fredag 4 juni 2010

Ship to Gaza åter

Mattias Gardell har tydligen en annan uppfattning än jag hade. Han var säker (utan att själv sett det) på att erövrade vapen på båten slängdes i sjön utan att användas. Det kan vara så. Men det har också hittats patroner på båten med annan kaliber än den israelerna använde, så sista ordet i frågan om eldgivning från s.k. fredsaktivister har inte sagts.
Gardell erkände inte att fredsprojektet inte höll hela vägen. Han berättade hur man lämnat ifrån sig t.o.m. nageltänger men när det kom till kritan så slogs man med andra tillhyggen, stolar mm. Vi har väl alla sett den våldsamma holmgången på Mavi Marmara, och de som attackerade var väl fredaktivisterna, eller?
Dessutom hävdade Israels ambassadör tvärt emot Carl Bildt att israelerna har full rätt att preja en båt med destination Gaza på internationellt vatten. Han hänvisade till att det råder ett krig mellan Israel och Hamasregimen i Gaza. Visserligen så ligger landkriget nere, men någon fred har som bekant inte slutits, inte ens finns någon överenskommelse om ett eldupphör som innebär att Israel förbundit sig att häva blockaden mot Gaza.

onsdag 2 juni 2010

Gardell religionshistoriker?

Gardell kan inte vara någon seriös forskare eller vetenskapsman. Han förefaller inte kunna göra en objektiv vittnesberättelse. Han menade t.ex. att orsaken till att nio dog på Mavi Marmara men ingen på de andra båtarna var att det var fler människor på Mavi Marmara.
Hans kommentar till att det våldsamma mottagandet som de israeliska soldaterna finns på båten var att det var klart att man måste försvara sig mot "kommandoelitsoldater". Man kunde inte begära att aktivisterna bara skulle lägga sig ned och erbjuda soldaterna att skjuta. Är Gardell självmordsbenägen?
Jag tror mer på israeliska källor som säger att israelerna från början sköt med paintballkulor. Det var först när aktivisterna lyckades ta av soldaterna pistol(er) som israelerna började skjuta skarpt. Vem som först öppnade eld med skarpa vapen går inte att fastställa idag.

Ship to Gaza

Jag tror att syftet var gott med Ship to Gaza, man ville hjälpa Gazaborna med utrustning som man tror att de saknade. Men hur gick det: nio döda och en stoppad fredsprocess. Visserligen kommer det mesta av båtarnas last att fraktas in i Gaza på lastbil, men var lasten värd detta pris?
Jag är inte speciellt upprörd över dödssiffran. Med tanke på uttalanden från vissa av passagerarna var våld ett tänkbart scenario, och israeliska soldaterna kunde inte hantera den tydligen oförutsedda situationen , dvs. icke väpnat våld.
Något som tydligen upprör många är att kapningen av fartygen skedde på internationellt vatten. Men om jag förstår kartan rätt så måste en blockad innebära kränkningar på öppet hav. Israel kan ju aldrig ha någon territorialrätt i havet utanför Gaza!? Och självklart har inte Israel någon rätt att blockera tillfartsvägarna till något grannland. Den här rätten tar Israel för att de tycker sig ha rätt begränsa Gazabornas tillgång till vapen.
Det som gör mig mer upprörd, eller förtvivlad, är att freden uppsköts åter igen på en obestämd framtid.
De som i första hand skulle tjäna på en fred är naturligtvis palestinierna. Även om de som förhandlar går en mycket svår balansgång med en högljudd opinion, inhemsk och bland grannländer och islamister, med helt orealistiska krav på staten Israels förintelse. Men världssamfundet skulle tjäna stort på att bilägga en konflikt som engagerar de flesta muslimska länder, många vänsterpartier, USA och många högerkristna. Varje gång processen stannar av så funderar man om inte det vore bäst med en påtvingad fred, dvs. att Palestinafrågan löstes av en internationell domstol. Parterna själva verkar oförmögna att komma överens.

tisdag 25 maj 2010

Debatten om vårdnadsbidrag har dominerats av orden kvinnofälla och könsmaktsordning. Om jag som man väljer att stanna hemma med mina barn istf att arbeta tycker många att jag är en bra förälder. Vårdnadsbidraget är dessutom idag ca tre gånger lägre än samhällskostnader för ett barn. Men om en kvinna gör samma sak är det uttryck för könsmaktsordning. Med denna syn på vem som kan stanna hemma då har män valfrihet men inte kvinnor. Ska det vara så?

söndag 16 maj 2010

Svar på insändare i ÖA från tre S-riksdagsledamöter den 10 maj:
I höst är det val. Det skulle vara olyckligt för Sverige om alliansen förlorade regeringsmakten bara efter fyra år. Vi vet att mätningar den sista tiden har gett båda blocken majoritet i opinionen. Jag tror att alliansens ledargarnityr är deras starkaste kort tillsammans med statsfinansernas tillstånd. Sverige är ett av de länder i Europa som klarar finanskrisen allra bäst, vilket visar att Söderströms skriverier om regeringsskiftet 1994 är inte relevanta 2010. Bland alla tänkbara ministerkandidater finns det väl bara en på vänstersidan som säkert skulle platsa i en all-star-team-regering, nämligen Maria Wetterstrand (dock oprövad i det sammanhanget).
Vänsteralternativet tycks vara inne på samma linje när det gäller att bekämpa arbetslösheten som före 2006 nämligen arbetsmarknadsåtgärder. Bara den som själv varit utsatt förstår att åtgärdernas viktigaste funktion är att gömma arbetslösheten i statistiken.
Vänstern vill också bygga vägar och järnvägar med lånade pengar. Vi som bor i Örnsköldsvik förstår att infrastruktursatsningar måste vara lönsamma. Vi har en Botniabana som enligt förutsättningarna skall vara lönsam (bättre än att göra en underdimensionerad stambana dubbelspårig) och vill också bygga en tunnel för E4 som kommer att vara finansierad innan start. Många av vänsterns förslag är tveksamma även för de som tror på järnvägen, speciellt höghastighetsbanorna.
ROT-och RUT-avdrag har blivit succéer. Av dessa vill vänstern avskaffa RUT-avdraget vilket vore synd, en subvention som är bra för två kategorier av kvinnor. RUT-avdraget har gett familjer där båda föräldrarna har tidskrävande arbeten möjlighet att klara hemsysslorna samtidigt som det gett tusentals kvinnor arbete som ger rätt till sjukpenning, pension och semester. ROT-avdraget vill man däremot utvidga. Tanken med det nuvarande ROT- och RUT-avdragen är att göra svarta arbeten vita, vilket man lyckats mycket bra med, men så tänker tydligen inte vänstern. De vill subventionera manliga hantverk för att fack och arbetsgivare kräver det. Är inte hantverksmarknaden redan överhettad utan ytterligare subventioner?
Vänstern vill också avskaffa vårdnadsbidraget, en valfrihetsreform som ger 3000 kr i månad till någon som är hemma med barn som skulle ha kostat ungefär tre gånger så mycket per barn i kommunal omsorg. Vi kristdemokrater verkar för att vårdnadsbidraget ska spridas över landet och höjas till 6000:- månad.
S-riksdagsledamöterna skriver också om kvalitet inom ”skola, barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg” som behöver stärkas. Det är nog alla överens om. Tyvärr är S inte trovärdiga åtminstone på skolområdet där vi provat DDR-modellen i femtio år med allt sämre resultat.
Slutligen har mindre inkomstklyftor i samhället visst ett egenvärde. Men det står delvis i strid mot arbetslinjen. Om man får ungefär samma inkomst oavsett om man arbetar eller inte får man en ”frånvarokultur” som alliansregeringen nu brutit. Men får vänstern makten efter bara fyra år får vi troligen tillbaka den.
Brevväxlingen med insändarredaktören på ÖA:
29 april:
Sedan Anders Rönmark skrev sin sista ledare för två veckor sedan för republik har ytterligare en ledare i samma stil skrivits av Magnus Krantz. Dessutom kom idag en ledare från Guxås kritisk till prinsessbröllopet. Det blir ju ingen debatt om ingen får möjlighet att svara, och eftersom Anders ställde frågor till mig i sin sista ledare tycker jag att ni bör publicera insändaren.
insändarred-svar:

Hej Per!
Publicering kommer med stor sannolikhet att ske i början av nästa vecka.

/Carl-Johan Höiby
Här kommer det svar på Anders Rönmarks senaste ledare i ÖA i ämnet monarki som jag ändå inte fick publicerad:
Nu har jag varit i Paris och där fått kristdemokraternas uppfattning bekräftad, dvs. att Sverigebilden påverkas av vår monarki i positiv riktning ”särskilt eftersom Frankrike är en republik”.
Jag har också förstått att liberalen Anders Rönmark tror att statschef inte behövs, dvs. att statsministern och/eller talmännen kan fullgöra statschefens representativa plikter. Talmännen är ju lediga över sommar och jul, men för övrigt tror jag att de har fullt upp med regerings- respektive riksdagsarbete. Det lär vara så att kungahuset också gör en hel del, att de har fulltecknade kalendrar. Att representera Sverige är att på ett bra sätt företräda Sveriges intressen, och det gör vårt kungahus troligen bättre än motsvarande presidenter och presidenthustrur. Om man dessutom med god inblick i politiska frågor lyckas föra ut svenska åsikter i t.ex. miljödebatten kan det inte vara fel, snarast tjänstefel att inte göra det, även om Anders tydligen inte tycker att de ens får prata om väder (som ju är kontroversiellt). Naturligtvis tar Anders i detta sammanhang fram kungens uttalanden om Brunei men förbiser att UD har tagit ansvaret och framfört att det kungen sade var i samklang med regeringens åsikter. Kungen kan även förväxla Arboga med Örebro men vi tycker att man vid bedömning av människors tjänsteutövanden måste se till helheten.
Anders tyckte inte om min debatteknik när jag framförde att ledarna i ämnet (hittills givetvis!) var meningslösa. ”Meningslösa” var skrivet i välmening och avsåg att Anders inte verkar ta intryck av att det i praktiken är omöjligt att avskaffa monarkin just vid införandet av kvinnlig tronföljd.
Till sist tycker Anders inte att jag har några rationella argument. Det är tydligen där skon klämmer. Monarkin ger många fördelar jämfört med republik. Om monarkin dessutom skulle vara irrationell har vi kristdemokrater inga problem med det.

onsdag 5 maj 2010

Jag tror inte att Grekland klarar sig därför den har en vänsterregering. En sådan är mer utsatt för demonstranter som antar(på lösa grunder visserligen) att regeringen kommer att ge vika för sina egna väljare. Alla demonstrationer visar att Grekland inte har viljan att ta på sig tagelskjortan.