Den här insändaren skickades in till ett antal tidningar igår:

Idag kom en ny rapport från IPCC. Detta är en sammanfattning vi kan läsa:

”Sedan den föregående utvärderingsrapporten från 2013 har det blivit allt tydligare att växthusgasutsläppen från mänsklig verksamhet och deras uppvärmande effekt har ett samband med värmeböljor, kraftiga regn, torka, tropiska stormar samt förändringar i deras förekomst och intensitet. Till exempel skulle en del av de mycket höga temperaturer som uppmätts under det senaste decenniet ha varit ytterst osannolika utan de klimatförändringar som orsakats av människan.”

Till er som tänker flyga till Sydeuropa för att förlänga sommaren: Hur tänker ni? Det brinner ju där! Det är i första hand vi som är orsaken, vi som kör bil, flyger, äter kött. Om vi inte bryr oss om sydeuropéerna (de får väl skylla sig själva som bosatt sig där, eller?), kan det tänkas att vi blir drabbade ett annat år?

I Vancouver har det varit varmt för någon månad sedan, man stekte ägg på takplåten. Normalt sett har Vancouver samma temperatur i juli som Stockholm. Jag tror inte det idag finns någon meteorolog som kan lova att sommarens upplevelse i västra Nordamerika med stora skogsbränder som följd inte kan drabba oss i Norden. När skogsbränderna sprider sig in i våra städer och byar blir det inte roligt.

Kan det regna som det gjorde i Belgien och Tyskland i sommar? Omöjligt i Sundsvall? Knappast.

”Uppvärmningen kan med andra ord stoppas endast genom att vi utan dröjsmål minskar de koldioxidutsläpp som orsakas av mänsklig verksamhet till noll och genom att vi kraftigt skär ner utsläppen av andra kemiska föreningar.”

Och vad gör vi? Inte mycket. Vi kunde för någon vecka sedan läsa att försäljningen av elbilar i Västernorrland går trögt.

Är det någon av oss som äter mindre kött? Köttproduktionen i Sverige sker många gånger på ett acceptabelt sätt jämfört med de länder som vi importerar från. Men köttkonsumtionen har stigit med nästan 70 % under 60 år. De sista 20 åren har köttimporten trefaldigats och är nu ungefär lika stor som den inhemska produktionen.

Det finns många som tror att vanliga människor är utan ansvar. De väntar på regeringsbeslut. Regeringen fattar beslut med hänsyn till opinionsläget, annars tappar de makten. Och opinionen det är vi. Hur ska vi få riksdagen förstå att vi har förstått? Genom att agera: Sluta köp (nya) fossildrivna bilar! Cykla och gå! Sluta att flyga på semester! Halvera köttkonsumtionen! Bygg i trä (flerfamiljshus och andra större byggen, villor byggs redan till största delen i trä)! Släpp loss kreativiteten! Lätta ankar! Idag har vi knappt styrfart och det är svårt att styra ett skepp som ligger ankrat.

Bön för t.ex. oss som har barn och barnbarn: Gud som haver barnen kär, hjälp oss på planeten här, i en värld med hunger, bränder, får vi vara dina händer, för att hela jordens sår. Tack för att du med oss går. (Andreas Edström)

 

Insändare i Sydsvenskan 4 augusti 2021 05:00

Vår omvärld har alltmer kommit att kännetecknas av en konflikt där en nationalistisk agenda ställs mot internationellt samarbete, solidaritet och omtanke. Ofta tar det sig uttryck i populistiska slagord som vädjar till människors allra sämsta egenskaper som oro inför det främmande och rädsla för det som är svårt att förstå. Målet tycks vara att uppmana till hat mot sådant människor uppfattar som obekant eller hotfullt.

Sverige är inget undantag, sedan 1988 finns Sverigedemokraterna, ett nationalistiskt och främlingsfientligt parti som alltjämt driver linjen att migranter inte bara ska stoppas vid gränsen utan också skickas åter till sina forna hemländer. 

I Sverigedemokraternas retorik tycks ingå en föreställning om ett svenskt urtillstånd, och den som inte automatiskt passar in på beskrivningen är inte välkommen. 

Konflikten mellan att drivas av en nationalistisk agenda eller av solidaritet och omtanke har också nått den svenska kristenheten och skär nu rakt genom kyrkans själ.

En utlösande faktor är att det är just ett parti med ”kristen” i partibeteckningen som gått i bräschen för att släppa in Sverigedemokraterna i den politiska värmen. Kristdemokraternas ledare Ebba Busch lunchar med Jimmie Åkesson och ger i P1:s lördagsintervju ett intryck av hon i allt väsentligt delar samhällsanalys med Sverigedemokraterna (13/3 2021).

Kristdemokraternas agerande är förvirrande för många som bekänner sig som kristna – att det parti som ska vara kristet glidit så långt åt höger att det inte skäms för att anamma en retorik som stammar ur främlingsfientlighet.

De senaste veckornas debatt har dock gett oss visst hopp om den svenska kristenheten. 

Dagens Nyheter har berättat om människor som inte står ut med den riktning Kristdemokraterna har tagit. 

I ett debattinlägg i den kristna tidningen Dagen varnar Sune Olofsson, journalist och livslång pingstvän, för att Kristdemokraterna håller på att fångas in i en högerbur.

Den naturliga relation som i vissa sammanhang funnits mellan att vara troende och rösta på Kristdemokraterna (eller för den delen Liberalerna eller Moderaterna) ifrågasätts öppet och lämnar utrymme för alternativ. 

För oss har det blivit tydligare än någonsin att vi hör hemma i den politiska vänstern. Det är där vi finner tankar och ett språk som stämmer överens med vad vår kristna tro bjuder oss att göra. Inom ramen för en kristen vänster kan vi knyta an till Kristi uppmaning att stå på den utsattes sida.

Den 19 september är det val i Svenska kyrkan. Väljarna står då inför en situation där Sverigedemokrater och det nynazistiska Alternativ för Sverige kampanjar för att bli invalda i Kyrkomötet och i kyrkofullmäktigen runt om i landet. På så sätt hoppas de bygga sin politiska plattform. Som kristna ser vi det som vår uppgift att varna och att ställa upp ett alternativ. Vi uppmanar alla medlemmar i Svenska kyrkan att gå till valurnorna och lägga sin röst på ett alternativ som inte ger främlingsfientligheten något utrymme.

Vid sidan av debatten om högervridningen av svensk samhällspolitik pågår i kyrkliga medier en diskussion om vem som har rätt att engagera sig i hur Svenska kyrkan styrs.

Gunnar Weman, före detta ärkebiskop, hävdar i den kristna tidningen Dagen att kyrkovalet måste befrias från alla kopplingar till partipolitik och att bara grupper frikopplade från ideologiska plattformar ska få ställa upp i kyrkovalet.

Partipolitik och ideologi blandas samman på ett olyckligt sätt. Vi har förståelse för åsikten att de politiska partierna inte bör organisera sig i kyrkovalet, men håller inte med om att olika ideologier bör hållas utanför. Kyrkan kan inte vara frikopplad från samhället och olika idéer om hur det ska organiseras och styras. Centrala frågor som vikten av att stärka kyrkans sociala arbete, ett öppet sinne gentemot hbtqi-personer, betydelsen av en feministisk hållning och en ansvarsfull hållning i klimatfrågor bottnar alla i ett ideologiskt förhållningssätt.

Svenska kyrkan är en viktig aktör i samhället. Dess inflytande och förtroendekapital är stort. Medlemmarna har nu möjlighet att markera vilken väg kyrkan ska gå framöver. 

För oss är kyrkans roll att värna änkan, den faderlöse och främlingen. Vi ser det som självklart att i sann solidarisk anda värna om den som behöver hjälp, oavsett varifrån denne kommer eller vem han eller hon är.

Mona Olsson, ordförande för ViSK, Vänstern i Svenska kyrkan.

Anders Lundberg, forskare i sociologi och samordnare för ViSK i Lunds stift.

Mitt förslag till svar:

Insändaren som Mona Olsson och Anders Lundberg skrivit och publicerades i Sydsvenskan 4 augusti är ett bra exempel på den unika debatten vi har i Sverige och Svenska kyrkan, sammanblandningen av partipolitik och kyrkopolitik.

Insändaren är tänkt att vara ett inlägg inför kyrkovalet 19/9 men tar sin avstamp i partiers bildande och senare agerande, helt utanför kyrkans sfär. Olika politiska partiers ställningstaganden är för oss ointressanta i kyrkovalet. Först i insändarens sista mening kommer pliktskyldigast referenser från Bibeln.

Vår uppfattning är att kyrkovalsdebatten istället bör utgå ifrån den kristna tron. Visst gör den att kyrkan kan ta ställning i kontroversiella frågor, men då utan att angripa vissa politiska partier.

Kyrkan agerar idag i invandringsfrågan t.ex. när det gäller krav på språkundervisning utan hänsyn till partiers ställningstagande i den frågan. De är irrelevanta.

Vi är också motståndare till att politiska partier som SD och AfS ställer upp i kyrkovalet, men det gäller även S och C. Politiska partiers inblandning i kyrkovalet är förödande för kyrkovalets legitimitet och saknar också stöd hos majoriteten av väljarna.

Man får väl anta Monas signatur gör att insändaren har stöd i VISK:s nomineringsgrupp. Då vill vi också sätta ett frågetecken inför VISK:s deltagande i kyrkovalet. De förefaller att inte tagit konsekvensen av att genom att de bildat en fristående nomineringsgrupp begränsa sig till att agera enbart i kyrkopolitiken.

KR agerar nu som tidigare inom t.ex. de områden som insändaren tar upp, kyrkans sociala arbete, hbtq, kvinnors villkor i samhället och klimatet utan att snegla på politiska partiers åsikter i dessa frågor.