Detta brev skickade jag till Ebba Busch-Thor 22 januari:
Hej Ebba!

Igår fick vi ett brev med uppmaning att betala medlemsavgiften. På utsidan står det ”ETT SVERIGE ATT LITA PÅ"

Jo, det vore bra om man kunde lita på Sverige.

Men har vi fortfarande anledning att lita på kristdemokraterna efter att vi hoppat av energiöverenskommelsen inte ens fyra år efter att den träffats?

Jag läser om den på Wikipedia: "Syftet med överenskommelsen var att skapa långsiktiga spelregler för dem svenska energiförsörjningen”

Vad betyder långsiktig i detta sammanhang? Inte tre år väl?

Jag förstår inte syftet med att hoppa av energiöverenskommelsen. 

1. Vill vi ha kvar kärnkraften? Det är ju möjligt med den träffade energiöverenskommelsen: 

• Kärnkraftsparentesen är förlängd genom att inom ramen för maximalt tio reaktorer tillåta nybyggnation på befintliga platser.
• Tillstånd kan ges för att successivt ersätta nuvarande reaktorer i takt med att de når sin ekonomiska livslängd.

2.Vill vi ha ännu mer kärnkraft? Det är också möjligt. Dels att reaktorerna kan byggas större och/eller med en helt annan kärnkraft än den nuvarande som använder U-238 som bränsle.

Så vitt jag förstår är syftet bara ett, att driva kraftig oppositionspolitik, att nå makten, kosta vad det kosta vill, precis som Stefan Löfven.

Vi ligger i topp när det gäller förtroendet för vår sjuk- och äldrevård, men i botten när det gäller energipolitik. Det verkar inte som om kampen för mer kärnkraft har gett oss något användbart i opinionen, mycket möjligt ett sänke för vårt parti.

Mitt parti som jag tillhört i 53 år vill jag kunna lita på, vara stolt över att tillhöra, inte ett parti som sluter en långsiktig överenskommelse och hoppar av den efter 3 1/2 år.

Vi köper Ulf Kristerssons retorik 

1. ”Stänga av fungerande kärnkraft” (Hur ska man annars göra? Ska man köra till kärnkraftreaktorn havererar?)

2. "Helt OK att hoppa av överenskommelsen, den har tjänat oss väl i 3 1/2 år, nu är det dags att gå vidare”. Han skulle vi aldrig kunna regera med. Han håller inte sitt ord, man kan inte lita på honom!

Vi har förut varit stolta över att vi har infriat de flesta av våra vallöften. När det gäller Energiöverenskommelsen har vi svikit.

/Per Sundin i Örnsköldsvik

Detta var en insändare som publicerades i Örnsköldsviks Allehanda den 10 januari 2020:

Kristoffer Park, ordförande i Bildningsnämnden välkomnar förslaget om att stoppa nya skolor med religiös inriktning

Vi socialdemokrater i Örnsköldsvik är helt emot skolor med religiös inriktning och har alltid förespråkat avslag på ansökningar från religiösa samfund. För oss har det varit enkelt – skolan och religiösa samfund hör inte ihop. Det står eleverna fritt att ägna sig åt sin tro på sin fritid, men vi anser att svenska skolor ska vara en plats där barn och unga med olika bakgrunder möts. Att elever med olika erfarenheter lär sig samarbeta, bygger ömsesidig förståelse och motverkar splittring. Att skilja elever åt utifrån religion, sexuell läggning, kön etc. är inte förenligt med den svenska modellen. Genom januariavtalet har regeringspartierna tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna kommit överens om ett etableringsstopp av religiösa friskolor. Den 8 januari 2020, presenterades utredningen om religiösa friskolor. Utredningen föreslår att ett etableringsstopp kan införas 2023. Det finns bland annat juridiska utmaningar, men utredningen pekar på att både ett stopp för etablering och stopp för utvidgning av religiösa friskolor är möjliga. Detta besked mottar vi med glädje. Vi socialdemokrater anser att resultatet av denna utredning är ett steg i rätt riktning, men vi vill ta det ytterligare ett steg längre och helt förbjuda religiösa friskolor. Skolan är till för eleverna, och ska inte vara en arena där olika trossamfund ges möjlighet att påverka. Idag är den kommunala skolan hårt reglerad och ska vara helt fri från religiösa inslag, vilket vi socialdemokrater tycker är positivt. Vi anser dock att samma ordning även bör gälla friskolorna. Låt skolan vara en frizon för fritt tänkande. 

Kristoffer Park (S)

Ordförande Bildningsnämnden

Så här svarade jag en vecka senare (ännu ej publicerad i ÖA 25 jan)

Kristoffer, hoppas vi kan vara överens om att målet bör vara att vi får en så bra skola som möjligt.
Kanska den enkla lösningen är att frikoppla skolan från politiska partier? Ta bort bildningsnämnden och ge istället förvaltningen en summa pengar som motsvarar den genomsnittliga i Sveriges kommuner?
För hundra år sedan var kyrkoherden den självklara ordföranden i skolstyrelsen. Jag tror att den skolan gav ett minst lika bra resultat som dagens politikerstyrka och mer ordning och reda.
Om vi begränsar oss till kommunpolitiker så hade vi 1989 en skola som låg i topp i Sverige och nu ligger vi väl på den lägre halvan?
Jag tror att kristna skolor i genomsnitt har bättre kvalitet än kommunala. Vad tror du, Kristoffer?
Tror du att den enda religiöst drivna skolan i kommunen, Broskolan, inte har barn med olika erfarenheter både socialt och religiöst, inte lär sig samarbeta och empati, sätter elever med olika religion, kön eller sexuell läggning i olika klasser?
Tror du inte påverkan sker i kommunala skolor? Tror du en skola där Jesusnamnet är tabubelagt är fri från påverkan?
Fritt tänkande låter liberalt, men hur ska skolan reagera när eleverna målar hakkors på väggarna?
Namnet på den nämnd du är ordförande för förpliktar, bildningsnämnd! Enligt mångas åsikt producerar kommunala skolor i Sverige elever som är ”obildade” i religiösa frågor.
Enligt FN:s mänskliga rättigheter som Sverige har signerat har ”föräldrarna rätt att fostra sina barn i den religiösa tradition de själva tillhör, till exempel genom att välja utbildning för barnen”.
Kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén påstår att kristna skolor präglas av fostran till kritiskt tänkande, personlig mognad och mänsklig resning. Anser Kristoffer detta inte är önskvärt i en S-styrd kommun?
/Per Sundin, kristdemokrat

Ledare: Sverige behöver nyktrare villkor för mikrobryggerierna

I mitten av 90-talet var antalet ölbryggerier i Sverige lätträknade och de flesta var kvantitetsfokuserade storproducenter. Men på mindre än 20 år har bryggerinäringen förändrats. Efter flera decennier av rent industribryggande blomstrar marknaden för de småskaliga brygderna igen.

De som dricker öl har blivit mer intresserade av hantverksproducerad kvalitetsöl än massproducerade långburkar.

Mikrobryggeritrenden, som importerades från USA, gjorde att branschen växte explosionsartat och för knappt två år sedan startades det mer än ett bryggeri i veckan i Sverige.

Även om samma takt inte kan hållas i dag så sprider sig dofterna av humle och malt allt mer över landet. Framgångssagorna har avlöst varandra. I hela landet bubblar – bokstavligen! – bryggerinäringen.

Att driva ett mindre bryggeri i Sverige är däremot inte lätt. Framför allt inte på landsbygden. I "Januariavtalet" fick Centerpartiet förvisso med sig regeringen på att utreda gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Men det är just bara en utredning, risken är överhängande att det även denna gång leder till intet.

Än väntar alltså många år innan bryggeribesökarna kan köpa med sig en flaska eller två hem från det lilla mikrobryggeriet i byn.

En än större utmaning, åtminstone ekonomiskt, är alkoholskatten. Svenska mikrobryggerier betalar nämligen högst skatt i hela EU. Detta trots att EU redan 1992 införde ett direktiv som uppmuntrar till lägre punktskatt på alkohol för mikrobryggerier.

Tre länder i EU har högre alkoholskatt på öl än Sverige – Finland, Irland och Storbritannien. Men de har, till skillnad från Sverige, valt att ge småbryggerier en skattelättnad på 50 procent.

21 av EU:s 28 medlemsländer nyttjar i dag möjligheten till differentierad alkoholskatt och ger lokala bryggerier med liten produktion en skattelättnad. Men Sverige har under flera decennier konsekvent sagt nej till detta.

Italien, Litauen och Spanien har inte heller någon differentierad alkoholskatt för mindre bryggerier, men det beror på att alkoholskatten i dessa länder redan är så pass låg att en sänkning av punktskatten skulle ha marginell påverkan på konsumentpriset.

En rapport från intresseorganisationen "Sveriges oberoende småbryggerier" och LRF gör gällande att mikrobryggerierna har skapat fler än 2 000 arbetstillfällen i Sverige. Om Sverige följde EU:s uppmuntran om lägre punktskatt på alkohol för mikrobryggerier – och införde gårdsförsäljning! – skulle än fler jobb kunna skapas.

För ett bryggeri som verkligen är "mikro-" skulle en skattelättnad kunna betyda att ägaren kan arbeta heltid med bryggande i stället för att bara ha det som hobby.

Gårdsförsäljning och en differentierad alkoholskatt är verkligen inte lösningen på landsbygdens alla utmaningar. Och det handlar inte heller (bara) om att vi ska kunna dricka billigare öl. Det handlar om bättre villkor för småbryggerier i Sverige, en nyktrare näringspolitik och om att utveckla – inte avveckla – den svenska dryckeskulturen.

Gustav Ericsson

gustav.ericsson@mittmedia.se

Gustav Ericsson saknar sakliga argument i sin ledare om gårdsförsäljning.

Han skriver att det inte är lätt driva ett mindre bryggeri. Det är överhuvudtaget svårt att driva ett mindre företag och borde väl vara så om man framställer en så för hälsan tvivelaktig produkt som öl. ”Framför allt inte på landsbygden”, skriver han vidare. Inte så konstigt, eftersom där pågår produktionen längre från de stora konsumentgrupperna. Om det är svårare att driva företag på landsbygden, varför gynna just små bryggerier? Då känns centerns förslag att höja grundavdraget i landsbygdskommuner mer rättvist.

Det verkar också som att Gustav Ericsson tycker att det finns ett egenvärde i att köpa ölet på bryggeriet i stället för på Systembolaget. Det kan väl inte vara någon skillnad på smaken? Det verkar inte heller så klimatsmart att varje konsument åker ut på landsbygden för att köpa sin veckoranson.

Vidare menar Gustav Ericsson att man ska sänka skatten för små bryggerier. Produktion av alla möjliga varor förefaller att gynnas om den sker i större skala än i mindre. Varför skulle man gynna just småbryggerier? Varför inte sänka skatten för småjordbruk och småindustri? När det gäller öl vore det väl rimligare om ett litet bryggeri konkurrerar med bättre smak i stället för lägre skatt?

Finns det en fara i att, enligt Gustav Ericssons vision, allt fler har sin utkomst i produktion som lever på andras alkoholberoende?

Eftersom alkoholkonsumtionen sjunker bland yngre människor så sker det antagligen en utarmning av svensk dryckeskultur. Svensk dryckeskultur, är det supa och slåss? Det finns ett starkt samband mellan misshandel och alkohol och även ett linjärt samband mellan alkoholkonsumtion och alkoholskador. Ur den synpunkten känns det helt fel att med sänkt skatt hålla den svenska dryckeskulturen under armarna.

Per Sundin, IOGT-NTO i Backsjö

SVAR DIREKT:

Jag förstår att Per Sundin kanske inte är en lika frekvent besökare hos Systembolaget som jag är. Men då kan jag berätta att hyllmeter efter hyllmeter fylls av billiga ölsorter från framför allt USA, Tyskland, Tjeckien och Danmark. Även de svenska massproducenterna tar en del kvadratmeter i anspråk, medan de lokala mikrobryggerierna är lätträknade på hyllan om de ens tar sig över Systembolagets höga trösklar.

Sundin frågar efter egenvärdet i att köpa direkt hos bryggeriet. Ja, för många bryggerier skulle det bli just deras enda chans till försäljning. IOGT-NTO verkar förknippa svensk dryckeskultur med att supa och slåss. Det är vi få andra som gör i dag. Statistik från Folkhälsomyndigheten visar att allt färre dricker. Och vi som värnar vårt lands rika mat- och dryckeshistoria – där vi sätter fokus på lokalproducerade råvaror och produkter av hög kvalitet – vi hoppas så klart att mikrobryggeritrenden håller i sig och blir en självklar del av dryckeskulturen.

Gustav Ericsson

Mitt svar:

Småbryggeriernas problem är inte unika. Svensk livsmedelshandel domineras av ett fåtal kedjor. Hur ska ett litet bageri kunna bli leverantör till dessa? Om volymen är liten finns bara kvaliteten att konkurrera med.

Jag medger att ett litet bageri kan ha mindre möjligheter att kunna sälja lokalt än ett bryggeri, men det beror utan tvivel på att där skulle alkoholhaltig dryck säljas, en produkt med negativ hälsoeffekt som sedan 1600-talet inte sålts var som helst utan restriktioner i Sverige.

Gustav blundar för sambandet mellan våld och alkohol, men vill tillsammans med ”vi få andra” kanske skapa en ny svensk dryckeskultur där detta samband inte finns. Tveksamt om Gustav med flera mäktar med det. Jag rekommenderar att istället stödja den svenska sundhetskulturen som växer sig allt starkare med positiva hälsoeffekter där inte alkohol och ölmagar hör hemma.

Skickade just detta till Ring P1:

Vet inte vad han som förestod P1-morgon idag heter, men han dummade sig och sparkade på Danmark. De har ett bättre fungerande valsystem än vi, men han menade ändå att de lever kvar i ”sagans värld”. Orsaken är att där är det statschefen som utser regeringsbildaren, medan vi som lever i ”verkligheten” låter talmannen göra samma jobb.

Ja, kungar och drottningar finns i sagor men inga talmän. Monarken har i alla fall fördelen framför talmannen att han är inte utsedd i det politiska systemet, ska alltså vara opartisk, en klar fördel i sammanhanget. Dessutom har monarken erfarenhet från regeringsbildningar, något som talmannen i allmänhet saknar.  Märkligt att det bara är vi som lever i den s.k. verkligheten medan Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Spanien, Storbritannien och troligen ytterligare några, inte gör det. Sverige är givetvis alltid bäst i P1 (sagans värld?) men i själva verket sämst i det här avseendet.

Insändare 12 maj:

IOGT-NTO:s mål är ett EU som ger medlemsstaterna makten att föra en evidensbaserad alkoholpolitik, och ett samarbete mellan medlemsstaterna för att minska alkoholskadorna i hela EU.

Alkoholindustrin satsar mer än 80 miljoner kronor i EU årligen på att förhindra och försena EU-lagstiftning. Tillsammans har de 28 personer som när som helst kan besöka Europaparlamentet och 86 personer som arbetar heltid för att främja deras intressen.

Målet är att tjäna tillbaka pengarna och mer därtill genom en bibehållen eller ökad konsumtion. Det leder i sin tur till ett ökade folkhälsokostnader som skattebetalarna i EU får betala.

Närmare två miljarder kronor ur EU:s jordbruksbudget går varje år till bland annat vinmässor och reklam i USA och Kina. De två största högergrupperna i folkhälsoutskottet – M, KD och SD vill se fortsatta subventioner. Därför är det viktigt att den 26 maj rösta fram svenska parlamentariker som brinner för folkhälsofrågor. Din röst gör skillnad.

Alkohol är skadligt för hälsan och en tung börda för samhället i form av vård, våld och frånvaro från arbetsplatser. Därför arbetar IOGT-NTO för en minskad totalkonsumtion av alkohol. Men eftersom en minskad alkoholkonsumtion skulle minska företagens vinster försöker alkoholindustrin att påverka lagstiftningsprocesser till deras egen vinning. Ett konkret exempel på lobbyism är att alkoholindustrin ännu inte behöver deklarera ingredienser och näringsvärden på sina produkter.

Att en industri med ekonomiska intressen i konflikt med folkhälsa deltar i en beslutsprocess som riskerar minska deras vinstmarginaler utgör en stark intressekonflikt. IOGT-NTO arbetar för ett alkoholdirektiv som prioriterar folkhälsan.

En av demokratins hörnstenar är att medborgare och medlemsländer ska kunna vara lika delaktiga i lagstiftningsprocesser oavsett storlek på börs. När systemet inte möjliggör detta, är det upp till medborgare och civilsamhälle att stå upp för rätten till delaktighet. Vi anser att civilsamhället borde:

· Kräva transparenta processer så att vi får veta vad som försiggår bakom kulisserna i EU:s maktcentra

· Ännu starkare belysa orättfärdigheten i att aktörer med starka intressekonflikter ges inflytande över folkhälsolagstiftning.

Det är både vår rätt och vårt ansvar.

IOGT-NTO Västernorrland, genom Rose-Marie Byström, Olle Häggström, Maria Vestman och Gunnar Eklöf

Hanna och jag svarade:

I insändaren "Ska EU stötta alkoholindustrin eller prioritera folkhälsan?", från IOGT-NTO, hamnade vi kristdemokrater i dåligt sällskap. Vi påstods vilja fortsätta subventionera vinmässor och reklam för alkohol från jordbruksbudgeten.Visserligen fanns dessa uppgifter i ett svarsformulär från IOGT-NTO till partierna i EU-valet, men icke desto mindre så stämmer inte uppgifterna. Trots att kristdemokraterna ingår i EPP, en grupp där man kan misstänka att sådana åsikter finns, så har de svenska kristdemokraterna alltid kunnat rösta och röstat mot sådana subventioner (vilket även de andra svenska partierna som fick samma fråga påstår att de är motståndare till).

Vår inställning är att EU-budgeten totalt ska minskas och jordbruksbudgeten drabbas, i första hand subventioner som till exempel gynnar alkoholindustrin.

Kristdemokraterna ställer sig för övrigt bakom hela insändarens budskap och vi noterar också att vår nuvarande representant i EU-parlamentet, Anders Sellström, är den enda från Sverige norr om Gävle.

Per Sundin och Hanna Sydhage (KD)

Och sedan kom Kalle Dramstad från IOGT-NTO i Stockholm och svarade:

I insändaren "Kristdemokraterna vill inte stötta alkoholindustrin" säger Per Sundin och Hanna Sydhage (KD) att IOGT-NTO har publicerat uppgifter som inte stämmer i vår partianalys inför EU-valet.

IOGT-NTO är partipolitiskt obundet. Det finns inget eget värde för oss att få ett parti att framstå bättre än ett annat, tvärtom vill vi ge partierna möjlighet att besvara de frågor som vi på IOGT-NTO tycker är viktiga och som sällan omnämns i medieutfrågningar.

Partiernas svar på våra nio frågor redovisas på IOGT-NTO:s hemsida. För att ge partierna en ytterligare chans att ge en allmän bild i alkoholfrågan som inte kunde täckas av ja- och nej-svar fanns en ytterligare fråga i enkäten som inte är publicerad på hemsidan men som vi delar med oss av här:

”Övriga saker ni skulle vilja nämna men inte fått utrymme för ovan:

Kristdemokraterna betraktar alkoholpolitiken som en nationell angelägenhet. Då vi står bakom Sveriges restriktiva alkoholpolitik, vill vi inte se en harmonisering inom EU, utan anser att varje land bör besluta om dessa frågor. Detta utesluter dock inte att länder inom unionen har policy-utbyte och delar med sig av best-practice.

Vi vill generellt minska jordbruksstödet och genom det vinsubventionerna, men ser inte skäl att särskilja denna sektor från övrigt jordbruk.”

Vi vet dock att det ibland kan bli fel och välkomnar såklart med glädje om KD vill ta ställning mot EU:s vinsubventioner. Partiet får då gärna inkomma med ett reviderat svar så lovar vi att publicera ändringen innan valdagen den 26 maj 2019.

Med varma hälsningar,

Kalle Dramstad, politisk sekreterare i EU-frågor för IOGT-NTO

Så här svarar jag:

Vi tyckte vi var klara med att vår insändare byggde på hur kristdemokraterna har agerat hittills i EU-parlamentet. Den som svarat i enkäten har tydligen en annan uppfattning om hur vår alkoholpolitik borde se ut. Tyvärr har hans svar inget stöd i partiets principprogram. Så här står det om alkohol i principprogrammet:

"Den övervägande delen av våldsbrottsligheten sker under inflytande av alkohol och andra droger. Insatser ska göras för att motverka ungas alkoholkonsumtion och drogfria miljöer ska främjas."

”Det alkoholpolitiska arbetet ska syfta till att minimera alkoholskador genom en låg totalkonsumtion. Genom generella och särskilda åtgärder som information, en aktiv prispolitik, försäljningsmonopol och en restriktiv lagstiftning, skapas förutsättningar för att minska skadeverkningarna.

I det förebyggande arbetet ska insatser för barn och ungdomar prioriteras. Det ska finnas åldersgränser för inköp av alkohol och tobak. Återhållsamhet med alkohol ska gälla vid offentlig representation.”

Egentligen borde frågorna ha ställts till våra toppkandidater istället för någon ”sakkunnig” på partikansliet med tydligen dålig förankring i partiprogrammet. Denne ”sakkunnige” borde i efterhand ha kunnat titta igenom samtliga partiers svar och då kunnat observera att att de svar han gett placerat oss i särklass på en alkoholliberal skala och då snabbt förhoppningsvis kunnat korrigera svaren. Detta har uppenbarligen inte skett, och därmed har han gjort ett dåligt jobb.

Hillevi Larsson (S) 
Yasmine Bladelius (S) 
Rasmus Ling (MP) 
Lina Nordquist (L) 
Niels Paarup-Petersen (C) 
Johanna Jönsson (C) 
Mia Sydow Mölleby (V)
Riksdagsledamöter

Sverige är ett föregångsland inom jämlikhet där framgång bygger på individens egna meriter. Vårt statsskick innebär dock fortfarande att landets högsta offentliga ämbete går i arv inom en utvald familj. Monarkin går inte att förena med demokrati, jämlikhet och medborgerliga rättigheter på tvåtusentalet.

Fördjupa demokratin

Vår nuvarande regeringsform är snart 50 år gammal. När den infördes var det en reform som fördjupade den svenska demokratin genom att begränsa monarkens makt. Det är återigen dags att se över grundlagen och ta ytterligare ett steg för att stärka den svenska demokratin.

Utreda monarkin

Det vore olyckligt om Sverige tillät statschefsämbetet att gå i arv till ännu en generation. Vi skulle då riskera att hamna i en situation där den nya statschefen kan inneha positionen i ytterligare 40 år innan det återigen är dags för nästa generation att ta vid. Därför anser vi att en utredning om monarkin måste tillsättas snarast.

En utredning som syftar till att omedelbart åtgärda de största bristerna rörande statsskicket, men som också presenterar en färdplan mot en övergång till republik med en demokratiskt vald statschef. En lämplig tidpunkt för en övergång till republik vore då vår nuvarande kung antingen avlider eller abdikerar.

Skydd mot korruption 

De största demokratibristerna som snarast bör åtgärdas är ett avskaffande av statschefens åtalsimmunitet, ett avskaffande av bekännelsetvånget samt att införa ett kontrollsystem för hov- och slottsstaten som motsvarar det som våra statliga myndigheter lyder under.

Riksrevisionen bör utses som granskningsinstans för den offentliga verksamhet som omfattar utövandet av statschefsämbetet.

Genom att avskaffa statschefens åtalsimmunitet så skyddar vi ämbetet från korruption samtidigt som vi skapar möjligheter för ansvarsutkrävande från innehavaren av landets högsta offentliga ämbete. Om Carl Gustaf Bernadotte bryter mot lagen som privatperson så måste han kunna lagföras.

"Ska förkasta muslimer och judar"

Idag står det skrivet i grundlagen att statschefen ska bekänna sig till den rena evangeliska läran, och att den som inte gör det inte heller kan vara statschef. Detta strider mot den religionsfrihet som råder i Sverige, och som enligt Europakonventionen räknas som en mänsklig rättighet.

Att kungen enligt lag ska vara en renlärig lutheran betyder också att han ska förkasta muslimer och judar. Det rimmar mycket illa med den samlande funktion som kungahuset säger sig ha i tvåtusentalets Sverige.

Säkerställa rättssäkerhet

Kravet på insyn i kungliga hov- och slottsstatens ekonomi och verksamhet ligger i linje med de system som redan finns för all statlig verksamhet i Sverige. Genom att låta Riksrevisionen granska offentlig verksamhet kan vi säkerställa ett rättssäkert och ändamålsenligt utövande. Det är en viktig pusselbit i arbetet mot korruption och en av de saker som gör Sverige till en välfungerande demokrati.

Öppna ögonen

Sverige är ett modernt land som på många sätt ses som ett föredöme när det kommer till jämlikhet och mänskliga rättigheter. Vi kan inte längre blunda för det faktum att vårt statsskick representerar motsatsen till många av de värderingar som vi förknippas med.

Demokrati och mänskliga rättigheter kommer inte gratis, det är någonting vi alltid måste sträva mot. Därför anser vi att det är av stor vikt att vi så snart som möjligt kan presentera en färdplan mot ett modernt statsskick.

Mitt svar:

Visst går en kung eller drottning som statschef att förena med demokrati. Det fungerar i många länder runt om i världen, bl.a. i Sverige. 

Jag är stolt över att tillhöra ett land med gamla demokratiska traditioner. Sverige är ett land där demokratin kommit till på fredlig väg. Jämför Frankrike där folket skulle ta makten vilket tillfället öppnades för 1789 när regeringen hade råkat i ekonomiska svårigheter. Men radikala element tog över, kungafamiljen utraderades, terrorvälde utbröt och större delen av Europa blev krigsskådeplats med enorma lidanden för vanligt folk i främst Frankrike som följd. Frankrike är nu inne på den femte republiken efter att ha  gått igenom restauration, julirevolution, februarirevolution, kommunarduppror, tredje republiken med 20 presidenter på 70 år av vilka de sju riksdagsledamöterna troligen inte kan namnge någon på rak arm, över hundra konseljpresidenter, två världskrig varav ett vunnet trots 1,7 miljoner fransmän döda (jo, Frankrike räknades även 1945 som segrarmakt!), fjärde republiken med 25 konseljpresidenter på tolv år.

Skulle de franska traditionerna vara bättre än våra?

Tysklands historia efter sammanbrottet 1918 är inte heller något att yvas över (vet någon vem som är förbundspresident där)? I landet Lagom är kungahuset snart det enda som sticker ut. Det troliga är väl att om de sju riksdagsledamöterna skulle få sin vilja igenom att vi skulle få en president med ungefär samma befogenheter som kungens, dvs. en reträttpost för en misslyckad politiker, en finare landshövding. Medge att närvaron av Victoria på t.ex. en industrimässa är hundra gånger mer intressant än en eventuell dotter till vår eventuelle president! Med en president skulle vi naturligtvis tappa reklamintäkter för landet, men principen ”rättvisa åt alla” är för de sju viktigare. (Det liknar de socialistiska partiernas åsikter om förmögenhetsskatten, huvudsaken är att de rika beskattas. Om de fattiga därmed blir ännu fattigare spelar mindre roll, principen är viktigare.)

Och vad skriver de om? Skulle den evangelisk-lutherska läran göra att kungen bör ”förkasta”(!?) muslimer och judar. Låt dessa tala för sig själva. Gissningsvis är acceptansen hos muslimer och judar för monarki större än hos kristna (om ni sju räknar er dit?).

Betyder ”kunglig svensk avundsjuka” att man är avundsjuk på kungahuset? Finns det några traditioner som är värda något? Att republiken Sverige skulle vara mer demokratisk är bara en illusion. Ett beslut om republik skulle ge ett oåterkalleligt tråkigare Sverige!

Men visst kan en del förändras. Om hovförvaltningen skulle kunna effektiviseras skulle många vinna på det, kanske mest monarkin, och regelbundna revisioner skulle kunna vara ett medel för att åstadkomma det.

En annan förändring vore att låta kunna återfå uppdraget att utse regeringschef. Så fungerar det i alla andra monarkier. Bortsett från osakliga tyckanden som fler än de sju ägnar sig åt skulle två saker vinna på det. Kungen skall i princip vara partipolitiskt neutral och har också lyckats med det i 60 år då han blev med denna statsfunktion pga klåfingrighet i Torekov. En politiskt utsedd talman har inte alls samma förtroende som en opolitisk kung i det avseendet. Så har det fungerat i Storbritannien i flera hundra år. Dessutom har talmansämbetet i Sverige inte någon kontinuitet. Följden har blivit att talmannen saknat erfarenhet för denna del av hans uppdrag.

Men den största fördelen med monarkin är att ämbetet går i arv. Den nye statschefen har redan från barndomen förberetts för sitt ämbete när det gäller att representera landet. De sju vill passa på att ta ifrån Victoria möjligheten att sitta på Sveriges tron. Det vore synnerligen olyckligt. Victoria har egenskaper som kommer att göra henne till en av de bästa statscheferna i den svenska historien.

Hur Victoria skulle klara av sitt uppdrag har de sju inte spekulerat i. Tydligen ointressant. Ingen av de sju kommer med sitt förslag förhoppningsvis att bli ihågkomna i den svenska historien.

Insändare i Kyrkans Tidning

Jag läste med intresse artiklarna i Park & kyrkogårdsbilagan om återanvändning av gamla gravstenar.

Men det var en mening som jag fastnade för: ”Ett argument för att inte använda gravsten i muren har hela tiden varit att det går att se vems sten som ligger i muren.”

Varför skulle detta vara fel?

Om man går på insidan av en kyrkogårdsmur skulle man på ena sidan se förhoppningsvis fullt läsliga gravstenar värda 10 000-tals kronor och på andra sidan delar av gravstenar med ett negativt värde. Kan någon förklara hur ”guldet blev till sand”? Varför skulle jag gärna besöka och betala för mina far- och morföräldrars gravstenar på vänster sida men bli illa berörd om samma sten fanns inmurad i en stenmur på höger sida? Man låter prästers gravstenar från 1600-talet och senare finnas kvar på församlingens bekostnad men låter vanligt folks gravstenar från vår tid krossas och bli fyllnadsmassor.

I vår tid är ”hållbarhet” ett honnörsord. De kyrkogårdsmurar som byggs nu ska förhoppningsvis stå i storleksordningen 1000 år. Man har funnit delar av eller hela tusenåriga runstenar av oskattbart värde använda i murbyggen. Möjligen är våra stenar i vår digitala tid inte lika värdefulla som gamla runstenar, men de visar i alla fall hur gravstenar kunde se ut på 1900-talet, också en kulturskatt.

Per Sundin, kyrkofullmäktigeledamot som skrivit motion i detta ämne