Insändare i Kyrkans Tidning

Jag läste med intresse artiklarna i Park & kyrkogårdsbilagan om återanvändning av gamla gravstenar.

Men det var en mening som jag fastnade för: ”Ett argument för att inte använda gravsten i muren har hela tiden varit att det går att se vems sten som ligger i muren.”

Varför skulle detta vara fel?

Om man går på insidan av en kyrkogårdsmur skulle man på ena sidan se förhoppningsvis fullt läsliga gravstenar värda 10 000-tals kronor och på andra sidan delar av gravstenar med ett negativt värde. Kan någon förklara hur ”guldet blev till sand”? Varför skulle jag gärna besöka och betala för mina far- och morföräldrars gravstenar på vänster sida men bli illa berörd om samma sten fanns inmurad i en stenmur på höger sida? Man låter prästers gravstenar från 1600-talet och senare finnas kvar på församlingens bekostnad men låter vanligt folks gravstenar från vår tid krossas och bli fyllnadsmassor.

I vår tid är ”hållbarhet” ett honnörsord. De kyrkogårdsmurar som byggs nu ska förhoppningsvis stå i storleksordningen 1000 år. Man har funnit delar av eller hela tusenåriga runstenar av oskattbart värde använda i murbyggen. Möjligen är våra stenar i vår digitala tid inte lika värdefulla som gamla runstenar, men de visar i alla fall hur gravstenar kunde se ut på 1900-talet, också en kulturskatt.

Per Sundin, kyrkofullmäktigeledamot som skrivit motion i detta ämne

Allan Emréns föredrag 17/2 2019 i Gullängets kyrka om kristen tro och naturvetenskap

Allan Emrén, fil dr i fysikalisk kemi och geokemi, besökte 17 februari en nära fullsatt Gullängets kyrka för en föreläsning om ”Kristen tro och naturvetenskap”. Arrangörer var Öviksortens lekmannakår i Själevad och Teologisk söndag för alla (Birgitta Blomqvist, Kerstin Evertsson, Ingrid Skagersten och Ulla-Britt Sundin, pensionerade präster i Själevad)

Allan forskar själv och är, eller var, knuten till Chalmers högskola och Göteborgs universitet. Dessutom flyger han (har certifikat och äger själv ett flygplan), seglar (utan motor!) och sjunger i två körer (kyrkokören i Hemsjö där han bor och en oratoriekör i Falköping).

I sin ungdom var han ateist och slukade allt om astronomi och fysik. Efter ett föredag i radio av Knut Lundmark, astronom och professor i Lund, som redan i början av 50-talet funnit en märklig överensstämmelse mellan Bibelns skapelseberättelse och den astronomiska forskningen (t.ex. att universum har en startpunkt precis som i Bibeln, en teori som då inte var allmänt accepterad men som Lundmark tydligen omfattade), tänkte han om vid 13 års ålder och blev kristen.

När Allan var 17 år rådde brist på präster och biskopen i Göteborg, som då var Bo Giertz, menade detta bl.a. bero på att många sade nej till kallelsen. Vid ett tillfälle när Allan bad om sin egen livsväg i domkyrkan i Göteborg fick han istället höra Guds röst som sade: Du ska lära dig fysik och kemi så får du se hur du kan visa att ”Jag är”.

Detta blev alltså Allans livsväg.

Han skrev 2012 boken ”Fotspår i kosmos”. Med det menas att Gud har lämnat fotspår där man tydligt kan spåra en skapare. Men då måste man dels ha tillräcklig kunskap, dels ha accepterat möjligheten av en skapare.

Under föreläsningen i Gullängets kyrka utgick han från nickelkärnan. I den finns både protoner och neutroner. Protonen är stabil även i fritt tillstånd. Neutronen är inte stabil i fritt tillstånd utan faller sönder inom 12 minuter. Skulle neutronen ha varit lika stabil skulle vätets elektron ha fångats in av protonen och de bildat en stabil neutron och därmed skulle inte den grundläggande byggstenen, väteatomen, oundgänglig i universums bygge, inte ha funnits annat än som en instabil isotop.

Bigbangteorin innefattar ett expanderande universum. Motsatsen innebär värmedöd och ett statiskt tillstånd där eventuella energiresurser skulle ha förbrukats. Expansionen är därför ett villkor för skapelsen.

En annan märklig omständighet visade Allan med hjälp av en tabell över stabila isotoper med början från atomvikten 1. Där saknas isotoper med atomvikterna 5 och 8. Skulle sådana finnas skulle förbränningen i stjärnorna (som underhålls av bildningen av deuterium och helium) skena. Visserligen bildas beryllium med atomvikten 8 genom sammanslagning av två heliumkärnor, men den isotopen har halveringstiden en triljontedels sekund innan två heliumkärnor återbildas.

I det unga universum fanns endast tre grundämnen, väte, helium och litium. Men när vätet i stjärnorna tar slut växer stjärnan i omfång och blir en röd jättestjärna. I den kommer temperaturen att öka och ämnen med högra atomvikter bildas bl.a. via den instabila Be-8. Om stjärnan varit tillräckligt stor kommer jättestjärnan slutligen att explodera varigenom den palett av grundämnen som vi har på jorden sprids i omgivningen.

För 5,5 miljarder år sedan kom solen och solsystemet att bildas i utkanten av en av Vintergatans spiralarmar. En placering i armens mitt hade inneburit stora risker för solsystemet för närliggande(!) explosioner. Möjligen kan en katastrof komma när någon av de närliggande jättestjärnorna Deneb i Svanen och Betelgeuze i Orion exploderar och blir en supernova. Det bör inträffa inom en miljon år.

I centrum av solsystemet finns solen som dragit till sig huvudkomponenterna i det moln av gas och stoft som fanns i omgivningen, väte och helium. Längre ut bildades planeterna i första hand av tyngre ämnen som kunde fångas av gravitationen (många lättare ämnen kan inte fångas). De stora planeterna innebär ett skydd för bl.a. jorden från att träffas av kometer, men inget fullständigt skydd. Dinosauriernas försvinnande antas ha skett genom en kollision med en komet.1994 fångades Shoemaker-Levykometen in av Jupiter varvid ett eldklot betydligt större än jorden bildades,. Det skulle varit slutet för troligen allt liv på jorden om jorden istället träffats.

Avståndet till solen är optimalt för liv, troligen en förutsättning. Allan menade att i solsystemet är intelligent liv endast möjligt längs jordens cirkellinje runt solen +- någon procent.

Ett ämne som är nödvändigt för livet på jorden, trots att det är giftigt i ren form, är vatten. Vatten borde med hänsyn till storlek och form ha en betydligt lägre kokpunkt, ca -150 grader. Att den finns i flytande form under 100 grader beror på vätebindningen, vilken alltså är en förutsättning för liv. Den är också er förutsättning för att isen, i motsats till alla andras fasta ämnen, är lättare än motsvarande flytande ämne, i sin tur en förutsättning för allt liv i vatten.

Vätebindningen innebär också att vattnet är det viktigaste lösningsämnet för andra fasta ämnen.

En annan märkligt sak med vatten är protolysen, att vatten står i jämvikt med hydroxid- och oxoniumjonen, och att det denna påverkar det mesta av det som händer i människokroppen och allt annat biologiskt liv. Allan menade också att ”Rent vatten balanserar dessutom kring sin mest instabila punkt”, dvs. där pH = 7.

Mellan atomer finns fyra krafter, kovalent bindning, jonbindning, vätebindning och van der Waalsbindning (det finns även fler!) som förhåller sig ungefär som 100:100:10:1. Att det är relativt stora skillnader i styrkan ger möjlighet att önskvärda begränsade reaktioner kan ske utan att molekylstrukturerna totalt raseras.

Ett exempel är DNA, både informationsöverföring och kopiering. Informationsöverföringen och kopiering sker genom att kvävebaser dockar ihop med motsvarande kvävebaser i DNA-kedjan med vätebindningar. Tur då att de kovalenta bindningarna i kvävebaserna är betydligt starkare än vätebindningen så att inte DNA-molekylen slits sönder när ”avläsningen” är klar. Hade dockningen skett med van der Waalsbindning hade å andra sidan läsfelen varit legio eftersom denna inte alls är lika specifik när det gäller det tredimensionella utseendet av kvävebaserna ifråga.

Ett ämne som liksom vatten är nödvändigt för livet på jorden är grundämnet kol. Det som är avgörande för kolets betydelse är dess förmåga att bilda långa kedjor av kolatomer. Är det en tillfällighet att ett sådant ämne finns?

Därefter hade Allan en diskussion utifrån en bild på atomen utgående från Bohrs atommodell som dock gällde som den allmänt accepterade vad det gäller elektronernas läge i endast 11 år. Istället menar man nu att elektronen ligger i ett eller flera moln runt atomkärnan och att dess exakta läge är helt obestämt ända tills det mäts. Men vid mätningen kastas elektronen över i ett annat okänt tillstånd på grund av Heisenbergs osäkerhetsrelation. Denna innebär också att energiprincipen inte stämmer till 100 %. ”Ju snabbare ett förlopp är dess osäkrare är dess energi”.

Tack vare osäkerhetsrelationen är det omöjligt att alla händelser är förutbestämda sedan universums början. Anledningen är att om alla elementarpartiklar hade exakt bestämda lägen så vore deras hastigheter totalt obestämda. Om de hade bestämda hastigheter skulle det inte ens vara bestämt om de befann sig i universums ena ända eller den andra. I många fall kan en mycket obetydlig händelse få enorma konsekvenser, exv. en fjärils fladdrande kan orsaka en orkan (enligt den s.k. kaosteorin).

Allan menar också att osäkerhetsrelationen ger möjlighet för ingripande från Gud vid olika tillfällen och också en förutsättning för oss själva att påverka skeenden med vår spontant upplevda fria vilja som i en mekanisk värld skulle varit förutbestämda. Osäkerhetsrelationen verkar vara omöjlig att förstå (lika omöjlig som en skapare för en del människor) eftersom vi har fastnat i en mekanisk världsuppfattning. Samtidigt strider den mekaniska världsbilden med en upplevd fri vilja för oss själv och alla andra människor.

Allan presenterar den Antropiska principen. På Wikipedia presenteras den enligt följande:

Den antropiska principen är, inom kosmologi, fysik och filosofi, idén att vissa av universums naturlagar och slumpmässiga egenskaper strax efter big bang kan härledas till människans uppkomst långt senare. Principen har flera alternativa formuleringar, men en variant innebär att universum måste ha vissa egenskaper för att det har tillåtit materia och intelligenta observatörer att uppkomma, annars skulle det inte kunna observeras.

Den antropiska principen formulerades som ett svar på en rad iakttagelser av finjusterade naturkonstanter, det vill säga att uppkomsten av liv inte skulle vara möjlig om vissa av universums begynnelsevärden och naturkonstanter, särskilt förhållandet mellan de fyra fundamentala naturkrafterna, skulle skilja något. Följande sex dimensionslösa naturkonstanter tycks vara finjusterade, och är avgörande bland annat för universums storlek, expansion och möjliga ålder samt för uppkomsten av kol och vatten och därmed liv sådant vi känner det^[1]:

• ε≈0.007: ett mått på den starka kärnkraften (den kraft som binder kärnpartiklar i atomkärnor). Om denna skulle vara 2 % starkare än den är skulle allt väte i det tidiga universat fusionerats till Helium-2. Detta skulle förhindra uppkomsten av vatten, och stjärnorna livslängd skulle vara en bråkdel av den observerade livslängden, långt innan liv skulle hinna utvecklas. Mängden möjliga grundämnen skulle minska. Om ε var 5 % mindre än den är skulle inte en proton och neutron kunna bilda deuterium, och inga andra ämnen skulle kunna uppstå.

• λ ≈ 0.7: förhållandet mellan den kosmologiska konstanten, som anger mängden mörk materia som tolkats som att rumtidens expansion accelererar, och universums kritiska densitet. Om denna var en faktor 10 gånger så stor, skulle katastrofal inflation ha inträffat, så att stjärnor inte skulle hinna formas.

• Ω ≈ 0.3: relationen mellan gravitationens betydelse och den energi som förorsakar universums expansion. Eftersom denna relation är <1 alltid.="" att="" den="" expandera="" f="" kommer="" om="" r="" universum="" vore="">1, skulle universum gå mot en Big crunch.

• N ≈ 10³⁶: förhållandet mellan elektromagnetismens styrka ( den s.k. finstrukturkonstanten alfa) och gravitationens styrka.

• Q ≈ 10^–5: förhållandet mellan den gravitationella energi som krävs för att dra isär en öppen stjärnhop eller superhop (den största kända struktur som finns i universum), och den energi dess massa motsvarar;

• D = 3: antal rumsliga makroskopiska dimensioner i rumtiden.

Det kan tyckas osannolikt att konstanterna skulle ha just dessa värden. Flera teorier har framlagts som förklaring:

1 Finjusterade konstanter används ofta i debatten som ett modern form av det teleologiska argumentet för Guds existens och för intelligent design eller teistisk evolution. Gud skulle ha skapat människan genom att utforma naturlagarna så att vi ofrånkomligen skulle ha utvecklats. Denna förklaring anses inte kunna prövas vetenskapligt efter den inte ger möjlighet till vetenskapliga förutsägelser.

2 Naturkonstanternas värden är inte slumpmässiga utan beror av varandra och kan härledas ur en ännu ej upptäckt fysikalisk princip, exempelvis en "teori om allt" (grand unified theory). En Gud som bevisats med ett finjusterat universum kan därmed vara en kunskapsluckornas Gud (god-of-the-gaps). Emellertid kan inte heller denna förklaring prövas vetenskapligt.

3 Hypotesen att vi lever i ett multiversum bestående av ett stort antal universa, vart och ett med olika slumpmässiga värden på naturkonstanterna, kan kombineras med en variant av den starka antropiska principen som innebär att endast universum där konstanterna är gynnsamma för liv kan observeras.

Om den antropiska principen kombineras med multiuniversateorin ger den under vissa omständigheter möjlighet till vetenskapliga förutsägelser, och betraktas därför som en vetenskaplig hypotes. Den bör ge upphov till statistiskt urvalsfel som bör kunna observeras.

Astronomen Fred Hoyle använde 1952 den antropiska principen för att förutsäga ett värde på excitationsenergin i kol-12-atomens kärna, baserat på att kol-12-baserade livsformer existerar. Detta värde har senare bekräftats experimentellt, vilket gav stöd åt ett antropiskt synsätt.

Diskussioner om naturkonstanternas värden kritiseras ibland för att gränsa till numerologi (talmystik).

Allan har utökat ovannämnda sex punkter till 34 villkor som alla måste vara uppfyllda för att liv på Jorden ska kunna existera. Eftersom sannolikheten för att dessa 34 villkor skulle vara uppfyllda (vilket de är) bokstavligt talat är försvinnande liten kan detta vara bevis för att ateismen är omöjlig.

Allan har också efter att ha tillägnat sig kunskaper i hebreiska funnit en tillräckligt god överensstämmelse mellan Bibelns skapelseberättelse och det vi nu, 2019, vet om universums tillkomst. Allan har tagit till sig möjligheten av dolda budskap i Bibeln, i detta fall i skapelseberättelsen. Översättningen av skapelseberättelsen har haft ett annat fokus, att den ska göras så att den blir begriplig för den ursprungliga läsaren, dvs för ca 3000 år sedan. Man kan alltså utan att göra våld på den hebreiska ursprungstexten översätta den på ett sätt som överensstämmer med den kunskap vi nu har om skapelsen.

Allans översättning:

1. När Tiden startade skapade Treenig Gud ur ingenting, rymden och materien.

2. Och materien var Kaos och Tomhet och obestämt var dess utseende i djupet. Och Guds Ande gjorde vätet livgivande.

3. Och Gud sade ”Ljus kom fram!”. Och ljuset kom fram!

4. Och Gud såg att ljuset var vackert. Och Gud bestämde att det antingen är ljus eller mörker.

7. Och Gud åstadkom en expansion som delade upp vätet i delar med tomrum emellan.

8. Och Gud kallade det vidsträckta utrymmet för rymderna. Det blev natt och det blev dag. Det var en andra tidsepok.

Allan har plockat ut 11 märkliga överensstämmelser mellan den för tillfället förhärskande synen på hur skapelsen har gått till och jämfört Bibelns skapelsemyt med 28 andra skapelsemyter i världen. 4 detaljer återfanns bara i Bibeln och av de 28 hade ingen mer än 4 rätt (Bibeln hade alltså 11). Genomsnittet var 2. Allans kommentar var att alla 28 kunde med fog kallas skapelsemyter, hade låg överensstämmelse med det verkliga skeendet.

Allan beskrev jordens tidigaste historia på ett sätt som troligen ingen av kyrkans besökare hade hört detaljerna i. Hade atmosfären haft samma sammansättning som idag hade livet inte kunnat uppstå för 4 miljarder år sedan. Solstrålningen var mycket svagare än idag och temperaturen skulle varit flera tiotals minusgrader. Men då bestod atmosfären av 15-20 % CO2 och det gav jorden varmare temperaturer än idag vilket gynnade livets uppkomst. Att livet slapp den aggressiva syrgasen var en förutsättning för dess uppkomst. Detta är välkänt men märkligare är att de grundläggande ämnena med peptidbindningar, t.ex. DNA, inte heller tål vatten. Allan menade därför att livet måste ha uppkommit på land.

Men efter en enastående snabb evolution kom främst haven att översvämmas av cyanobakterier vars framgång berodde på att den med de två ämnena koldioxid och vatten kunde lagra solenergin i form av socker. En biprodukt var syre. Detta gjorde att undan för undan kom atmosfärens koldioxid att förbrukas och ersättas med syre, som visserligen fortfarande var ett farligt ämne för cellerna men bemästrades genom reparationsmekanismer. Efter några miljarder år hade dock växthuseffekten minskat pga. att koldioxiden försvunnit och den lägre temperaturen gjorde dessutom att molnen av vattendroppar och vattenångan försvann och en ”syrgaskatastrof” inträffade med låga temperaturer. En kombination av ökad solinstrålning och vulkanism kom för 650 miljarder sedan åter höja temperaturen med utveckling av större organismer som befolkade främst haven. För 250 miljoner år sedan kom nästa katastrof, åter beroende av för höga syrgashalter, Perm-Triaskatastrofen, som medförde att 95 % av alla arter dog ut. Denna katastrof kom dock att avlösas av en ytterligare stark utveckling under Perm och Trias som framför allt dominerades av dinosaurier. Denna utveckling kom att avbrytas av en ny katastrof för 65 miljoner år sedan, då förorsakad av en kollision med en himlakropp som medförde att alla dinosaurier dog ut med undantag av den linje som är dagens fåglar. Utvecklingen kom därefter istället att ske främst inom däggdjuren, där människan under slutet av de senaste 200 000 åren tagit över. En välmotiverad fråga efter en skildring av denna jordens historia är ”Vilket är syftet?” Den förhärskande teorin (även enligt en föreläsning av KG Karlsson för några år sedan i Örnsköldsviks Senioruniversitets regi) inom kosmologin är den Antropiska principen och den är även svaret på frågan om syftet med utvecklingen på jorden. Universum ser ut som det gör därför att vi finns. Annars skulle vi inte vara här och fundera över varför.

Allan menade att ett ytterligare syfte med vår tillvaro är Kärleken, till Gud och våra medmänniskor, och att vår stora chans är att nu säga ja till Jesus.

Man kan också konstatera att fromma kristna har under lång tid betraktat naturvetenskapen som kristendomens största fiende med Darwin i spetsen. Idag erbjuder dock naturvetenskapen ett kraftigt stöd för den kristna tron.

Nu blir det hett om öronen för Anna Lindstedt, vår ambassadör i Peking. Hon har fattat det vi inte begriper, nämligen hur makten i Kina fungerar. Man blir i Peking förnärmad av kritik, särskilt från ett litet land som vårt, och svarar med maktspråk: Tyst i klassen!
Anna trodde att Kina skulle nöja sig med att Angela Gui skulle vara tyst. Hur kunde hon tro det? Kineserna har ett mycket vidare önskemål, nämligen att få tyst på Sverige helt och hållet.
Detta skulle antagligen vara ett bra sätt att få Guo Minhai fri, men det är omöjligt i vår demokrati. I Sverige har vi haft tryckfrihet i 253 år, vilket kanske kineserna med urgammal historia inte tycker är något att fästa sig vid.
Någon humanisering i Kina kommer inte att ske inom överskådlig tid. Därför tror jag att det finns bara ett sätt att befria Guo Minhai, nämligen att tillgripa samma metoder som kineserna själva använder: Kidnappa något hundratal kinesiska turister, helst så högt uppsatta som möjligt. Om inte kommer Guo Minhai ruttna bort i det kinesiska Gulagsystemet.

Av: Mats Ekholm

seniorprofessor i skolutveckling vid Karlstads universitet, före detta generaldirektör för Skolverket

 

1919, för hundra år sedan, togs ett stort steg in i det moderna liv som skulle komma att föras i Sverige under det sekel som har hunnit gå sedan dess. Den folkskola där alla barn skulle gå under några år av sina liv fick ett nytt innehåll.

Innehållet i det man lär under skolåren är viktigt. Det hjälper till att förbereda unga för vuxenlivet. Det utgör en del av den gemensamhet som uttrycks i tankesätt och känsloreaktioner. Så såg politikerna, som hade makt vid övergången från arton- till nittonhundratalet, på innehållet i skolans ämnen. 1909 hade regeringen tillsatt en kommitté bestående av fem sakkunniga som fick till uppgift att lämna ett förslag på ett förändrat innehåll i folkskolan. Först 1918 var man klar med uppgiften. Efter diskussioner med ecklesiastikministern skedde en del förändringar under året därpå. Ett beslut om ett nytt innehåll i folkskolan fattades den 31 oktober. 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor kunde börja gälla i skolorna från hösten 1920.

Omställning

Den nya undervisningsplanen innehöll en rejäl omsvängning från en religiöst baserad allmogeskola till en förberedelse för deltagande i en liberal och öppen demokrati där arbete flyttade in till fabriker och städer. Tiden för kristendomsämnet och dess stödämnen (som till exempel biblisk historia) minskades från en dryg tredjedel till knappt en tiondel av lästiden.

Inga rejäla omprövningar sedan 1955

Innehållet i undervisningen och lärandet som beskrevs i denna undervisningsplan förändrades först 1955. När läro- och kursplanerna senare under 1900-talet (1962, 1969, 1980, 1994) och på 2000-talet justerades, fick innehållet i undervisningen vara förhållandevis orört i de många skolämnena. Ämnenas innehåll har naturligtvis stämts av mot svängningar i tiden. Inga rejäla omprövningar har dock skett av vilket bredare innehåll som behöver finnas i skolan för att de unga ska kunna möta framtidens krav som vuxna. Skolämnena har inte fått röras och veckoschemats korta pass har bestått, så att undervisningen kan fortsätta på väl upptrampade stigar. Detta trots att mycket i den nära och i den mer fjärran omvärlden kommit att förändras, vilket ställer krav på annat innehåll i lärandet än det som ärvts.

Inför fortsättningen av 2000-talet är det uppenbart att vuxna människor behöver behärska de digitala instrument som det kommer att krylla av. De behöver göra det minst lika skickligt som förra seklets vuxna behärskade olika hjälpmedel som kunde forma och om-forma olika material. Det är också uppenbart att kommande seklers vuxna behöver vara kompetenta att agera varsamt i förhållande till sin livsmiljö och inte fortsätta tidigare generationers oupplysta rovdrift.

Utmanar inte grunddragen i skolinnehållet

I Sverige har vi tagit många steg för att möta de framtida kraven på de vuxna. Den digitala tekniken arbetas in i skolorna och används till vardags. Men motstånd blossar då och då upp mot det nya som när handdatorer i form av mobiler ska förbjudas. I de läromedel som används återspeglas förändrade synsätt. Anpassningarna som sker är små och utmanar inte grunddragen i skolinnehållet. FN:s generalförsamling förklarade 2002 att världens länder skulle ägna ett decennium (2005 till 2014) åt att ställa om sina utbildningssystem så att utbildningar kom att tjäna framtidens hållbara utveckling.

Politisk glömska

I Sverige genomfördes under 2003 och 2004 en ordentlig genomlysning av hur utbildningssystemets många delar då arbetade för en utveckling som är ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar (SOU 2004:104). Man fann att många av delarna behövde ställas om och skärpas, så att hållbarheterna skulle kunna bli brett omfattade värden bland framtidens vuxna. De flesta av insatserna som denna utredning tog fram för utbildningssystemet gled stilla in i den politiska glömska som uppstod genom regeringsombildningen 2006. Utbildningspolitik kom mer att handla om ordning och reda i skolorna, betygsfrekvens, betygssteg och inspektion istället för analyser av vad unga behöver lära under skolåren, för att som vuxna veta och kunna det som kommer att krävas.

Föga kontroversiellt

I utredningen Att lära för hållbar utveckling (SOU 2004:104) fördes bland annat resonemang om vilka kunskaper som fordras för att klimatet ska kunna räddas. Resonemangen håller än, trots att femton år har gått sedan de presenterades. De kan läggas till grund för en omprövning av grundskolans och gymnasieskolans kunskapsinnehåll. Givetvis finns det mycket annat att lyfta in i en sådan omprövning som nu är ännu mer angelägen. Tiden har blivit mogen för ett sådant initiativ. Att förnya innehållet i skolans undervisning är politiskt föga kontroversiellt. Alla begriper att vi behöver göra något med hjälp av utbildning för att möta framtiden mer begåvat, än att bara fortsätta med samma visa som vanligt.

Gå i spetsen

Naturligtvis innebär varje nyordning av innehållet i lärandet i skolorna att politiska partier kommer att hålla fram sina favoriter. Det kan de behöva göra i en genomgripande debatt om skolans framtidsinnehåll, så att de kan enas om det nya innehållet. Givetvis skulle ett sådant initiativ vara till bekymmer för delar av lärarkåren i skolorna. Deras yrkesinsatser kan vara av ett sådant slag att de i framtidens skola inte direkt kan göra det som de gjort sedan länge. Men lärare vet hur man gör när man lär. De kommer själva att lära nytt. Lärarna är en av samhällets mest framtidsinriktade yrkesgrupper. De förtjänar hög respekt. Den kommer de att vinna genom att gå i spetsen för framtidsanpassningen av skolans inre arbete och innehåll.

Visa att ni också kan dra lärdomar

Det vore synd att missa tillfället att ta tillvara lärdomen som politikerna gav uttryck för 1919. Den att innehållet i skolans undervisning behöver formuleras om när framtidens krav på de vuxna blir tydliga och inte står i samklang med vad som händer inne i skolorna. Politiker i alla läger – visa att ni också kan dra lärdomar som bär in i framtiden. Skapa nytt innehåll i skolorna!

Mitt svar:

Lärdomen från 1919 bör vara att varje tid lever i sin paradigm. 1919 hade man inte den kunskap vi har idag om den märkliga värld vi lever i. Idag borde vi vara klokare och ge ungdomarna kunskap om både naturvetenskap (skapelsen inklusive livet på jorden är så komplicerad att tanken på att den uppstått spontant ur ingenting är absurd) och kristendom (den etik som genomsyrar hela vårt samhälle bygger på en idévärld som har sin grund i evangeliet som Jesus spred för 2000 år sedan). Skolan bör med andra ord ge en holistisk bild av vår miljö som är nödvändig för att stå emot de krafter som nu hotar att riva sönder samhället. 

I fredags såg många av oss ett TV-program om en insamling till Världens barn. I fjol nådde man vid samma tillfälle 20 Mkr vilket fick programledarna David Lindgren och Kattis Ahlström att sätta upp målet 30 Mkr för kvällen. Daniel Nannskog trodde dock att det målet borde kunna överträffas med 20 % och trodde 36 Mkr var möjligt. Det blev 49 Mkr. Programledarna var nog själva överraskade av resultatet och menade att det visade på många svenskars godhet.

Tanken med Lekmannaförbundet är att stödja kyrkan. Där minskar antalet medlemmar. Samtidigt vet vi att de flesta av Svenska kyrkans församlingar har verksamhet som egentligen har samma mål som ”Världens barn”-insamlingen, även om kyrkan inte är begränsad till barnverksamhet.

Vad beror detta på, människors godhet samtidigt som kyrkans medlemsantal minskar sakta men säkert? Vi tror att det beror på att kyrkans verksamhet är i stort sett är okänd. När enskilda medlemmar fattar beslut om att lämna kyrkan är det enda beslutsunderlaget att medlemsskapet kostar pengar. När beslutet väl är fattat är det svårt att påverka även om kyrkan då skulle peka på vilka konsekvenserna blir för kyrkan.

Ett annat skäl är att tron saknas. Även där råder okunskap. Den som inte är konfirmerad missar att den kristna tron egentligen är mer relevant under 2000-talet än tidigare. Vår kunskap om universums och livets uppkomst är större och går lättare att förena med kristen tro. Bibelns innehåll verifieras kontinuerligt av arkeologi och annat. Vi rekommenderar att den som funderar på att lämna kyrkan går en Alphakurs som flera kyrkor arrangerar, b.a. Själevads församling.

Styrelsen för Öviksortens lekmannakår i Själevad.

I insändaren "Okunskap kan vara skälet till att kyrkans medlemsantal minskar", gjordes detta påstående:

"Den som inte är konfirmerad missar att den kristna tron egentligen är mer relevant under 2000-talet än tidigare. Vår kunskap om universums och livets uppkomst är större och går lättare att förena med kristen tro. Bibelns innehåll verifieras kontinuerligt av arkeologi och annat."

Sanningen är att det i dagsläget är omöjligt att förena vetenskapen med kristen tro. Kärnan i den kristna tron är att vi alla har en arvsynd som vi fått ifrån Adam och Eva, när de åt den förbjudna frukten. På grund av detta säger läran att Jesus kom för att ge oss en utväg från denna synd, då han offrade sig på korset. Resten beror på samfund.

Vetenskapen är väldigt tydlig om att "Adam och Eva" aldrig existerade, eftersom det aldrig fann en "första människa". Idén att vi skulle kunna ärva en synd är även både omoralisk och ologisk, eftersom man inte dömer sonen för faderns synder, och synder inte är ärftliga eftersom de inte är en del av arvsmassan.

Denna delen av religionen är ett sätt att kontrollera människor, genom att intala dem att de har en påhittad, hemsk sjukdom ("synd") som endast denna religionen har botemedlet mot.

Vidare finns det så klart inga belägg för att Jesus skulle ha gjort något övernaturligt, eller på något sätt vara mer speciell än de andra människorna runt den tiden som påstod sig vara profeter och liknande. Det är till och med historiskt oklart om den någonsin fanns en "Jesus", eftersom det är extremt svårt att hitta dåtida belägg för den utanför Bibeln.

Läs också: Arbetsmiljön blir sämre och stiftskansliet i Härnösand sväller – kvinnliga präster extra utsatta

Om någon vill påstå att det finns en 'gud' så måste de börja med att demonstrera hur det ens skulle kunna vara möjligt.

Till sist skall det nämnas att existensen av en "gud" aldrig någonsin ens demonstrerats vara möjlig. Gudar definieras av deras mirakulösa natur, att de kan göra saker som inte egentligen kan hända. Det vill säga att de per definition inte kan existera. Om någon vill påstå att det finns en "gud" så måste de börja med att demonstrera hur det ens skulle kunna vara möjligt. Detta har aldrig demonstrerats - och en sådan demonstration skulle ha extremt stor inverkan på vetenskapen, eftersom det skulle innebära att vi vet hur saker som inte kan hända faktiskt kan hända, vilket så klart är paradoxalt.

Angående att bibelns innehåll verifieras av arkeologi så är det inget värt att nämna. Många detaljer i Harry Potter stämmer också mot verkligheten, men det betyder inte att Hogwarts finns på riktigt. På samma sätt så är det sant att Bibeln talar om platser som fanns på riktigt, och i många fall om personer vi vet fanns på riktigt (Pontius Pilatus, till exempel), men det innebär inte att vi har några som helst arkeologiska belägg för de övernaturliga påståenden som görs i Bibeln.

Faktum är att vi vet med säkerhet att Bibeln har fel i det mesta den påstår om hur verkligheten fungerar, så som att man inte får randiga boskap genom att boskapen parar sig framför ett staket, eller att man skulle kunna skydda sig mot spetälska genom att kladda fågelblod på sitt hus, eller att jorden skulle vara platt.

Vetenskapsintresserad

Vetenskapsintresserad (V) verkar inte tillräckligt insatt i nya rön i vetenskaperna, men jag delar gärna med mig. 

Jo, visst har en Adam funnits enligt ny DNA-forskning. Åtminstone en urfader till alla nu levande människor. Och har det funnits en urfader måste en urmoder också ha funnits, annars hade ”Adam” aldrig blivit urfader. Dessa levde för ca 210 000 år sedan.

Arvsynden finns inte nämnd i Bibeln, läran uppfanns av Augustinus och läran omfattas inte heller av alla kristna. Men arvsynden finns! Ett aktuellt exempel:

Vi som lever i västerlandet är skyldiga till en livsstil som kommer att rubba klimatet allvarligt. Några av oss som fötts in i detta vägrar att tro på vetenskapen. De flesta av oss tror men förefaller ändå oförmögna att ändra den livsstil vi ärvt.

Belägget för att Jesus verkligen gjort under är Bibeln och det är inte många som levde under antiken som är så väl känd som han. Att han inte finns i så många andra källor är naturligt, en person som levde och dog i utkanten av Romerska riket med få efterföljare som inte kommit i kontakt med de dåtida krönikeförfattarna. V har antagligen aldrig funderat över vem som citeras i evangelierna, vem som ursprungligen berättade alla träffande liknelser.

Liknelsen med Harry Potter är en så kallad anakronism. Romaner där man avsiktligt sätter in huvudpersonen i en miljö med detaljer hämtade från verkligheten är en konstart som uppfanns mer än tusen år senare.

Nej, det går inte att bevisa Guds existens, men trots det som V skriver om något som per definition inte kan existera, så går det heller inte att bevisa att Gud inte finns. Nya vetenskapliga rön gör att det går lättare att förena vetenskapen med existensen av en högre makt än motsatsen. Vi tror oss nu veta att att universum skapats ur ingenting för 13,8 miljarder år sedan. En förutsättning för detta var att de fyra urkrafterna, gravitation, elektromagnetism, starka och svaga kraften, stod i ett visst förhållande till varandra, något som är mycket osannolikt. Vem har skapat naturlagarna, vem skapade de avvikelser från dem på kvantnivå som vi nu vet finns? Att liv ska kunna uppstå i en oorganisk värld är inte bara osannolikt, det strider mot termodynamikens andra huvudsats och därmed mot naturlagarna precis som de under som nämns i evangelierna.

En person som är intresserad av vetenskap bör idag vara mer ödmjuk inför den underbara skapelse vi lever i.

Alla ska få plats - Per Sundin - KD Västernorrland

Här kommer svar från Eva Nordung-Byström, biskop i Härnösand på min insändare i Dagen om samer och Svenska Kyrkan, tidigare inlagd i denna blogg:

Svenska kyrkan har under senare år intensifierat arbetet med att fördjupa insikten om de övergrepp som kyrkans företrädare genom historien begått mot samer. Kyrkvärden Per Sundins debattartikel (Dagen 28 juni) visar hur angeläget detta arbete är och att myc-ket fortfarande återstår att göra innan kyrkans roll i förtrycket blir en naturlig del av vår historiebeskrivning.

Min egen insikt i det samiska folkets historia och kunskap om Svenska kyrkans och den svenska statens handlande mot vårt urfolk har till nyligen varit låg och fragmentarisk, med all säkerhet präglad av fördomar och färgad av den kultur jag själv växt upp i.

Det var först när jag för två och ett halvt år sedan blev biskop i Härnösands stift, och därmed ersättare i Samiska rådet i Svenska kyrkan, som jag på allvar satte mig in i frågorna. Då insåg jag hur mycket jag hade att lära och försöka förstå både om samiskt liv i vår samtid och om vad som hänt i historien.

Den omfattande vitbok som Svenska kyrkan gett ut i samarbete med Umeå universitet (Artos förlag 2016) visar på vetenskaplig grund mycket tydligt att kyrkan svek det samiska folket. Det samerna utsattes för är inte förenligt med kyrkans centrala budskap om alla människors lika värde. Vitboken är ett sätt att lyfta fram det som har hänt, för att fullt ut kunna förstå och ta ansvar.

Kanske är den utbredda okunskapen inget att förvånas över. Sverige som nation har inte erkänt sin historia, säkerställt samiska rättigheter eller försonats med samerna. Svenska kyrkan är inte en isolerad enhet utan ingår i ett nationellt sammanhang.

Vi som är verksamma i Svenska kyrkan i dag har genomgått svenskt skol- och utbildningsväsende som inte bibringar särskilt mycket kunskap om samiska förhållanden.

Men detta faktum är ingen ursäkt, det ger bara en tydligare bild av att vi inte bara ärvt en skuld utan att vi fortsätter att bära den och än värre, bär den vidare till kommande generationer. Jag hoppas och ber att den arvstråden ska kunna brytas. Vi måste våga prata om de kränkningar som skett – utan bortförklaringar.

Försoning betyder att foga samman eller laga något. Att säga förlåt är aldrig fel men det räcker inte för att uppnå det som kan kallas en försoningsprocess. Första steget är att sprida kunskap om vad som egentligen skett, kunskap som måste bygga på den förtrycktes erfarenhet. Svenska kyrkans vitbok är en del av det steget. Sedan måste orden om försoning bli till handling. Handling visar att orden är på riktigt. Vi som har ansvar i Svenska kyrkan har fortsatt ett jobb att göra.

Eva Nordung Byström, 
biskop i Svenska kyrkan i Härnösands stift.

Och då skickade jag nedanstående e-post till henne själv:

Hej!

Jag säger oj!

Jag trodde inte att man kunde bli kränkt av sin egen biskop. Du tar min insändare som ett exempel på bristande kunskap i förhållandet mellan Svenska kyrkan och det samiska folket. Utan att leverera ett enda exempel på varför försoning behövs, bara genom att påstå det i egenskap av biskop som anser att hon kan ämnet betydligt bättre eftersom hon suttit som ersättare(!) i Samiska rådet.

I min insändare ger jag 18 exempel på att Svenska kyrkans skuld i ett eventuellt förtryck är betydligt överdrivet men du vederlägger inte mina påståenden på en enda punkt.

Kyrkan tog initiativ till och skapade det samiska skriftspråket. Rätt eller fel?

Vissa av våra präster framgångsrikt har bekämpat fylleriet bland samerna. Rätt eller fel?

Under 1700-talet var skolväsendet väsentligt bättre utbyggt för lapparna än för den svenska bondebefolkningen vilket speciellt lappflickorna gynnades av. Under denna tid fanns inga möjligheter för bondflickor att gå i skola och bråkdelar av procent av bondpojkarna gick i skola, för att inte tala om de som saknade egendom. Rätt eller fel?

”Svenskar” och finnar har också tvångskristnats, åtminstone till den lutherska tron. Men vi kräver inte att försonas med engelsmän och tyskar, utan de flesta av oss är tacksamma över att vi inte dyrkar asar och att vi därmed inlemmades i den europeiska kulturkretsen, möjligen besvikna över att inte fler kultföremål från asatro och katolicism har bevarats. Rätt eller fel?

Nomadskolorna är en annan företeelse som kyrkan fått skulden för. Men det var Kungl. Maj:t som tog initiativet. Rätt eller fel? 

Men det var riksdagen som tog beslutet och därmed bör inte kyrkan ha ansvaret för vad en enskild biskop i Svenska kyrkan föreslog.  Rätt eller fel?

Lars Thomasson hävdar att dessa nomadskolor inte gav tillträde till högre utbildning. Då kan jag berätta att i praktiken rådde samma förhållande i folkskolan. Det krävdes ekonomiska resurser och studietradition för att fortsätta i realskolan, något som saknades i de allra flesta familjer för 80 år sedan. Rätt eller fel?

Och visst är det märkligt att samerna själva värnar om sin identitet, sitt språk, sina traditioner och har egen riksdag och kyrkodagar, men när kyrkan inrättade en särskild lappförsamling i Jämtland och Härjedalen så var det enligt Lars ett ”verkligt brott”. Han kallar det segregation. Jag vill påstå att folkslagen redan var segregerade. Rätt eller fel? 

Det var också svårt att få samerna att underkasta sig svenskarnas kyrkodisciplin i och med att de var på annan ort halva året. Givetvis innebar lappförsamlingarna att den samiska dialekten användes i kyrka och husförhör, vilket var svårt om endast enstaka procent i varje svensk territorialförsamling begrep samiskan. Rätt eller fel?

Ilskan hos samerna är tydligen stor när man t.o.m. anklagar kyrkan(!) för att inte använda det samiska namnet, som även innehåller namnen på far, farfar och farfars far, i skolan. Jag har svårt att bli upprörd över detta. Det är en del av integrationen.  Rätt eller fel?

Kyrkans del i förtryck av samerna är försumbar i förhållande till vad övrigt som kolonisationen av lappmarkerna har inneburit och innebär. Rätt eller fel?

1. Nasafjällsprojektet där lapparna hänsynslöst utnyttjades för gruvbrytning och transporter. Rätt eller fel?
2. Lappmarksplakatet vilket innebar att på bara några generationer blev samerna en minoritet i samtliga församlingar i Lappland vilket skadat samernas renskötsel, jakt och fiske samt möjligheten att försvara de samiska språken. Rätt eller fel?
3. Gruvbrytning, inte bara i Gällivare-Malmberget och Kiruna, utan hundratals gruvhål togs och tas upp som förgiftade renbetesmarker och fortfarande begränsar renskötseln. Rätt eller fel?
4. Vattenkraften där goda renbetesmarker översvämmades och stängde av flyttningsvägar. Rätt eller fel?
5. De bästa lägena för att utvinna vindkraft är förutom i havet beläget i renbetesområdena vilket stör rendriften. Rätt eller fel?
6. Rovdjurspolitiken som innebär att en flera sekel lång kamp att bekämpa rovdjur både på land och i luften nu är på väg att omintetgöras. Rätt eller fel?
7. Idag är vi upprörda över rasbiologers intresse av den samiska folkgruppen på 20- och 30-talet. Initiativet till detta kom inte från kyrkan, men visst kan präster ha medverkat. Att klassificera allt i vår omgivning är en mänsklig företeelse som gick till överdrift i s.k. rasbiologi under denna tid. (Jag läste på webben att Börje Salming är same, och omedvetet hittade jag särdrag i hans utseende som för mig bekräftade detta. Det gör honom dock inte till en sämre människa, eftersom jag anser att han har samma människovärde som oss andra.) Att i efterhand skuldbelägga prästers medverkan i rasbiologin är inte rättvist. Rätt eller fel?
8. Jag tror aldrig att de tänkte sig att förinta den samiska folkgruppen som skedde med judar mm. i Tyskland. Rätt eller fel?

Vem är det som från svenska kyrkans hemsida som plockat ut "exempel på övergrepp"? Är det du eller insändarredaktören? Där ser man direkt ett faktafel. Nomadskolan kom inte till på kyrkans initiativ. Däremot på förslag av domkapitlet i Luleå som köpte sin utredares biskop Bergqvists idé om nomadskolor. Om du har läst vitboken så kanske du lade märke till att präster i Luleå stift som bodde närmare sina församlingsbor inte köpte idén lika okritiskt. De var ju också Svenska kyrkans företrädare! Bergqvists förslag syftade i första hand till att trygga rennäringens behov av arbetskraft. Ett exempel på att kyrkan brydde sig. Det är genomgående i historien.

Din insändare ger intryck av att försoningen har ett egenvärde. Jag är inte av den uppfattningen, utan jag tycker att försoning bör ske om man kan påvisa att den har fog för sig, och det har i varje fall inte du visat.

Antje Jackelén har försökt gå djupare i problemet genom att försöka skilja på prästernas roll som själasörjare och tjänstemän. Något sådant tar du inte upp i din insändare.

Ja, visst är det sant att prästerna var ”dörröppnare” för rasbiologer. Det hade de gjort oavsett var det skulle ha skett. Hade rasbiologerna varit ute efter att påvisa gotlänningarnas avvikande utseende hade prästerna på Gotland varit lika tjänstvilliga. Lappmarksprästerna var nästan de enda akademikerna i lappmarkerna och levererade underlag till rasbiologernas vetenskapliga undersökning som dessas akademikerkollegor. På exakt samma sätt som att prästerna var Linnés hantlangare under hans resa till Lappland och även därefter.

Kunskap måste bygga på den förtrycktes erfarenhet skriver du. Jag anser däremot att kunskapen bör vara objektiv, vilket givetvis inkluderar samernas erfarenheter, vilket är en helt annat förhållningssätt. Samerna känner sig förtryckta, men förtrycket har till 99% skett av den svenska staten (eller som du skriver ”Sverige som nation”) via dess företrädare. Att få staten att t.ex. erkänna samernas rättigheter är en legal process som är betydligt svårare än att få kyrkan att erkänna sin roll i förtrycket. Det är ju därför samernas ilska riktas mot kyrkan i första hand, eftersom kyrkan (däribland du Eva) villigt tar på sig offerkoftan och erbjuder försoning oavsett om det finns fog eller inte.

Kristendomen är trängd idag i Västerlandet och får sona för religionskrig, både korståg och tidigare och senare inbördesstrider, inkvisition och häxprocesser. Till det läggs nu, förutom islamisters illgärningar som skvätter dynga på mer fridsamma religionsutövare, även påstådd medverkan i förföljelse av samer. Det ger bilden av Svenska kyrkan som en ond organisation som vi inte ska acceptera.

/Per

Men detta brev som väl måste ha diarieförts bevärdigades inte med något svar.

Då skickade följande replik till Dagen, som dock aldrig kom in i papperstidningen:

Eva Nordung-Byström tar min insändare som ett exempel på bristande kunskap i förhållandet mellan Svenska kyrkan och det samiska folket. Hon gör det utan att leverera ett enda exempel på varför försoning behövs.
I min insändare gav jag 18 exempel på att Svenska kyrkans skuld i ett eventuellt förtryck är marginellt men hon kommenterade inte dessa.
Däremot gav Dagen "exempel på övergrepp" hämtade från Svenska kyrkans hemsida. Där ser man direkt ett faktafel. Nomadskolan kom inte till på kyrkans initiativ (något som klart framgick av min insändare). Däremot på förslag av domkapitlet i Luleå som köpte sin utredares biskop Bergqvists idé om nomadskolor. I vitboken står att präster i Luleå stift som bodde närmare sina församlingsbor inte köpte idén lika okritiskt. De var ju också Svenska kyrkans företrädare! Bergqvists förslag syftade i första hand till att trygga rennäringens behov av arbetskraft. Ett exempel på att kyrkan brydde sig. Det är genomgående i historien.
Bland "övergreppen" nämns också "demoniseringen av den samiska kulturen", bl.a. trolltrumman. Inte så märkvärdigt, eftersom den användes för att framkalla andar ingående i den samiska religionen. I vitboken kan man inte hitta några exempel på demonisering av det samiska språket. Det kan dock ha skett, troligen av präster som inte behärskade samiskan och därför ansåg den vara förknippad med djävulen. Men detta finns inte officiellt dokumenterat från kyrkan. Jag har dessutom svårt att tänka mig att användandet av samiska folkdräkter demoniserats av svenska kyrkan.
Det tredje exemplet är att prästerna var ”dörröppnare” för rasbiologer. Det hade de gjort oavsett var det skulle ha skett. Hade rasbiologerna varit ute efter att påvisa gotlänningarnas avvikande utseende hade prästerna på Gotland varit lika tjänstvilliga. Lappmarksprästerna var nästan de enda akademikerna i lappmarkerna och levererade underlag till rasbiologernas vetenskapliga undersökning som dessas akademikerkollegor. På exakt samma sätt som att prästerna var Linnés medhjälpare under hans resa till Lappland och även därefter.
Kunskap måste bygga på den förtrycktes erfarenhet skrev Eva. Jag anser däremot att kunskapen bör vara objektiv, vilket givetvis inkluderar samernas erfarenheter, vilket är ett helt annat förhållningssätt. Antje Jackelén har försökt gå djupare i problemet genom att försöka skilja på prästernas roll som själasörjare och tjänstemän. Något sådant tog Eva inte upp i sin insändare. Samerna känner sig förtryckta, men förtrycket har till 99% skett av den svenska staten (eller som Eva skriver ”Sverige som nation”) via dess företrädare. Att få staten att t.ex. erkänna samernas rättigheter är en legal process som är betydligt svårare än att få kyrkan att erkänna sin roll i förtrycket. Det är väl därför samernas ilska riktas mot kyrkan i första hand, eftersom kyrkan antas villigt ta på sig offerkoftan. Kyrkan har för övrigt redan bett om förlåtelse men processen verkar pågå i evighet.
Kristendomen är trängd idag i Västerlandet och får sona för religionskrig, både korståg och tidigare och senare inbördesstrider, inkvisition och häxprocesser. Till det läggs nu, förutom islamisters illgärningar som skvätter dynga på mer fridsamma religionsutövare, även påstådd medverkan i förföljelse av samer. Det ger bilden av Svenska kyrkan som en ond organisation som vi inte ska acceptera.
/Per Sundin, kyrkvärd i Själevad