Elisabeth Svantesson ny arbetsmarknadsminister

Nu har vi fått en uttalat kristen arbetsmarknadsminister. Det som upprört kvällstidningarnas kommentatorer är att hon tidigare varit medlem i Livets Ord i Uppsala och att hon arbetat för antiabortorganisationen "Ja till livet".
Svenska Dagbladets ledare i torsdags kallade det "ful häxjakt", och visst påminner kampanjen om häxjakten på 1600-talet. Den leddes av nitiska jurister och präster som antagligen såg det som en merit att de varit skoningslösa i jakten på de kvinnor (och män!) som förledde barnen att välja helvetet istället för himlen.
Idag jagar journalister den omständighet i Svantessons förflutna som får henne att avgå innan hon hunnit skada regeringsarbetet med sin "religiösa extremism" (Lena Melin i Aftonbladet). Och visst kommer den som hittar liket i garderoben hyllas som en demokratins frontsoldat.
Jag kan öppet deklarera att jag är emot aborter. De 35000 aborter som sker varje år i Sverige är ett nederlag för samhället. Visst utsläcks liv, men jag står bakom de abortlagar som finns eftersom vi egentligen inte har något val. Ett foster är inte en del av kvinnans kropp som många fortfarande påstår, men en gravid kvinna kan (och har alltid kunnat) agera som om det vore det, låta skära bort fostret ungefär som en amputation av ett oönskat sjätte finger. Och istället för att blunda för detta och låta det ske på illegitima kliniker eller utomlands ställer vi sjukvårdsresurser för att hjälpa dessa kvinnor (och män, det finns alltid en far).
När det gäller ett annat område där hon låtit sin kristna tro påverka sina åsikter är synen på äktenskap för homosexuella där hon lade ned sin röst i strid mot partilinjen när frågan behandlades i riksdagen. Ja, visst tycker vissa politiskt korrekta att hennes nedlagda röst är ett brott mot de mänskliga rättigheterna, men enligt min åsikt får det aldrig vara en mänsklig rättighet att gifta sig med vem som helst. Svantesson drog gränsen vid samkönade äktenskap, men det politiskt korrekta styrs av värderingar som ändras med tiden och för tillfället får vi gifta oss med människor av samma kön men inte medlemmar i den egna familjen, flera stycken samtidigt eller minderåriga.

Synpunkter på KG Hammars "Eftertanke" i Kyrkans Tidning 12 september 2013

I företalet till Lukas evangelium berättar Lukas hur han ”grundligt ha satt sig in i allt från början” och att han nu beslutat för att skriva ned detta ”för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga”.

Trots det menar K G Hammar i Kyrkans Tidning i torsdags om änkans son i Nain att ”meningen knappast var att vi skulle rikta vår tro mot textens berättelse och hålla den för historisk tillförlitlig”. Jag tycker Hammar är vårdslös i sin syn på Lukas som författare.

I detta fall är det tydligen likheten med andra berättelser, särskilt den om Elias uppväckande av en änkas son, som har fått Hammar att ifrågasätta Lukas förmåga att skilja på fiktion och verklighet. Men de berättelserna har ju ingen likhet alls annat än att det fanns en änka och en son inblandad! Sonen låg inte på en bår utan på en säng. Uppväckandet skedde genom att Elia lade sig över sonen, Jesus nöjde sig med att röra vid båren. Änkan agerade för att få Elia att återuppväcka sonen, Jesus råkade möta ett begravningsfölje som av allt att döma inte hade en aning om att de skulle möta Jesus utanför stadsporten.

 Det går lätt år 2013 att påstå att Lukas eller någon av hans sagesmän fabulerat i syfte att få Jesus att framstå som en större undergörare än han i själva verket var. Men det var nog en stor risk för Lukas (och andra evangelister) att göra det några decennier efter att änkans son blivit uppväckt. Genom att namnge platsen där undret skedde kunde kristendomens fiender antingen påstå att platsen Nain är påhittad, eller om den inte var det, hävda att undret var okänt i Nain maximalt 60 år senare.

Det finns ingen likhet med de andra av Hammar nämnda berättelserna (synagogföreståndarens dotter och Lasaros) annat än att det gäller uppväckande av döda. Jag ser inga problem i att tro att Jesus själv uppväckte minst tre människor från döden, trots att berättelsen om änkans son i Nain bara förekommer i ett av evangelierna. Johannes t.ex. verkar vara medveten om att han utelämnat mycket.  ”Om var sak skulle skildras för sig tror jag inte hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas”.

Jag förstår uppriktigt sagt inte syftet med att ifrågasätta uppväckandet av änkans son i Nain när det inte finns mer substans i argumenten.

Per Sundin, kyrkvärd och kyrkorådsledamot i Själevad.