söndag 14 februari 2016

Markuds Östlunds fasteblogg:
När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet.
Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.” Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Joh 21:4-7,12-13
Vi har här att göra med tre huvudpersoner i texten. En har den dominerande rollen som för handlingen framåt i kraft av vem han är, trots att personerna runtomkring honom inte förstår att han är den han är. Genom sina ord förändrar han skeendet och skapar en dramatisk grundton som sedan präglar resten av kapitlet. Det är Jesus.
Jesus inleder med att tilltala lärjungarna som sina barn. Det kan verka dominant, då ingen ännu förstått vem han egentligen är, men är för mig ett intimt anspråk Jesus använder för att hjälpa lärjungarna minnas vem han är. Trots att de inte ser att det är Jesus, antagligen eftersom de ”vet” att han dog för bara några dagar sedan, så hoppas Jesus att lärjungarna ska förstå vem han är om han använder ”rätt” ord. Vem annars, förutom deras tidigare lärare och framtidshopp skulle, kollektivt, tilltala denna skara människor med just förhållandeförslaget ”mina barn”?
Nästan lekfullt verkar frågan komma. ”…har ni ingen fisk?” Som om Jesus försöker hinta om att fångsten allt var bättre på hans tid! När han hjälpte dem så fick dem alltid fulla nät.
Eller, missar vi något? Jag tror vi missar mycket om vi stannar där. Jag tror vi missar följande; det handlar inte om hur mycket fisk lärjungarna fiskar upp. Jesus står inte och gör reklam för fiskeriets nödvändighet för människans överlevnad. För mig handlar det här om att Jesus knyter ihop en säck av liknelser. När Jesus kallade bland annat Petrus var det från ett liv som fiskare. Genom att fiska med honom och se till så han fick en gigantisk fångst som aldrig tog slut kallade Jesus på Petrus att följa honom. Och han berättade att det inte var ett fiskeföretag de skulle starta. Mängden fisk var en liknelse för vad som nu väntade. Petrus var kallad att fiska människor, alltså berätta om vem Jesus var för så många människor som möjligt, sprida det glada budskapet till massorna. Och som de fiskade människor tillsammans, Jesus och Petrus.
Det är detta Jesus säger när han står på stranden och kaxigt undrar varför de inte har någon fisk. Det är inte fisken det handlar om, utan han påminner dem om den dagen de först blev kallade och påminner dem om att arbetet bara börjat. Dem skall fortfarande ut och fiska människor och Jesus får dem att göra det genom att använda samma liknelse som när han en gång kallade dem.
Det är rörande att läsa om deras reaktion och ännu starkare är hur du som läsare kan förstå och hänga med i berättelsen, hur du som läsare plötsligt förstår att Petrus och de andra nu förstår vem det är som pratar med dem.
Petrus är den andra huvudpersonen, passiv i berättelsen men aktiv i bemärkelsen att han gör ett aktivt val att möta Jesus, igen.
”Lärjungen Jesus älskade” är den tredje huvudpersonen, förpassad till en ännu mindre aktiv position då denne har endast en replik. Men lärjungen som Jesus älskade och som är den som identifierar vem Jesus är likställs ofta med den person som anses ha nedtecknat eller berättat om just den här berättelsen, nämligen lärjungen och evangelisten Johannes. Textens författare har givit sig själv rollen att identifiera Jesus, berättartekniskt är det skickligt då du som läsare helt enkelt får svaret tilldelat – det är Jesus som står på stranden och någon berättar detta plötsligt. Författaren tar klivet ur birollerna och avslöjar det alla andra undrar.
Jesus kallar på sina lärjungar en gång till. Och det är så skickligt och smart gjort.
Lärjungarna blir ursprungligen kallade på ett konkret sätt, Jesus använder deras yrke för att ge dem en bild av vad deras nya liv kommer innebära. Nu när han skall kalla på dem igen använder han samma tillvägagångssätt men med tillägget att han hoppas dem minns hur han kallade på dem första gången. Jesus upprepar sin kallelse en gång till.
”Kom och ät.”
Så avslutar Jesus sessionen vid stranden. Berättelsen fortsätter men vi stannar till här, för den här gången. Avslutningen berättar för mig hur Jesus agerar för att möta oss. Det är ofta inte genom en röst genom ett moln eller via helande under. Det är genom att möta någon i dennes arbetssituation, ta en konkret liknelse personen förstår och sedan föreslå för personen att dela måltid. Dela en stunds gemenskap.
Jesus inbjuder lärjungarna att möta honom, nu uppstånden, och Jesus inbjuder dig att möta honom. Du ha möjlighet att svara på frågan, bara genom att dela gemenskap med honom. Nattvarden är ett exempel men det är inte bara i nattvarden. Det är vid varje måltid, ja till och med i varenda möte med en annan människa. Jesus är med i varenda samtal och väntar på att få delta.
Lyssnar du till förslagen, tar du emot brödet, äter du?
Det är uppståndelsen för mig, att få möjlighet att umgås med Jesus i evigheters evighet.

En reaktion på ”Kom, ät och umgås

  1. Hej! Det låter lite väl detaljerat allt du skriver. Var du där? Mig veterligen så skrevs bibeln av prästerna ca 200 år efter Jesus död, eller uppståndelse, och kan inte tänka mig någon som levde då och kunde ge dessa detaljer. Prästerna kunde endast skriva om hur det var ungefär vid den tiden Jesus levde men definitivt inte detaljer. Sen vet du väl att Jesus dog inte på korset. Han blev räddad av sina vänner som var duktiga healers och naturläkare. Rek. dej att läsa Graalens gåta, och Tidsresa till ursprunget av Mariana Stjerna. MVH Gunilla
Och så här svarade jag:
Hej, Gunilla!
Du verkar inte ha tillräckliga kunskaper för att kommentera Markus utläggning. Evangelierna skrevs mellan 30 och 60 år efter Jesu död och uppståndelse. Om man har svårt att tro något som skulle vara skrivet 200 år efter när det verkligen hände, vad ska man då säga om en bok som skrevs 2000 år senare? Definitivt inga detaljer?
Var finns din uppgift i det samtida materialet att lärjungarna skulle vara healers och naturläkare?
Varför skulle lärjungarna hitta på en osann berättelse om en människa som påstår att han är ”Vägen, Sanningen och livet”?
Det finns många detaljer som du verkar tro är påhittade men som man i efterhand har fått bekräftade, t.ex. Aqvila hade nyligen kommit från Italien, Golgatas existens finns berättad i en pilgrims berättelse från 33, Litostroton, Pontius Pilatus undfallenhet för judarnas krav förklaras av tidigare grymheter som gett reprimand från kejsar Tiberius. Werner Keller förklaraer det så här: ”Talrika vetenskapsmän har gjort de fyra evangelisternas skildringar av rättegången, domen och korsfästelsen till föremål för grundliga vetenskapliga undersökningar och funnit, att de ända in i detalj bygger på historiskt korrekta traditioner”.
Markus opus ovan är ett försök att förklara det som egentligen hände vid Gennesarets strand och det står var och en fritt att göra en annan tolkning av Johannes skildring, skriven långt senare, men en ögonvittnesberättelse som i några stycken visar på bättre koll på kronologin än de tidigare skrivna synoptiska evangelierna. Det står var och en fritt att göra motsvarande tolkning. Men då ska man helst inte utgå från två som man närmast skulle beskriva som romaner skrivna på 2000-talet, utan någon som helst stöd i den vetenskapliga världen. Det blir ett villospår som inte leder någonstans.