på rättvisa går lite för långt”.

Per Sundin skriver: ”Svenska kyrkan diskriminerar äldre”. Ja, det är sorgligt och tragiskt hur alla äldre får betala ett högt pris i dessa coronatider. Ni som är 70-plus gör en heroisk och viktig insats för vårt samhälle. Tack! Men vad gäller 70-plussarnas möjlighet att delta vid vårens kyrkofullmäktigesammanträden, tycker jag att kravet Sundin ställer på rättvisa går lite för långt. Det menade även domkapitlet när de tog ställning till hans överklagande.

Den demokratiska ordningen i Svenska kyrkan gör inte skillnad på kompetens och beslutsförhet i relation till ledamöternas ålder. Det är också en rättvis likabehandling. En majoritet av ledamöterna i dessa kyrkofullmäktigen är också under 70 år. Varken jag, stiftsstyrelsen eller domkapitlet får heller styra över beslutet att genomföra sammanträdena, ett beslut som samtliga fullmäktiges ordförande tog med stöd av nomineringsgrupperna.

Nu svarar han henne i en slutreplik i den här debatten:

Tack för ett tydligt ställningstagande för oss äldre. Dock inkluderas i din insändare inte äldres möjligheter att fungera i de kyrkliga organ vi är utsedda till i demokratiska val.

Enligt kyrkooordningen 8 kap §1 skall biskopen svara för ledning och tillsyn i stiftet. Där står ingenting om undantag för kyrkofullmäktige och äldres möjligheter att medverka i beslut under pandemier.

Du skriver regelbundet om homosexuellas rättigheter i samhället med hänvisning till kyrkans värdegrund. Jag kan inte påminna mig att du någonsin skrivit om äldre med den hänvisningen.