Den här insändaren skickades in till Örnsköldsviks Allehanda 3 december:

Covidläget är prekärt i Örnsköldsvik. Inga icke akuta operationer genomförs. Redan är läget värre än det var i våras. Ett bekymmer är att vi inte har några fler åtgärder att ta till förutom regeringens förbud att samlas mer än åtta. Att stänga ned delar av eller hela gymnasier, men framför allt grundskolor är av tveksamt värde, och om det sker i Örnsköldsvik beror det på att lärarna har blivit sjukskrivna. Kan det vara så att vi är för nonchalanta efter att ha iakttagit försiktighet i nio månader? Så skulle det inte behöva vara. Vi vet att sjukdomen är livsfarlig och även om sjukvården nu har mycket bättre kunskap om hur covid-19 ska behandlas så står sjukvården maktlös om det blir följdverkningar och behov av rehabilitering. Många, ofta kvinnor, är utskrivna från sjukhus men är fortfarande sjukskrivna utan att någon förstår sig på hur dessa sviter av covid-19 ska behandlas.
Varför använder inte Örnsköldsviksborna munskydd? Ansvariga i kommunen litar helhjärtat på framför allt folkhälsomyndigheten. Även vinnaren i USA-valet, Joe Biden, till skillnad från sin motkandidat, storlögnaren Donald Trump, litar på experter, i USA! Hela världen tror på munskyddens positiva effekt utom just vår egen folkhälsomyndighet. FHM älskar att jämföra oss med hårt drabbade länder i södra Europa, tättbefolkade och med andra umgängesvanor. Norge och Finland borde ligga närmare till hands för jämförelse. De har ungefär tio gånger så få dödsfall per capita som Sverige.
Någon hjälp från FHM kommer vi med säkerhet aldrig att få när det gäller munskydd. De har redan misslyckats med tanken på flockimmunitet vilket medförde fler dödsfall på äldreboenden. Skulle de nu efter nästan ett år plötsligt medge att munskydden har en positiv effekt skulle de erkänna ännu ett nederlag och tappa all auktoritet.
”Blott Sverige svenska krusbär har” skrev CJL Almqvist på 1800-talet. Jag älskar svenska krusbär, men det finns nog goda bär utanför Sveriges gränser också. Ska vi bara lita till FHM eller istället lyssna till motsvarande myndigheter i alla andra länder, som stöds även av många svenska forskare och experter med mer praktisk kunskap om epidemier? Vi känner inte till allt om Coronavirusets smittvägar och om man just idag själv kan sprida smitta asymtomatiskt. Det kan kännas obekvämt men jag vill uppmana alla svenskar och oss i Örnsköldsvik att ta på oss munskydd åtminstone i affärer och kollektivtrafik, främst för våra medmänniskors skull och en påminnelse om att detta virus finns.

Den här ledaren fanns införd i ÖA 5/10 2020:

Har du lämmnat in klimatdeklarationen? Lugn. Det är först 2022 som fastighetsägare måste redovisa för Boverket hur uppförandet av en ny byggnad påverkat klimatet om regeringen får som den vill.

Utsläppen från bygg- och fastighetsbranschen står för cirka 20 procent av Sveriges totala utsläpp. Det är därför inte konstigt att ställa krav. Ingen ser det som märkligt att politiken gör liknande för bil- eller ståltillverkare. Men reglering kan leda till oönskade konsekvenser. 

Exempelvis infördes i USA på 1970-talet striktare reglering av utsläpp från personbilar. Skåpbilar, truckar och terrängfordon slapp, så bilindustrin skapade den moderna SUV:en. Enligt Internationella Energirådet stod den kraftigt växande SUV-kategorin för den näst största ökningen av globala utsläpp mellan 2010 och 2018 – mer än dubbelt så mycket som flyget.

I Sveriges fall riskerar klimatdeklarationer att minska byggandet. Om en byggherre lämnar in en deklaration som Boverket finner otillfredsställande är det tänkt att man kan utfärda ett vite om 0,001 prisbasbelopp per kvadratmeter med ett tak på 473 000 kronor.

Då deklarationen varken täcker drift eller underhåll händer inte särskilt mycket mer än att projektet kan bli en halv miljon dyrare för den som bygger klimatdumt.

Den kostnaden kan enkelt spridas ut över stora projekt i form av billigare materialval och arbetskraft eller mer effektiva processer. Ett annat sätt är förstås att höja priset gentemot slutkunden, vilket rimligen gör att färre har råd att betala för de bostäder som byggs.

Den 20 december ska Boverket på regeringens uppdrag lämna förslag på ett ”förenklat och konsekvent regelverk” som ska ”bidra till ett snabbare och mer kostnadseffektivt byggande”, enligt myndigheten – med hänvisning till det enorma byggbehov Sverige står inför.

Det är bra. Enligt den statliga utredning som låg till grund för uppdraget har Sverige 20-40 procent fler byggregler än Danmark och Nederländerna, och ”åtminstone dubbelt så många” som Finland, Norge och Skottland.

Under alliansens första mandatperiod var målet att minska företagens kostnader för administration med 25 procent. 2011 infördes en ny och påstått enklare plan- och bygglag. Effekterna blev små.

I Sverige upplever 84 procent av byggföretagen att de administrativa kostnaderna stått stilla eller ökat sedan dess. Exempelvis blev kontrollprocessen för att bygga småhus över 50 procent dyrare mellan 2010 och 2017.

Visst kan en genomlysning likt Boverkets visa på nya behov, och en proaktiv reglering kan minska hindren för nya former av byggande. Men det blir något paradoxalt att en myndighet med regeringens uppdrag att trimma bland snåriga regelverk parallellt sätts på att utveckla en fördyrande klimatdeklaration.

Storbritannien genomförde 2010-2015 projektet ”en in, två ut”. För varje pund som en ny regel orsakade i kostnad, skulle myndigheter ta bort eller ändra två regler som sparade två pund. Det vore en rimlig tumregel för en bransch som länge efterfrågat men aldrig fått färre regler.

Det skulle dock innebära att Boverkets inflytande minskar. Det är få myndigheter som frivilligt avvecklar sig själva. Det behövs genomtänkt politik för att bygga smartare och riva ut de lagstiftningsmässiga fuskbyggen som hindrar det.

 

Här nedan följer ett svar från mig som skickades in dagen därpå:

 

Gustav Junttis ledare i måndagens ÖA illustrerades med husbyggen, knappast arkitektritade. Gustav har då troligen inte hunnit läsa Fredrik Kullbergs ”Kriget mot skönheten” och recensionen av boken i samma tidning. Gustav skriver om snabbare och mer kostnadseffektivt byggande som behövs inför det ”enorma byggbehov Sverige står inför”. Ser man det så är det inte så konstigt att vi går mot ett allt varmare klimat.
Min mormor bodde på Fagervik i kvarteren som kallas Egnahemmen. Huset var byggt i schweizerstil i vinkel med en ouppvärmd glasveranda med en snurrstol och skrivbord där morfar hade haft sitt kontor. Glasverandan finns inte kvar idag men snickeridetaljer som gav huset karaktär finns fortfarande delvis kvar och uthuset är detsamma som för femtio år sedan, väl underhållet. Detta vackra hus kunde köpas av en vanlig arbetarfamilj som min mors. Där fanns ingen betong och enda stålet var spiken som använts.
Jag är övertygad om att ”klimatdeklarationen” som ”riskerar att slå hårt mot nybyggnation” har syftet att minska klimateffekten vid val av byggmaterial. Varför bygger vi i stål och betong när så gott som alla hus kan byggas i trä? Gustav verkar tro att klimatdeklarationen är ett exempel på hur Parkinsons lag fungerar på Boverket, att syftet skulle vara att bibehålla, helst öka Boverkets ”inflytande”.
Har verkar inte förstå att godvilligt kommer inte byggföretagen att sluta bygga i betong. Ska man bygga i trä finns oftast inte kunskapen, utan den måste köpas och ytterligare fördyra bygget. Kommunerna, inte bara Örnsköldsvik, är för svaga och tror tydligen inte att deras eventuella klimattänk kan påverka byggandet i Sverige. Jag tror att Boverket är den självklara instansen för att driva processen mot ett klimatsmart byggande.
Tanken är förstås inte att det ska byggas klimatdumt och dyrare, utan klimatsmart, vilket kommer att bli allt billigare i samma takt som byggföretagen tillägnar sig kunskap att bygga i trä. Juntti tänker kanske inte på att husen även energideklareras där drift och visst underhåll dokumenteras och helst ges förslag på lönsamma åtgärder om energiexperten orkar besöka huset ifråga. Han ojar sig också över att kontrollprocessen blivit mycket dyrare för småhus, men talar inte om att den fortfarande är marginell i förhållande till byggkostnaden.
Varför skulle byggsektorn undantas från att minska utsläppen? För att nå de av riksdagen uppsatta klimatmålen måste varje bransch spara 7 % per år. Vilken ska spara mer om byggsektorn sparar mindre?
Tänk på att de hus som byggs nu ska stå i minst 100 år! Idag byggs till allra största delen i betong och stål utan minsta tanke på att hus ska tilltala vårt estetiska sinne.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Den här debattartikeln finns på Härnösands stifts hemsida och publicerades också i Örnsköldsviks Allehanda 31 juli. Men det meningsutbyte som jag hade på samma insändarsida under augusti finns naturligtvis inte där.

Alla är del av en färgglad mångfald – känn stolthet!

BISKOPENS DEBATT | Under sommaren brukar pridesäsongen inledas. På grund av pandemin firas den i år på nya sätt och i dagarna firar Stockholm Pride en digital parad. Påminnelsen om allas lika rätt och värde behövs även detta speciella år.

Hbtq-rörelsens främsta symbol, regnbågen, påminner om att vi alla behövs på samma sätt som färgvariationerna i ett prisma. Att vi oavsett kultur, religion, kön, sexuell identitet eller läggning hör samman i en färgglad biologisk mångfald där alla har samma värde och rätt. Att världen, precis som regnbågen, aldrig kan vara hel och komplett utan denna mångfald.

Regnbågens symbolik kommer från bibeln där den ses som ett tecken på Guds kärlek och beskydd av alla varelser på jorden, ingen undantagen. Jag vill i dessa pridetider understryka att detta även är Svenska kyrkans syn på människors lika rätt och värde. Grundad på ett budskap om att den kärlek som är störst av allt är respekterande, ansvarstagande och utgivande vill Svenska kyrkan vara en inkluderande kyrka, där också hbtq-personer ska känna sig trygga och välkomna. Därför jobbar vi aktivt mot diskriminering och för inkludering.

Tyvärr finns det mycket kvar att göra. Regnbågsflaggan, priderörelsen och kampen kring HBTQ-personers rätt till lika värde påminner oss ständigt om detta. Och vi behöver denna påminnelse, både vi som har ansvar i Svenska kyrkan och alla vi som bor här i landet Sverige.
Vi hör alla samman i den biologiska mångfald som befolkar vår jord, vårt gemensamma hem, vi kan inte leva som om vi inte gjorde det. Det har inte minst det senaste halvåret i pandemins skugga tydligt påmint oss om. Jag hoppas verkligen att pandemins konkreta hot fått oss att inse att det är goda medmänskliga relationer tillsammans med en medvetenhet om vår tillhörighet till jordens liv – inte hat, förtryck och egoistisk individualism – som kan skapa livsmening, fungerande samhällen och en beboelig värld för oss alla.

Så låt oss vara stolta över att vi är en del av en skimrande biologisk mångfald. Låt denna stolthet också leda till ett ansvar för, och en vilja till, att skapa hela och värdiga relationer mellan alla människor men också till hela skapelsen och vårt eget inre liv.

Jag avslutar med några strofer ur en pridepsalm jag skrev för några år sedan:
Kärleken fördriver rädslan, gör din själ så stolt och fri.
Kärleken fördriver rädslan, gör dig till den du skapats att bli.

Eva Nordung Byström,
biskop i Härnösands stift

Replik på insändaren "Biskopen: Alla är del av en färgglad mångfald – även i år behöver vi fira prideveckan" i ÖA 31/7.

Det var vackra ord i din insändare, Eva. Du skriver om ”Svenska kyrkans syn på människors lika rätt och värde”. Du skriver om ”kultur, religion, kön och sexuell identitet” men inget om ålder. Idag diskrimineras 70+ och de riskerar att dö inte bara i corona utan även i ensamhet.
Äldre drabbas psykiskt av ensamheten vilket kan leda till att de åldras snabbare och därför dör tidigare än de annars skulle ha gjort. Folkhälsomyndighetens experiment har hittills misslyckats både med att skapa flockimmunitet och att hindra alltför många döda bland äldre. Vi hade i början av mars ett meningsutbyte om det lämpliga i att besluta om sammanslagning av pastorat i vårt kontrakt utan medverkan av de äldre i våra kyrkofullmäktige, men du menade att det var upp till respektive fullmäktigeordförande att bestämma vilka som skulle medverka.

Som biskop och ordförande i stiftsstyrelsen hade du chansen att påpeka att stiftsstyrelsen inte skulle ta ställning till beslut från pastoratsfullmäktige där äldre var uteslutna. Något sådant verkar dock inte ha gjorts utan tvärtom avslogs ett överklagande i domkapitlet utan att diskutera om beslutet fattats med hänsyn till Svenska kyrkans värdegrund. Vi äldre är en stor del av de gudstjänstfirande församlingarna i stiftet och är också väl representerade i de valda beslutande församlingarna.

Det är skadligt för legitimiteten när beslut fattats utan medverkan av 70+, särskilt när mötena skulle kunna hållas digitalt med hjälp av teknik som redan då var tillgänglig.
Vi representerar en sjättedel av Sveriges befolkning och troligen en ännu större andel av Svenska kyrkans medlemmar. Det är knappast till fördel för demokratin när många kunniga, levnadsvisa och demokratiskt valda ledamöter hindras att delta i beslut som kommer att påverka oss kanske under resten av 2000-talet.

Per Sundin, ledamot i Själevad-Mo-Björna pastoratsfullmäktige

Frågan om de äldre möjligheter att delta under politiska möten inom Svenska kyrkan i dessa coronatider väcker känslor. Biskop Eva Nordung Byström tycker att "kravet Per Sundin ställer på rättvisa går lite för långt”.

Per Sundin skriver: ”Svenska kyrkan diskriminerar äldre”. Ja, det är sorgligt och tragiskt hur alla äldre får betala ett högt pris i dessa coronatider. Ni som är 70-plus gör en heroisk och viktig insats för vårt samhälle. Tack! Men vad gäller 70-plussarnas möjlighet att delta vid vårens kyrkofullmäktigesammanträden, tycker jag att kravet Sundin ställer på rättvisa går lite för långt. Det menade även domkapitlet när de tog ställning till hans överklagande.

Den demokratiska ordningen i Svenska kyrkan gör inte skillnad på kompetens och beslutsförhet i relation till ledamöternas ålder. Det är också en rättvis likabehandling. En majoritet av ledamöterna i dessa kyrkofullmäktigen är också under 70 år. Varken jag, stiftsstyrelsen eller domkapitlet får heller styra över beslutet att genomföra sammanträdena, ett beslut som samtliga fullmäktiges ordförande tog med stöd av nomineringsgrupperna.

Nu svarar han henne i en slutreplik i den här debatten:

Tack för ett tydligt ställningstagande för oss äldre. Dock inkluderas i din insändare inte äldres möjligheter att fungera i de kyrkliga organ vi är utsedda till i demokratiska val.

Enligt kyrkooordningen 8 kap §1 skall biskopen svara för ledning och tillsyn i stiftet. Där står ingenting om undantag för kyrkofullmäktige och äldres möjligheter att medverka i beslut under pandemier.

Du skriver regelbundet om homosexuellas rättigheter i samhället med hänvisning till kyrkans värdegrund. Jag kan inte påminna mig att du någonsin skrivit om äldre med den hänvisningen.

Detta skickades in till Kyrkans tidning 30/6:

Kyrkostyrelsen gav i mars i år tillstånd för kyrkans organ på alla nivåer att kunna besluta på distans. Vi tycker nu att det är dags att ta nästa steg. Vi föreslår att kyrkostyrelsen beslutar att alla sammanträden som innebär att ledamöter måste använda kommunikationsmedel för att inställa sig, skall ske på distans.

Orsakerna är flera:

1 Det finns idag många sätt att sammanträda på distans varav ett som kyrkan själv erbjuder.

2 Idag exkluderas s.k. riskgrupper som inte kan utföra sina demokratiska plikter. Det strider mot kyrkans värdegrund: ”Svenska kyrkans värdegrund definierar kyrkans grundläggande värden och värderingar, som vi vill utgå ifrån i både handling och ord. Svenska kyrkan strävar efter varje människas lika värde,” osv.

3 Många sammanträden som idag hålls på traditionellt sätt har av respektive presidier aktivt begränsats i tid. Begränsningar av fullmäktigeförsamlingarnas storlek drabbar även sådana som inte ingår i riskgrupperna. Dessa förändringar i arbetssättet påverkar menligt funktionen och demokratin hos fullmäktigeförsamlingarna.

4 Alla fysiska möten innebär idag en smittorisk. Sjukdomar drabbar inte bara personer i riskgrupper utan även yngre, tillsynes friska personer, och den är dödlig. Människor som idag bär på Corona-virus är åtminstone inledningsvis asymtomatiska. De kan alltså smitta trots att de själva är omedvetna därom. Smitta har tagit sig in på många svenska äldreboenden. Folkhälsomyndigheten har enligt eget förmenande tidigt varnat för detta men ändå har det skett trots att på många ställen tillsynes tillräckliga försiktighetsåtgärder använts. Innan alla möjliga smittvägar fastställts bör kyrkan tillämpa största möjliga försiktighet, bl.a. förbjuda sammanträden som innebär större smittorisk.

Nils-Gunnar Karlsson och Per Sundin, Kristdemokrater för en levande kyrka

Detta skickades in till Svenska kyrkans överklagandenämnd några veckor tidigare:

Till Svenska kyrkans överklagandenämnd

Kyrkofullmäktige i Själevad, Mo och Björna pastorat genomförde 31 mars 2020 ett extra sammanträde och fattade då ett antal beslut, 1-9 §§.

Detta har överklagats av undertecknad i domkapitlet, vilka avslog detta den 27 maj.

I mitt överklagande hade jag åberopat Svenska kyrkans värdegrund, vilket överhuvudtaget inte berörts i domkapitlets beslut. Jag betraktar, vilket jag framfört för domkapitlet, värdegrunden som överordnad kyrkoordningen. Eftersom denna fråga inte har behandlats i domkapitlets beslut antar jag att ledamöterna är av samma uppfattning som jag, men att man sätter på sig skygglapparna och endast anför diverse paragrafer i kyrkoordningen som grund för sitt avslag.

Jag väljer därför att även överklaga domkapitlets beslut och begär att fullmäktigesammanträdets i fråga beslut annulleras eftersom jag vill pröva värdet av värdegrunden i Svenska kyrkans demokratiska organisation. Hade det extra sammanträdet endast behandlat rutinärenden hade jag kanske valt att se genom fingrarna på att man inte beaktade värdegrunden i kyrkofullmäktigebeslutet, men här tog man ett beslut som får konsekvenser på det lokala planet under överskådlig tid (kanske hundra år). Att det var ett viktigt beslut som togs illustreras av att ordföranden genomförde en votering trots att votering inte var begärd.

I domkapitlets beslut refereras på elva rader ordförandens försvar av hur beslutet att genomföra sammanträdet med ett av presidiet begärd begränsning av antalet ledamöter. Däremot har mitt genmäle inte refererats alls i beslutet.

I mitt genmäle framgick att jag ställt förslag att upplösa sammanträdet eftersom presidiet i instruktioner till gruppledarna bett dessa att välja ut ledamöter som inte tillhörde riskgrupperna. (Ordföranden har sedan muntligt och i skrift framfört att de inte uppmanats att stanna hemma. Oavsett om han välkomnat även riskgrupper att delta eller ej är oväsentligt. Han lever kanske i en annat land än vårt eftersom han väljer att bortse från folkhälsomyndighetens rekommendationer att riskgrupper bör stanna hemma). Sittande ordförande valde att bortse från mitt yrkande som därför inte kom att behandlas under punkten godkännande av kallelse. Detta strider mot både arbetsordningen och troligen även kyrkoordningen, vilket bara det enligt mitt förmenande kan vara skäl att överklaga sammanträdesbesluten.

I mitt genmäle framgår också att ordförandens invändning ”att digitalt sammanträde inte gick att genomföra av såväl tekniska som kompetensmässiga skäl” knappast var med sanningen överensstämmande. Bara två dagar senare genomförde Själevads församlingsråd ett digitalt sammanträde och senare även kyrkorådet med samma tekniska hjälpmedel som fanns på plats 31 mars. Kompetensen var skyhög i presidiet som består av en teknologie doktor och regionens IT-chef. Det som saknades var viljan, vilket bevisas av att även kyrkofullmäktigesammanträdet 18 maj genomfördes utan att någon av riskgrupperna fanns närvarande med presidiets goda minne. Viljan påverkades av att dessa personer även är delaktiga i liknande beslut, att genomföra sammanträden utan medverkan av personer i riskgrupperna, i den borgerliga kommunen.

Jag ställer mig också undrande till domkapitlets sätt att presentera sitt beslut, där man inte problematiserar frågan utan mångordigt (på över en sida) presenterar argumenten för sitt beslut men presenterar inga eventuella argument mot beslutet.

Min huvudsakliga invändning mot domkapitlets beslut är alltså att det inte tagit ställning till om kyrkofullmäktigebesluten i Själevad, Mo och Björna pastorat fattats på demokratisk grund, och om demokratin innefattar tanken på allas lika värde.

Jag skulle inte behöva påpeka detta, men detta borde vara en viktig fråga för alla nivåer av Svenska kyrkan, församlingsråd, kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte.

Jag hävdar att frågan om människors lika värde ytterst har sin grund i Bibeln. Redan långt innan Svenska kyrkan formulerade sin värdegrund fanns dessa tankar i den kristna världen. Alla åtnjöt en kristen begravning oavsett om de var trälar, fria bönder eller kungar, vilket inte var fallet i det förkristna samhället. Tankar om människors lika värde motiverade upphävandet av slaveriet, mäns och kvinnors lika rösträtt och upphävandet av apartheid. Visserligen försökte även motståndare hämta stöd till slaveri, kvinnors mindrevärde och apartheid i Bibeln, men svenska kyrkan måste hävda människors lika värde i strid mot inskränkningar av demokratiska rättigheter var dessa än förekommer, oavsett om detta nu motiveras av omsorg om riskgrupperna.

Människor som är över 70 år eller har sjukdomar som innebär att de räknas in bland riskgrupperna behövs i svenska kyrkans organisation. Om svenska kyrkan tar beslut som inkluderar dessa där det är möjligt har vi även möjlighet att påverka hela den svenska demokratin där vi 70-åringar nu oftast är satta på undantag.

Kroksta den 4 juni 2020

Detta skickade jag till förbundschefen Susanne Söderholm på Orienteringssförbundet 26/6:

Hej!

Tack för detta brev. Men jag plågas svårt av orienteringsabstinens. Enligt min uppfattning onödigtvis. Orientering är en individuell sport dessutom oberoende av publikintäkter. Vi borde kunna fortsätta att tävla, dock med ett annat upplägg.

1 Styrt startbeteende.

Inget TC.

Arrangören tar tid hur lång tid det tar att gå från parkeringen till start. Ingen får lämna parkeringen i riktning mot startplatsen förrän starttid minus den uppmätta tiden + en minut. Förflyttning mot starten sker med 2 meters lucka framåt och bakåt. Startfållor väl tilltagna. Eget ansvar för nollning av SI-pinne. Ingen dusch. Alla åker hem efter målgång.

2 Fri start. Start sker mellan 9 och 15. All förflyttning sker med iakttagande av avstånd till andra tävlande. Ingen dusch. Alla åker hem efter målgång.

Detta förslag skickade till PA Westin och Jan Näslund redan 7 maj. Vad de gjort av det vet jag inte.

Låt inte även höstsäsongen spolieras av vår svenska iver att vara de mest laglydiga!

/Per Sundin

orienterare i Skogslöparna

Susannes svar:

Hej Per,

Vi har samlat information om hur vi kan tävla här: https://www.svenskorientering.se/forbundet/Policydokumentochinformations-skrifter/Coronavirusetochorienteringen/

Det kanske du redan har sett? Vi hoppas att tävlandet kan komma igång så smått under hösten. Utan dusch osv.

Sen hoppas vi såklart att smittspridningen minskar och att polisen ändrar i ordningslagen så att vi kan vara 500 personer i en folksamling, då blir det lättare för oss att arrangera.

Mitt svar:

Oj, det var inte bra. Jag ser det ur min egen utgångspunkt som fyllde 70 för ett halvår sedan. 70+ har ökat självmordsfrekvensen markant. Det förstår jag precis. T.ex. har SOFT missuppfattat myndighetens uppfattning om vad en 70-åring bör göra. "Personer över 70 år bör undvika offentliga miljöer”. Ja men om man går till start eller från mål utan att ha någon kontakt med någon annan så kan det ifrågasättas om miljön är offentlig i ordets egentliga mening. "Stannar hemma så mycket som möjligt?” Knappast! Tvärtom, man ska vara ute så mycket som möjligt. Veteranorienteringar kan man ha om man gör arrangemanget så att man inte umgås med övriga tävlande.

Mindre kontakt exv. vid kontrolltagning okej. Bra!

70+ är en riskgrupp heter det, men den större risken börjar först vid 75. 70-75 är alltså en säkerhetsmarginal som troligen inte är tillämplig för majoriteten av orienterare.

Det man måste ha i minnet är att coronaviruset är livsfarligt för alla. Därför ska försiktighet gälla alla. Lyckas man med det går även 70+ säker. Vill man öka säkerheten tror jag på munskydd. Att vi inte Sverige använder munskydd är anmärkningsvärt. Folkhälsomyndigeten vill inte använda munskydd för att det kan användas fel och därmed inte är 100%-igt. Men om man når 90 % vore väl det bra? Då hade 500 dött i Sverige istället för 5000 och vår dotter i Berlin sluppit karantän när hon reser hem till Tyskland igen.

/Per Sundin

Jag skickade detta brev till biskop Eva Nordung Byström för två månader sedan:
Hej!
Jag skriver till dig i egenskap av siftsstyrelsens ordförande.
Pastoratssammanslagningen i Örnsköldsviks kontrakt har initierats av stiftsstyrelsen. Därför har stiftsstyrelsen ett stort ansvar för att processen sker på ett invändningsfritt sätt. 
En av de allvarligaste nackdelarna med pastoratssammanslagningen är minskat antal förtroendevalda. Det blir t.ex. inte ens en tredjedel i ett sammanslaget kyrkofullmäktige i de nya pastorat som bildas i Örnsköldsviks kontrakt. Jag vet inte hur viktigt stiftsstyrelsen tycker att de nuvarande kyrkofullmäktigeförsamlingarna  är i denna process men med tanke på just ovanstående borde det även för stiftsstyrelsen även vara viktigt att beslut som har med pastoratssammanslagningar att göra sker på ett etiskt riktigt sätt.
Pastoraten har nu tillkännagett att de kommer att hålla extrasammanträden för respektive fullmäktige ungefär i månadsskiftet mars/april. Problemet med dessa datum är att de hamnar mitt i, eller kanske i början av Coronapandemin. Trots att hittills bara en Coronasmittad påträffats i kontraktet uppför sig människor ungefär som vi redan är där och försöker följa rekommendationer som utfärdas av Folkhälsomyndigheten. Det innebär att många, även icke ”drabbade”, har  betänkligheter att kalla ledamöter till dessa sammanträden som tillhör riskkategorierna. Det gäller alltså alla som är över 70 år och även andra som har sjukdomar som normalt sett inte alls hindrar dem att utöva sina förtroendeuppdrag men inte är önskvärda när detta viktiga beslut ska fattas som får stora konsekvenser i många decennier. Att göra det strider mot en viktig kristen princip, att du är lika mycket värd, i detta fall oavsett ålder och hälsa.
Därför vill jag vädja till stiftsstyrelsen att försöka stoppa processen och be pastoraten att ställa in dessa extra kyrkofullmäktigesammanträden så fort som möjligt med motiveringen att stiftsstyrelsen kommer att avvakta beslut som tas utan att påverkas av inskränkningar som utesluter vissa kategorier att delta i besluten.
Detta borde vara självklart för berörda parter, men tydligen är ingen beredd att ta ansvar för att fördröja processen. Detta ansvar måste ni ta!
/Per Sundin
kyrkofullmäktig i Själevad och fyllde 70 i december men f.ö. fullt frisk

Hennes svar:
Hej Per och tack för ditt mejl!

Kyrkostyrelsen har nu fattat undantagsbeslut utifrån den rådande situationen som gör att det är tillåtet att delta i fullmäktige på distans. På grund av att vi förväntar oss att det kan bli än strängare restriktioner samt att toppen på Coronaspridningen kan nå oss i maj har vi därför nu gått ut med information till samtliga kyrkoherdar om att fullmäktigesammanträden inte bör skjutas upp samt att möjligheten att delta på distans skall användas. Det är dock varje fullmäktiges ordförande som skall fatta beslut om distansmöjligheten. Kyrkoherdarna har till uppdrag att informera dem om vad som gäller.


Allt gott!
 
+ Eva

Mitt svar:
Jaha, men något ansvar för att kyrkostyrelsens intentioner kommer att följas verkar inte stiftsstyrelsen ta. Risken är stor för att vid flera av dessa sammanträden kommer inte äldre och ”sjuka” att ha möjlighet att delta i besluten. Det hade varit bättre om ni som håller i pastoratssammanslagningsprocesssen ställde upp villkor för hur den ska gå till.

Så här ser det ut:

30/3 Örnsköldsvik

31/3 Själevad-Mo-Björna och Grundsunda

2/4 Anundsjö-Skorped och Nätra-Sidensjö

6/4 Arnäs-Gideå-Trehörningsjö

Är stiftsstyrelsen verkligen övertygad om att möjligheten att kunna delta på distans verkligen kommer att fungera i alla pastoraten? Spelar det någon roll för stiftsstyrelsen?

/Per

Hennes svar:

Hej Per!

Utifrån den kontroll vi nu gjort vad gäller fullmäktigeledamöter i Örnsköldsviks kontrakt är en majoritet av kontraktets fullmäktigeledamöter under 70 år.

Utöver detta faktum vill jag också göra tydligt att stiftsstyrelsen varken kan eller få ta ansvar för hur beslutsfattandet genomförs i församlingar och pastorat. När det gäller datum för fullmäktiges sammanträde samt beslutsfattande på distans så är det respektive fullmäktiges ordförande som har att fatta det beslutet. Det innebär att jag nu avslutar min dialog med dig i detta ärende.

Allt gott!

+ Eva

Min kommentar:

Hej!

Här kan ni studera en skriftväxling jag har haft med biskopen när det gäller de extra kyrkofullmäktigesammanträden med syfte att besluta om de pastoratssammanslagningar som stiftsstyrelsen tagit initiativ till.

Observera att hon (eller stiftsstyrelsen?) tar inget ansvar för när sammanträdena äger rum. Det här är alltså extra sammanträden som sker utöver de ordinarie som varje pastorat brukar ha i slutet på maj. Extrasammanträdena sker utspridda över sju dagar. En tillfällighet? Knappast! Stiftsstyrelsen har infordrat besked från respektive pastorat innan ett visst datum.

Sammanläggningarna är tänkt att ske vid nästa årsskifte, dvs om 21 månader.

Hon bryr sig tydligen inte om hur besluten har fattats. I Själevad hade men ett tag tänkt att begränsa närvaron till nio ledamöter mot normalt 27 + ersättare. Kyrkoordningen kräver minst 50%. 

Det är tydligt att hon inte riktigt fattar att äldre ledamöter diskrimineras. Istället konstaterar hon att "en majoritet av kontraktets fullmäktigeledamöter under 70 år”. Det är alltså möjligt att fatta de av stiftsstyrelsen önskade besluten utan att vi 70-åringar är närvarande.

Hon skickar ut direktiv från kyrkostyrelsen om hur icke-fysisk närvaro ska kunna gå till bara 4-11 dagar innan utan att fundera på om det finns praktiska möjligheter att ordna detta.

/Per Sundin

Senare fick jag via min hustru, tillika kyrkorådets ordförande reda på att presidiet i mitt pastorat, Själevad-Mo-Björna, tänkt sig genomföra detta med endast ett 10-tal ledamöter närvarande. Jag tipsade henne att det var omöjligt, för att fullmäktiget skulle vara beslutsmässigt måste minst hälften vara närvarande. Detta vidarebefordrades till presidiet som då utökade de önskvärda deltagarna till 15. På grund av svårigheter att fylla upp antalet kom även jag att få delta vid detta möte trots att jag fyllt 70. Som andra punkt på dagordningen fanns möjlighet för mig att protestera mot förfarandet och föreslå att sammanträdet skulle avbrytas och istället sammankallas senare när presidiet hade tekniken på plats. Mitt yrkande negligerades av sittande ordförande vilket fick mig att överklaga sättet att kalla till ett sammanträde utan möjlighet för de som fyllt 70 och andra s.k. riskgrupper att delta.

Jag överklagar samtliga beslut som fattades på kyrkofullmäktigesammanträdet i Själevad-Mo-Björna pastorat den 31 mars i år. Orsaken är att fullmäktiget inte var representativt. Gamla och sjuka ombads av gruppledarna att inte närvara. Detta strider mot Svenska Kyrkans värdegrund som den är formulerad: ”Svenska kyrkans värdegrund definierar kyrkans grundläggande värden och värderingar, som vi vill utgå ifrån i både handling och ord. Svenska kyrkan strävar efter varje människas lika värde,” osv.

I ett brev som jag fick av biskop Eva Nordung Byström 27 mars skrev hon bl.a. ”Kyrkostyrelsen har nu fattat undantagsbeslut utifrån den rådande situationen som gör att det är tillåtet att delta i fullmäktige på distans. På grund av att vi förväntar oss att det kan bli än strängare restriktioner samt att toppen på Coronaspridningen kan nå oss i maj har vi därför nu gått ut med information till samtliga kyrkoherdar om att fullmäktigesammanträden inte bör skjutas upp samt att möjligheten att delta på distans skall användas.Det är dock varje fullmäktiges ordförande som skall fatta beslut om distansmöjligheten. Kyrkoherdarna har till uppdrag att informera dem om vad som gäller.”

Denna information är motstridande, men jag vet inte hur ordagrant biskopen citerade instruktionerna från kyrkostyrelsen.

Kyrkofullmäktiges ordförande valde att med minsta möjliga antal sammankalla ett beslutsfähigt fullmäktige i vilket undertecknad född 1949 var äldst istället för att arbeta på att få fungerande teknik på plats som skulle göra det möjligt för samtliga ordinarie ledamöter och ersättare möjlighet att delta på detta viktiga extra fullmäktigesammanträde.

Jag önskar att de ärenden som avgjordes på sammanträdet 31 mars istället avgörs på ett nytt extra kyrkofullmäktigesammanträde, alternativt på det ordinarie sammanträdet som hålls i mitten på maj. Om, vilket är troligt, samlingar >50 skall undvikas och att gamla och sjuka rekommenderas att stanna hemma fortfarande är Folkhälsomyndighetens uppfattning skall teknik användas som ger möjlighet för samtliga valda ledamöter att delta.

Kroksta den 8 april 2020

Per Sundin

Jag bereddes möjlighet att svara på pastoratets kommentar till mitt överklagande. Deras kommentar var endast en uppräkning av vilka beslut som togs, inte vilka som deltog i beslutet och att kategorin 70+ m.fl. saknades.

Detta var mitt svar:

Jag har beretts möjlighet att svara på pastoratets svar på mitt överklagande.
Pastoratet måste ha missuppfattat skälet till mitt överklagande av besluten som fattades på det extra kyrkofullmäktigesammanträdet i pastoratet. Överklagandet är konsekvensen av det anförande som jag höll på sammanträdet under §2 Godkännande av kallelse.
Jag föreslog där att vi omedelbart skulle avbryta sammanträdet. Detta förslag finns inte i protokollet. Det avfärdades av sittande ordförande Gunnar Jutterström som menade att kallelsen skett på sätt som beskrivs i kyrkoordningen. Mitt förslag borde ha varit föremål för omröstning, men det kanske inte hade spelat någon roll. Redan då var det för sent. Bland de som skulle avgöra ett sådant ärende fanns knappt några från s.k. riskgrupper.
Mitt överklagande gäller alltså huruvida besluten fattats på demokratisk grund. Skälet är det som står i kyrkans grundläggande värden och värderingar: varje människas lika värde. Det måste vara överordnat kyrkoordningen. Hade det varit enbart rutinärenden på dagordningen hade det kanske inte spelat så stor roll, men på detta extra kyrkofullmäktigesammanträde fattades beslut som kommer att få stora konsekvenser under överskådlig tid.
Tydligen har vårt tekniskt välutbildade presidium hyst betänkligheter när det gäller dess möjligheter att leda ett videosammanträde som någon vecka tidigare än 31 mars tillåtits av kyrkokansliet. Två dagar senare lyckades i alla fall församlingsrådet i Själevad genomföra ett videomöte, något som senare upprepats fyra gånger. Dessutom har kyrkorådet genomfört två sammanträden och gruppmöten med videoteknik. Som mest har det varit 22 ledamöter uppkopplade samtidigt. På det senaste kyrkofullmäktigesammanträdet i november var 25 ledamöter närvarande. Trots detta framhärdar presidiet och har nu kallat till ett ordinarie sammanträde 12 maj i församlingshemmet med minsta möjliga deltagande, dvs. 15 ledamöter för att minimera smittorisken. Jag anser att smittorisken är många gånger mindre vid ett videosammanträde.
Min åsikt är att det åligger kyrkofullmäktiges ordförande att se till att sammanträdena hålls med största möjliga demokratiska representation och med minsta möjliga risk för spridning av smitta från coronavirus.
Jag anser att ärendet är av stor principiell betydelse. Ska kyrkan gå den enkla vägen och kopiera den borgerliga kommunen och därmed sätta sig över demokratiska grundprinciper som har sin grund i kristendomen eller välja största möjliga demokratiska representation där sådana möjligheter finns?
En annan konsekvens av att minska smittorisken var att sammanträdet skulle gå så fort som möjligt. Det innebar att jag under sammanträdets gång inte fick möjlighet att ställa förslag på alternativt namn på ett nytt pastorat, Själevads pastorat, ett förslag som jag hoppas nu har kommit till stiftsstyrelsens kännedom på annat sätt.
/Per Sundin

Jag förökte nu få stöd bland 70+ i min nomineringsgrupp i en protest mot att 70+ med övriga riskgrupper numera har kopplats bort från deltagande i fullmäktigesammanträden.

Det är nu klart att presidiets modell för kyrkofullmäktigesammanträdet inte är någon nödlösning, utan de tycker verkligen att den är den bästa i rådande läge. Vi är fortfarande i majoritet, men man funderar på vad vi gör av den. Förut hade vi en överenskommelse med (S) att vi skulle ha varannat fullmäktigesammanträde på söndag efter gudstjänst och varannat på torsdag. Det var länge sedan vi hade ett söndagsmöte.

Jag skulle önskat att gruppen tillfrågats om lämpligheten att ha ett begränsat sammanträde utan 70+ och andra riskgrupper. Vår grupp består av nio 70+ och tolv 69- (om jag räknar rätt). Flera av oss är tveksamma, inklusive kyrkorådets ordförande, till den bestämda mötesformen som innebär att vissa exkluderas. Vi är alla valda på samma premisser och fått väljarnas fullmakt att företräda dem. Därför ställer jag följande fråga som jag hoppas ni vill svara på inom någon dag. (Jag ställer frågan allmänt! Det är ingen skillnad på kyrkoråd och kyrkofullmäktige i detta avseende.)

Jag tycker att det i rådande situation är rätt att låta vår grupp företrädas av en mindre grupp yngre och friska personer i ett fysiskt möte

Jag tycker att det i rådande situation är rätt att låta vår grupp företrädas så många som möjligt i ett digitalt möte

Jag har ingen åsikt

Det misslyckades så tillvida att endast sju av 21 svarade. En av de svarande uttryckte t.o.m. "Jag har fullt förtroende för våra ordföranden och att de fattar så bra beslut som möjligt om hur möten genomförs med de förutsättningar och inom de ramar som gäller." Själv är jag besviken över främst vår egen ordförandes sätt att agera. I ett läge där det förra sammanträdets sätt att kalla till var överklagat skulle jag, om jag varit ordförande, försäkrat mig om att sättet att kalla till nästa sammanträde hade åtminstone den egna nomineringsgruppens stöd, exv. genom att skicka ut en enkät enligt ovan. Kommer ordföranden att ta sitt ansvar om det visar sig att någon av de närvarande insjuknar i covid 19? Han bör veta att den här sjukdomen är livsfarlig till skillnad från andra epidemier som vi drabbats av de sista hundra åren, och kan drabba även folk utanför de s.k. riskgrupperna och t.o.m. orsaka dödsfall för främst män, friska, i medelålder. Mitt frustration gäller i första hand att hos de flesta av fullmäktiget verkar inte finns någon vilja till uppoffringar, eller om sådan vilja finns, räcker inte den för att övervinna obehaget att påpeka för ordföranden missförhållandet att äldre och sjuka exkluderats bl.a. från de viktigaste besluten som fullmäktige tagit under 2000-talet.

Många i min omgivning kan kanske ha svårt att förstå mitt engagemang för denna sak utan tror att vi måste stå eniga och aldrig bestrida någon annans rätt att ha en annan åsikt. Jag tycker att det blir ett problem när denna "någon annan" har en oinskränkt makt att av oklara orsaker sätta sig över andras rätt att utöva sina demokratiska plikter.

Vi i vårt pastorat är inte ensamma utan problemet finns i hela landet på alla nivåer och då kunde det finnas skäl att skriva insändare i t.ex. Kyrkans Tidning. Jag tycker dock att många insändare har skrivits i detta ämne under de senaste månaderna, fr.a. Ann-Christin Kristiansson i nr 18 och Göran Molin i nr 20 och det jag har att komma med tillför inget. De som har andra åsikter har inte gett sig tillkänna på KT:s insändarsidor. Jag har istället valt att engagera mig lokalt på sätt som visas ovan.

Recension av boken Ondskan i Nordingrå, en norrländsk häxprocess av Kalle Holmqvist

Redan på första sidan blev det fel. Nicolaus Bozaeus begravdes den 2 januari 1675, inte februari.

Och det fortsätter på nästa sida: ”Häxprocessen i Nordingrå blir en succé". Succé är Kalles ord som omöjligt kan återfinnas i det samtida källmaterialet. Bokens upplägg förefaller att vara att man först studerar ämnet, sedan drar man sina slutsatser. Men det verkar tvärtom som om han redan nu bestämt sig för sin konspirationsteori, att trolldomsprocesserna i Sverige är ett sätt (av många?) av överheten att trycka ned befolkningen.

Ibland glimtar det till av klarsyn, som t.ex. på s 123 när han talar om att en del av den förhärskande ideologin var ”att missväxt och nöd berodde på Satan och de människor som förbundit sig med honom”. Han skriver också att det är viktig poäng var att ”deltagande i trolldomsprocesserna knappast förutsatte någon personlig tro på häxor”. Jag menar istället att den poängen är ovidkommande om man inte kan hitta någon som deltog som inte trodde på häxor. Kalle tror på en ideologi som tyvärr gör det omöjligt för honom att skapa en förutsättningslös bild av fenomenet trolldomsprocesser på 1600-talet.

På s 115 påstår han att ”Trolldomsprocesserna blev ett framsteg för den svenska överklassen och ett gigantiskt misslyckande för folket”. Men vad hände sedan? Vilka låg bakom att trolldomsprocesserna plötligt upphörde? Var det inte samma ”överhet”?

Låg det verkligen i ”överhetens” intresse att avrätta ett antal i befolkningen oavsett om de var skyldiga eller inte, bara som ett led i kriget mot folket, underklassen (Terror Management Theory)? Borde det inte finnas ett intresse hos de styrande att istället öka befolkningens numerär? Det var ju folket som bekostade hela statsapparaten, då som nu. (Det lär ha förekommit en folkräkning något senare i Sverige som hemlighölls för att inte för potentiella fienderegeringar avslöja hur få invånare stormakten Sverige bestod av.) Var det inte bl.a. det, alltså hotet om befolkningsminskning, som fick Carl Sparre att lägga trolldomskommissionens arbete på is?

Det hade varit välgörande om Kalle när han skrev boken tagit kontakt med någon som kände till de lokala förhållandena i Nordingrå under 1600-talet. Han påstår själv på s 48 att ”Nordingrå är därför ett bra ställe att börjas på om man vill försöka förklara den svenska trolldomshysterin under 1670-talet. Till exempel när det gäller vilka som anklagades.” Det visste inte Kalle när han skrev boken och inte heller nu. Det fanns sådana som visste, t.ex. min far och jag.

På s 37 t.ex. skriver han om Jöran Olofsson i Körning utan att veta vem han var, f.d. nämndeman, en bror och son gick i skola och blev präster, Hans Olofsson i Omne, svåger på två sätt, som hade två söner som gick i skola och blev kyrkoherdar, den yngre i Nordingrå, en annan svåger Johan Johansson i Omne också f.d. nämndeman, far till en som gick i skola, sm kyrkoherde.

Han ser inte heller vilka ungdomar som blev anklagade:

1. Karin Kristoffersdr i Mädan, 19 år. Är styvdotter till båtsman Kristoffer Persson Kongsman och heter egentligen Olofsdr och är dotter till en annan båtsman.

2. Anna i Åsäng 23 år. Tjänstepiga! Här går även jag bet men hon ska vara född i Berg i Vibyggerå!

3. Pigan Margeta Jonsdr i Bergsnäs. Bör vara en bonddtr (1652-1739), fadern några år under 50-talet nämndeman, både syster Brita och styvmodern tillhör de anklagade. G 1676 med Per Nilsson i Rossvik.

4. Drängen Hans Kristoffersson i Mädan. Bör vara bror med Karin ovan och heter egentligen Olofsson, båtsmansson. Okänt öde.

5. Drängen Johan Olofsson i Vännersta. 17 år. Båtsmansson, blev senare själv båtsman.

(Systrarna Annika och Margareta Persdr i Järesta. Bör vara systerdöttrar till Margeta Jonsdr ovan. Fadern klockare och nämndeman men 1698 avrättad för stöld ur offerkistan. Systrarna gifta med bönder i Nordingrå.)

6. Margeta Olofsdr i Valto. 12 år. Född oäkta men eftersom fadern blev barnlös i ett senare äktenskap blev hon faderns enda arvtagerska och så småningom bondhustru på hans hemman i Västervalto.

7. Olle Persson i Färnsvik, 15 år. Bondson, övertog hemmanet. (Stamfar för redarsläkten Högberg i Gävle.)

8. Prostens piga Sigrid. Vet inte vem hon är. Kanske utsocknes född.

9. Brita Nilsdr i Vännersta, 15 år. Född oä. g m båtsman i Nora

(Har inte tagit med ungdomar vars föräldrar också var anklagade)

Alltså nio ungdomar varav två födda uä och tre båtsmansbarn, två bondbarn, en eller två födda utsocknes. Oäkta barn och båtsmansbarn är överrepresenterade.

Den viktigaste invändningen mot boken är att han innan han läst protokollet vet orsaken till ”Ondskan i Nordingrå”: Klasskampen, med marxistiskt förtecken.

Jag tror min förklaring ligger närmare sanningen: Religionen.

113 hotades av dödsstraff. Kyrkoherden Christern Bozaeus var tydligen bestört över det stora antalet och han liksom ytterligare fem kyrkoherdar såg trenden, att antalet steg för varje ny rannsakning. Här gällde det att stoppa denna epidemi innan den tagit ännu större proportioner. Vadan denna desperation? Den naturliga förklaringen är att dessa präster verkligen trodde på existensen av Blåkulla som de såg som ett verkligt helvete. Hade någon tidigare tvekat så var de nu övertygade av mängden vittnesmål. De såg de utdömda dödsstraffen som nödvändigt i denna kamp om själarna. Helvetet var nu mer konkret än någonsin, och det gällde det att rädda församlingarnas själar från eviga straff. Kalle tycker att de borde vetat bättre efter långa studier vid gymnasium och universitet. Men på dessa ställen var det ingen som hävdade att Blåkulla var ett fantasifoster. Förvåningen och skammen (troligen även lättnad) hos prästerskapet, som normalt åtnjöt stort anseende, måste har varit monumental när myndigheterna uppdagade vanföreställningen de utsatt sig själva, inklusive hundratals präster, och tiotusentals församlingsbor för. 

Kalle skriver någonstans att hans förklaring, det finns inget Blåkulla, låg närmare än att tro på barnens vittnesmål. Han är tydligen oförmögen att se skeendet med dåtidens glasögon. Han använder sina ideologiska och hittar förklaringar i diverse marxistisk litteratur som skrevs flera hundra år efteråt utan tanke på trolldomsrannsakningar i ett för dem okänt samhälle i Europas utkant.

Detta brev skickade jag till Ebba Busch-Thor 22 januari:
Hej Ebba!

Igår fick vi ett brev med uppmaning att betala medlemsavgiften. På utsidan står det ”ETT SVERIGE ATT LITA PÅ"

Jo, det vore bra om man kunde lita på Sverige.

Men har vi fortfarande anledning att lita på kristdemokraterna efter att vi hoppat av energiöverenskommelsen inte ens fyra år efter att den träffats?

Jag läser om den på Wikipedia: "Syftet med överenskommelsen var att skapa långsiktiga spelregler för dem svenska energiförsörjningen”

Vad betyder långsiktig i detta sammanhang? Inte tre år väl?

Jag förstår inte syftet med att hoppa av energiöverenskommelsen. 

1. Vill vi ha kvar kärnkraften? Det är ju möjligt med den träffade energiöverenskommelsen: 

• Kärnkraftsparentesen är förlängd genom att inom ramen för maximalt tio reaktorer tillåta nybyggnation på befintliga platser.
• Tillstånd kan ges för att successivt ersätta nuvarande reaktorer i takt med att de når sin ekonomiska livslängd.

2.Vill vi ha ännu mer kärnkraft? Det är också möjligt. Dels att reaktorerna kan byggas större och/eller med en helt annan kärnkraft än den nuvarande som använder U-238 som bränsle.

Så vitt jag förstår är syftet bara ett, att driva kraftig oppositionspolitik, att nå makten, kosta vad det kosta vill, precis som Stefan Löfven.

Vi ligger i topp när det gäller förtroendet för vår sjuk- och äldrevård, men i botten när det gäller energipolitik. Det verkar inte som om kampen för mer kärnkraft har gett oss något användbart i opinionen, mycket möjligt ett sänke för vårt parti.

Mitt parti som jag tillhört i 53 år vill jag kunna lita på, vara stolt över att tillhöra, inte ett parti som sluter en långsiktig överenskommelse och hoppar av den efter 3 1/2 år.

Vi köper Ulf Kristerssons retorik 

1. ”Stänga av fungerande kärnkraft” (Hur ska man annars göra? Ska man köra till kärnkraftreaktorn havererar?)

2. "Helt OK att hoppa av överenskommelsen, den har tjänat oss väl i 3 1/2 år, nu är det dags att gå vidare”. Han skulle vi aldrig kunna regera med. Han håller inte sitt ord, man kan inte lita på honom!

Vi har förut varit stolta över att vi har infriat de flesta av våra vallöften. När det gäller Energiöverenskommelsen har vi svikit.

/Per Sundin i Örnsköldsvik

Detta var en insändare som publicerades i Örnsköldsviks Allehanda den 10 januari 2020:

Kristoffer Park, ordförande i Bildningsnämnden välkomnar förslaget om att stoppa nya skolor med religiös inriktning

Vi socialdemokrater i Örnsköldsvik är helt emot skolor med religiös inriktning och har alltid förespråkat avslag på ansökningar från religiösa samfund. För oss har det varit enkelt – skolan och religiösa samfund hör inte ihop. Det står eleverna fritt att ägna sig åt sin tro på sin fritid, men vi anser att svenska skolor ska vara en plats där barn och unga med olika bakgrunder möts. Att elever med olika erfarenheter lär sig samarbeta, bygger ömsesidig förståelse och motverkar splittring. Att skilja elever åt utifrån religion, sexuell läggning, kön etc. är inte förenligt med den svenska modellen. Genom januariavtalet har regeringspartierna tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna kommit överens om ett etableringsstopp av religiösa friskolor. Den 8 januari 2020, presenterades utredningen om religiösa friskolor. Utredningen föreslår att ett etableringsstopp kan införas 2023. Det finns bland annat juridiska utmaningar, men utredningen pekar på att både ett stopp för etablering och stopp för utvidgning av religiösa friskolor är möjliga. Detta besked mottar vi med glädje. Vi socialdemokrater anser att resultatet av denna utredning är ett steg i rätt riktning, men vi vill ta det ytterligare ett steg längre och helt förbjuda religiösa friskolor. Skolan är till för eleverna, och ska inte vara en arena där olika trossamfund ges möjlighet att påverka. Idag är den kommunala skolan hårt reglerad och ska vara helt fri från religiösa inslag, vilket vi socialdemokrater tycker är positivt. Vi anser dock att samma ordning även bör gälla friskolorna. Låt skolan vara en frizon för fritt tänkande. 

Kristoffer Park (S)

Ordförande Bildningsnämnden

Så här svarade jag en vecka senare (ännu ej publicerad i ÖA 25 jan)

Kristoffer, hoppas vi kan vara överens om att målet bör vara att vi får en så bra skola som möjligt.
Kanska den enkla lösningen är att frikoppla skolan från politiska partier? Ta bort bildningsnämnden och ge istället förvaltningen en summa pengar som motsvarar den genomsnittliga i Sveriges kommuner?
För hundra år sedan var kyrkoherden den självklara ordföranden i skolstyrelsen. Jag tror att den skolan gav ett minst lika bra resultat som dagens politikerstyrka och mer ordning och reda.
Om vi begränsar oss till kommunpolitiker så hade vi 1989 en skola som låg i topp i Sverige och nu ligger vi väl på den lägre halvan?
Jag tror att kristna skolor i genomsnitt har bättre kvalitet än kommunala. Vad tror du, Kristoffer?
Tror du att den enda religiöst drivna skolan i kommunen, Broskolan, inte har barn med olika erfarenheter både socialt och religiöst, inte lär sig samarbeta och empati, sätter elever med olika religion, kön eller sexuell läggning i olika klasser?
Tror du inte påverkan sker i kommunala skolor? Tror du en skola där Jesusnamnet är tabubelagt är fri från påverkan?
Fritt tänkande låter liberalt, men hur ska skolan reagera när eleverna målar hakkors på väggarna?
Namnet på den nämnd du är ordförande för förpliktar, bildningsnämnd! Enligt mångas åsikt producerar kommunala skolor i Sverige elever som är ”obildade” i religiösa frågor.
Enligt FN:s mänskliga rättigheter som Sverige har signerat har ”föräldrarna rätt att fostra sina barn i den religiösa tradition de själva tillhör, till exempel genom att välja utbildning för barnen”.
Kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén påstår att kristna skolor präglas av fostran till kritiskt tänkande, personlig mognad och mänsklig resning. Anser Kristoffer detta inte är önskvärt i en S-styrd kommun?
/Per Sundin, kristdemokrat