fredag 31 januari 2014

Jag läste igår en debattartikel "Ekumenisk eftergift bakom ny dopsyn" undertecknad Mats Olofsson i den kristna rikstidningen Dagen. Vem han är vet jag inte men jag fastnade i alla fall för påståendet "Att Nya testamentet förespråkar troendedopet är uppenbart".
Inte för mig. Att uppgifter om barndop inte finns i Nya testamentet betyder inte att det förekom tidigt i den kristna kyrkan. T.ex. Jag kan påstå att Gud finns men ingen kan bevisa att Gud inte finns. Bara det faktum att någonting inte är omtalat visar inte att det inte förekom.  Det finns i alla fall inga andra uppgifter om när barndopet började praktiseras.
Paulus hade stor betydelse när det gäller den kristna kyrkans utbredning i begynnelseskedet. Han måste ha döpt hundratals, kanske tusentals, människor i motsats till Jesus själv som troligen inte döpte alls. Paulus om någon borde veta i vilken utsträckning barndop förekom i den s.k. urkyrkan.
Paulus har lämnat efter sig många brev även om de kanske inte är riktigt så många som tillskrivs honom i Nya testamentet. Det finns inget i brevens innehåll som förbjuder barndop eller förespråkar vuxendop mot barndop.
Däremot finns jämförelser mellan dop och omskärelse som blir obegripliga om det inte är barndop som avses. Känt är att s.k. proselyter blev döpta in i den mosaiska tron medan män som föddes av judiska föräldrar omskars. Om endast vuxendopet var det kristna dopet borde det vara naturligt att jämföra det judiska proselytdopet med det kristna dopet. Så här skrev Paulus t.ex. i Kolosserbrevet 2:11: "I honom har ni också blivit omskurna, men inte som människor gör det, utan genom att bli av med den syndiga kroppen - det är omskärelsen genom Kristus - när ni begravdes med honom i dopet". Även om inte brevet skulle ha skrivits av Paulus själv så visar det i all fall hur man såg på dop och omskärelse i den kristna urkyrkan.