fredag 4 juni 2010

Ship to Gaza åter

Mattias Gardell har tydligen en annan uppfattning än jag hade. Han var säker (utan att själv sett det) på att erövrade vapen på båten slängdes i sjön utan att användas. Det kan vara så. Men det har också hittats patroner på båten med annan kaliber än den israelerna använde, så sista ordet i frågan om eldgivning från s.k. fredsaktivister har inte sagts.
Gardell erkände inte att fredsprojektet inte höll hela vägen. Han berättade hur man lämnat ifrån sig t.o.m. nageltänger men när det kom till kritan så slogs man med andra tillhyggen, stolar mm. Vi har väl alla sett den våldsamma holmgången på Mavi Marmara, och de som attackerade var väl fredaktivisterna, eller?
Dessutom hävdade Israels ambassadör tvärt emot Carl Bildt att israelerna har full rätt att preja en båt med destination Gaza på internationellt vatten. Han hänvisade till att det råder ett krig mellan Israel och Hamasregimen i Gaza. Visserligen så ligger landkriget nere, men någon fred har som bekant inte slutits, inte ens finns någon överenskommelse om ett eldupphör som innebär att Israel förbundit sig att häva blockaden mot Gaza.

onsdag 2 juni 2010

Gardell religionshistoriker?

Gardell kan inte vara någon seriös forskare eller vetenskapsman. Han förefaller inte kunna göra en objektiv vittnesberättelse. Han menade t.ex. att orsaken till att nio dog på Mavi Marmara men ingen på de andra båtarna var att det var fler människor på Mavi Marmara.
Hans kommentar till att det våldsamma mottagandet som de israeliska soldaterna finns på båten var att det var klart att man måste försvara sig mot "kommandoelitsoldater". Man kunde inte begära att aktivisterna bara skulle lägga sig ned och erbjuda soldaterna att skjuta. Är Gardell självmordsbenägen?
Jag tror mer på israeliska källor som säger att israelerna från början sköt med paintballkulor. Det var först när aktivisterna lyckades ta av soldaterna pistol(er) som israelerna började skjuta skarpt. Vem som först öppnade eld med skarpa vapen går inte att fastställa idag.

Ship to Gaza

Jag tror att syftet var gott med Ship to Gaza, man ville hjälpa Gazaborna med utrustning som man tror att de saknade. Men hur gick det: nio döda och en stoppad fredsprocess. Visserligen kommer det mesta av båtarnas last att fraktas in i Gaza på lastbil, men var lasten värd detta pris?
Jag är inte speciellt upprörd över dödssiffran. Med tanke på uttalanden från vissa av passagerarna var våld ett tänkbart scenario, och israeliska soldaterna kunde inte hantera den tydligen oförutsedda situationen , dvs. icke väpnat våld.
Något som tydligen upprör många är att kapningen av fartygen skedde på internationellt vatten. Men om jag förstår kartan rätt så måste en blockad innebära kränkningar på öppet hav. Israel kan ju aldrig ha någon territorialrätt i havet utanför Gaza!? Och självklart har inte Israel någon rätt att blockera tillfartsvägarna till något grannland. Den här rätten tar Israel för att de tycker sig ha rätt begränsa Gazabornas tillgång till vapen.
Det som gör mig mer upprörd, eller förtvivlad, är att freden uppsköts åter igen på en obestämd framtid.
De som i första hand skulle tjäna på en fred är naturligtvis palestinierna. Även om de som förhandlar går en mycket svår balansgång med en högljudd opinion, inhemsk och bland grannländer och islamister, med helt orealistiska krav på staten Israels förintelse. Men världssamfundet skulle tjäna stort på att bilägga en konflikt som engagerar de flesta muslimska länder, många vänsterpartier, USA och många högerkristna. Varje gång processen stannar av så funderar man om inte det vore bäst med en påtvingad fred, dvs. att Palestinafrågan löstes av en internationell domstol. Parterna själva verkar oförmögna att komma överens.