Här är det tal som jag höll när Gullängets kyrkokör firade 40-årsjubileum 5 juni:

Jag börjar med att sätta in våra 40 år som kyrkokör i sitt historiska sammanhang.

Bebyggelsen i Gullänget har sitt ursprung i en 1839 utskiftad gård från Norrlungångers by. Under 1890-talet började snickaren Johan Hägglund tillverka möbler och byggnadssnickerier i sitt uthus i Gullänget. Verksamheten utvidgades och det som började som ett snickeri kom sedermera att utvecklas till verkstadsföretaget AB Hägglund & Söner. Därmed lades grunden till den centrumbebyggelse och rikliga bostadsbebyggelse som idag finns i Gullänget.

Den första kyrkan i Gullänget, en ombyggd folketshuslokal, kallad ”Lillkyrkan” invigdes den 15 juni 1958. Hovpredikanten Hans Öberg som var kyrkoherde i församlingen ingick i den kommitté som byggde kyrkan. Lillkyrkokretsen bildades och senare också Gullängets kyrkokör. Lillkyrkan blev så småningom alldeles för liten och den 3 september 1983 tog kyrkofullmäktige beslut om att Lillkyrkan skulle rivas och ersättas av en ny. Gullängets kyrka firade i fjol 30-årsjubileum.

Men kyrkokören är som sagt några år äldre och nu, ett år senare firar vi 40 år.

Vad motiverar egentligen kyrkokören i Gullänget?

Det finns ett ord som präglar kristendomens, Svenska Kyrkans, Gullängets kyrkas och även kyrkokörens existens och det är relevans. Är Jesus relevant i världen idag? Är Svenska kyrkan relevant i Sverige idag? Är Gullängets kyrka relevant i Gullänget idag? Är Gullängets kyrkokör relevant i Gullänget idag?

Att kyrkokören en gång startade betyder att Mats uppfattade att det behövdes en kör i Lillkyrkan för 40 år sedan. Och jag tror att förhållandet är detsamma idag som för 40 år sedan, vi behövs i kyrkan. Inte nödvändig, det finns nog ett antal kyrkor, troligen inget många, i Sverige där man hankar sig fram utan kör. Det skulle nog fungera med nuvarande präst och arbetslag i Gullänget utan kör, men jag tror att vi är en av viktig del för en framgångsrik verksamhet för Gullängets kyrka.

En värdemätare på om jag har rätt, är om körsången drar folk till kyrkan vid gudstjänster och vid andra tillfällen, t.ex. idag.

Man kan också vända på frågan, är kören relevant för oss? Jag är kanske inte är rätt man att svara på frågan eftersom jag sjungit här i 35 år, och även innan, bara gjort paus i ca 10 år under studier och värnplikt. Men en rad vetenskapliga undersökningar visar att man blir gladare och på bättre humör av att sjunga i grupp. Det beror bland annat på att musik man gillar får oss att frisläppa signalämnet dopamin, som stimulerar kroppens belöningssystem. Vidare vet man från flera studier, bland annat en svensk, att körsång gör att man bildar mer oxytocin, som gör oss mer sociala och mer benägna att knyta kontakter.

Ett antal undersökningar med dementa patienter visar att körsång inte bara gör dem piggare och gladare utan dessutom hjälper dem att minnas saker och får dem att bli mer alerta och bättre på sociala kontakter.

Dessutom pekar flera undersökningar på att körsång direkt och snabbt stärker den del av kroppens immunförsvar, som först möter främmande bakterier och virus när de kommer mot slemhinnorna i exempelvis munhåla och hals. I slem och saliv utsöndras normalt stora mängder av en speciell slags antikropp som heter IgA, som kan binda sådana inkräktare, och hindra dem från att få fäste i kroppen. Flera forskargrupper har sett att mängden sådana IgA-antikroppar ökar när man sjunger i kör.

Till exempel undersöktes en professionell kör som tränade och framförde Beethovens Missa Solemnis. Mängden av IgA i körmedlemmarnas saliv ökade med 150% under repetitionen och 240% under själva föreställningen. Att detta var en effekt av själva sjungandet och inte av musiken i sig visades genom att också undersöka kontrollpersoner som lyssnade på musiken utan att sjunga med. Och när amatörsångare fick sjunga Mozarts Requiem hände samma sak – men däremot inte när de fick lyssna på inspelningar av musiken.

Att sjunga i kör gör oss alltså bättre rustad att möta bakterier, virus och andra angripare. Ni som lyssnat till oss idag utan att själv sjunga i kör har med andra ord en förbättringspotential. Välkommen till vår kör till hösten! Vi brukar öva på torsdagarna kl 19-21, gissningsvis från 1 september, men det kommer att annonseras på hemsidan och troligen i tidningen 7. Och att sjunga i kyrkokör betyder att prova på många olika genrer, klassiskt, visa, pop, gospel, vårsånger mm.

Jag som säger detta heter Per Sundin och är sedan början på 90-talet ordförande i kören. Ingen särskilt påfrestande uppgift eftersom vi jobbar så bra tillsammans i styrelsen som idag består av Maj-Inger Forsberg, Ingrid Wattman, Solveig Lindström och så brukar vi även välja in körledaren i styrelsen vid årsmötena. I år Simon Byhamre som vi varit tacksam över att få värdefulla tips om hur man ska sjunga under ett och ett halvt år och nu väntar vi med spänning på hur den nya körledaren Lina Sundqvist ska klara av att leda vår kör.

Här kommer kommentar på dagens utspel från Ebba Busch-Thor om effektskatten på kärnkraft:
 Så här skrev jag in på Ebbas Facebooksida idag:

Ajaj, hur gick det där till? Tror kristdemokraterna att all kärnkraft kommer att avvecklas samma sekund? Kärnkraftens problem beror på det låga elpriset. Elpriset har sjunkit med ca 40 öre/ kWh under de sista sex åren. Effektskatten är 5 öre kWh. Det låga elpriset beror på att elenergiproduktionen inte är i balans med elkonsumtionen. I takt med att reaktorerna avvecklas kommer elpriset att stiga och då kommer det plötsligt åter att bli lönsamt att producera kärnel. Kärnkraftproducenternas vädjanden om lägre effektskatt är ett skrämskott och vi kristdemokrater lät oss tydligen skrämmas.

Och den här insändaren fick jag in i Örnsköldsviks Allehanda för 1 1/2 vecka sedan som svar på en tidigare ledare från Marcus Bohlin, Mittmedia  i Sundsvall

Nej Marcus, kärnkraften är inte lösningen.

Min uppfattning, tvärtemot Askeljung, Wiesner, är att effektskatten gynnar säkerheten. Varje gång ett kärnkraftverk stängs minskar risken för ett haveri, som vi inte var mer än en halvtimma från för tio år sedan, och vi slipper radioaktivt avfall, farligast möjliga skräp som vi överlåter till kommande generationer att förvalta. Här kommer ytterligare fem tunga skäl för att välja bort kärnkraften:

1.       Kärnkraften släpper ut koldioxid vid drift också (uranbrytningen!), till skillnad från alternativen.

2.       Radioaktivt avfall både vid brytning av uran och från reaktorerna.

3.       Avfallet innehåller bl.a. plutonium som kan upparbetas till vapenplutonium vilket används i kärnvapen. 

4.        När terrorister tar kontroll över ett europeiskt kärnkraftverk (det ryktas att man hade sådana planer istället för dåden på flygplatsen och i tunnelbanan i Bryssel) kan de försätta oss i den näst atombomben svåraste tänkbara utpressningssituationen.

5.        Mot det står att kärnkraft släpper ut mindre koldioxid än t.ex. importerad kolkraft. Men den är inte lönsam. Effektskatten är liten i sammanhanget, 5,5 öre/ kWh. De senaste sex åren har elpriset inklusive elcertifikat minskat från 62,62 öre till 24,05 öre. Menar Marcus att man ska subventionera kärnkraft? Det låga elpriset beror på att Sverige just nu producerar mer elkraft än vi behöver, redan i år mer än aviserad nedläggning av kärnkraft. Ett troligt scenario är att i takt med att kärnkraften avvecklas kommer ny produktionskapacitet att skapas, där dock kärnkraften inte är aktuell pga pris och s.k. ledtid.

Bi Puranen höll föredrag igår på Pingstkyrkan i senioruniversitets regi. Bi villa ha reaktioner och här är min som jag nyss skickade henne på e-post:
Hej!
Det kom många igår. Och det var intressant även om jag hade sett något av diagrammen förut.
Du berörde många frågor varav en del har betydelse för möjligheter att integrera invandrare i vårt samhälle.
Min uppfattning när det gäller Mona Lundins inlägg (kände du igen hennes röst? Hon är en frekvent tyckare i ”Ring P1") är att i Sverige ska man kunna umgås över religionsgränser. Klarar man inte det så kommer det att ligga i fatet när asylbeslutet fattas. Det ska kommuniceras till flyktingarna när de kommer. Är vi för flata? Kan vi inte skicka tillbaka dem? Vi utvisar väl mördare i alla fall?
Och jag anser att när vi inte kan tala sanning i invandringsfrågor så gynnar det ett parti, sverigedemokraterna. Och du är en av dem. Du menade att förklaringen till det som hände i Köln var inte den som först man kunde läsa om. Men du talade inte om den riktiga versionen av det som hände! Var det inte ett 50-tal ynglingar varav en stor del invandrare och asylsökande som på nätet kallats ihop i både Tyskland, Belgien och kanske ytterligare något land? Vi hade motsvarande trakasserier här i Örnsköldsvik när det framkom att några yngre killar gått samman i den s.k. Magic Eye, en främre patrull som stannade i ett mörkt parti som väntade in några flickor och inringade dessa med en bakre patrull för att kunna tafsa på flickorna. Men ingenstans i vår liberala tidning kunde man läsa om vilka pojkar det var utan tidningens läsare utlämnades till gissningar. Tilliten till nyhetsförmedlingen är rubbad, en perfekt grogrund för sverigedemokratiska värderingar. Och det förstärktes av att identiteten på de som trakasserat flickor på musikgalor i Kungsträdgården doldes, den här gången av polisen.
När det gäller våldtäkter så ingår i den sverigedemokratiska åsiktspaletten att de begås av invandrare. Varje gång någon döms utan att man beskriver förövarens bakgrund gör man (SD) en tjänst. Men här har vi mycket jobb att göra. Självklart måste vi framhålla för invandrarna att våldtäkter inte tillhör den svenska kulturen. Men är det verkligen så? Jag har uppfattat Umeåmannen som en ”vanlig” svensk. Jag tror pojkarna och männen i Sverige befinner sig på ett sluttande plan som antagligen har med den stora plats som sexualiteten fått i vår kultur. Min egen erfarenhet av sex har fått mig att tro att en normal ”riktig” karl inte förmår sex i en situation där våld eller hat i vid bemärkelse förekommer. Detta måste påtalas i undervisning om sex och samlevnad. Jag har forskat mycket i hur man levde i Ångermanland för 300 år sedan, och våldtäkter förekom inte (nästan, ja det finns ett fall!). Kanske av soldater i främmande land, en flicka påstod sig vara våldtagen av ryska soldater under ockupationen av Finland efter 1714.
En annan närliggande fråga är sex före äktenskapet. Den finns med i din uppräkningar av kultur- och värderingskrockar, underförstått att vi i Sverige är för sex medan invandrare inte är det. Det är möjligt att det är så, men i de flesta sammanhang gynnar detta inte kvinnor. T.ex. bör kvinnor idag vaccineras mot HPV. Ett annat sätt att ”vaccineras” är avhållsamhet från sex i unga år. Men det vågar man inte säga, utan alla unga kvinnor ska vaccineras vilket får mig att tro att man i Sverige tycker att alla flickor ska ha sex i unga år! Vaccinationen har biverkningar men riskerna är mycket större. Självklart, när det i vår kultur inte finns några alternativ.
Kommentarer?
/Per Sundin

Markuds Östlunds fasteblogg:

När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet.
Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.” Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Joh 21:4-7,12-13

Vi har här att göra med tre huvudpersoner i texten. En har den dominerande rollen som för handlingen framåt i kraft av vem han är, trots att personerna runtomkring honom inte förstår att han är den han är. Genom sina ord förändrar han skeendet och skapar en dramatisk grundton som sedan präglar resten av kapitlet. Det är Jesus.
Jesus inleder med att tilltala lärjungarna som sina barn. Det kan verka dominant, då ingen ännu förstått vem han egentligen är, men är för mig ett intimt anspråk Jesus använder för att hjälpa lärjungarna minnas vem han är. Trots att de inte ser att det är Jesus, antagligen eftersom de ”vet” att han dog för bara några dagar sedan, så hoppas Jesus att lärjungarna ska förstå vem han är om han använder ”rätt” ord. Vem annars, förutom deras tidigare lärare och framtidshopp skulle, kollektivt, tilltala denna skara människor med just förhållandeförslaget ”mina barn”?

Nästan lekfullt verkar frågan komma. ”…har ni ingen fisk?” Som om Jesus försöker hinta om att fångsten allt var bättre på hans tid! När han hjälpte dem så fick dem alltid fulla nät.
Eller, missar vi något? Jag tror vi missar mycket om vi stannar där. Jag tror vi missar följande; det handlar inte om hur mycket fisk lärjungarna fiskar upp. Jesus står inte och gör reklam för fiskeriets nödvändighet för människans överlevnad. För mig handlar det här om att Jesus knyter ihop en säck av liknelser. När Jesus kallade bland annat Petrus var det från ett liv som fiskare. Genom att fiska med honom och se till så han fick en gigantisk fångst som aldrig tog slut kallade Jesus på Petrus att följa honom. Och han berättade att det inte var ett fiskeföretag de skulle starta. Mängden fisk var en liknelse för vad som nu väntade. Petrus var kallad att fiska människor, alltså berätta om vem Jesus var för så många människor som möjligt, sprida det glada budskapet till massorna. Och som de fiskade människor tillsammans, Jesus och Petrus.
Det är detta Jesus säger när han står på stranden och kaxigt undrar varför de inte har någon fisk. Det är inte fisken det handlar om, utan han påminner dem om den dagen de först blev kallade och påminner dem om att arbetet bara börjat. Dem skall fortfarande ut och fiska människor och Jesus får dem att göra det genom att använda samma liknelse som när han en gång kallade dem.

Det är rörande att läsa om deras reaktion och ännu starkare är hur du som läsare kan förstå och hänga med i berättelsen, hur du som läsare plötsligt förstår att Petrus och de andra nu förstår vem det är som pratar med dem.
Petrus är den andra huvudpersonen, passiv i berättelsen men aktiv i bemärkelsen att han gör ett aktivt val att möta Jesus, igen.
”Lärjungen Jesus älskade” är den tredje huvudpersonen, förpassad till en ännu mindre aktiv position då denne har endast en replik. Men lärjungen som Jesus älskade och som är den som identifierar vem Jesus är likställs ofta med den person som anses ha nedtecknat eller berättat om just den här berättelsen, nämligen lärjungen och evangelisten Johannes. Textens författare har givit sig själv rollen att identifiera Jesus, berättartekniskt är det skickligt då du som läsare helt enkelt får svaret tilldelat – det är Jesus som står på stranden och någon berättar detta plötsligt. Författaren tar klivet ur birollerna och avslöjar det alla andra undrar.

Jesus kallar på sina lärjungar en gång till. Och det är så skickligt och smart gjort.
Lärjungarna blir ursprungligen kallade på ett konkret sätt, Jesus använder deras yrke för att ge dem en bild av vad deras nya liv kommer innebära. Nu när han skall kalla på dem igen använder han samma tillvägagångssätt men med tillägget att han hoppas dem minns hur han kallade på dem första gången. Jesus upprepar sin kallelse en gång till.

”Kom och ät.”
Så avslutar Jesus sessionen vid stranden. Berättelsen fortsätter men vi stannar till här, för den här gången. Avslutningen berättar för mig hur Jesus agerar för att möta oss. Det är ofta inte genom en röst genom ett moln eller via helande under. Det är genom att möta någon i dennes arbetssituation, ta en konkret liknelse personen förstår och sedan föreslå för personen att dela måltid. Dela en stunds gemenskap.
Jesus inbjuder lärjungarna att möta honom, nu uppstånden, och Jesus inbjuder dig att möta honom. Du ha möjlighet att svara på frågan, bara genom att dela gemenskap med honom. Nattvarden är ett exempel men det är inte bara i nattvarden. Det är vid varje måltid, ja till och med i varenda möte med en annan människa. Jesus är med i varenda samtal och väntar på att få delta.
Lyssnar du till förslagen, tar du emot brödet, äter du?

Det är uppståndelsen för mig, att få möjlighet att umgås med Jesus i evigheters evighet.

En reaktion på ”Kom, ät och umgås”

1. Gunilla Söderling

   13 februari 2016 kl. 20:49

   Hej! Det låter lite väl detaljerat allt du skriver. Var du där? Mig veterligen så skrevs bibeln av prästerna ca 200 år efter Jesus död, eller uppståndelse, och kan inte tänka mig någon som levde då och kunde ge dessa detaljer. Prästerna kunde endast skriva om hur det var ungefär vid den tiden Jesus levde men definitivt inte detaljer. Sen vet du väl att Jesus dog inte på korset. Han blev räddad av sina vänner som var duktiga healers och naturläkare. Rek. dej att läsa Graalens gåta, och Tidsresa till ursprunget av Mariana Stjerna. MVH Gunilla

Och så här svarade jag:
Hej, Gunilla!
Du verkar inte ha tillräckliga kunskaper för att kommentera Markus utläggning. Evangelierna skrevs mellan 30 och 60 år efter Jesu död och uppståndelse. Om man har svårt att tro något som skulle vara skrivet 200 år efter när det verkligen hände, vad ska man då säga om en bok som skrevs 2000 år senare? Definitivt inga detaljer?
Var finns din uppgift i det samtida materialet att lärjungarna skulle vara healers och naturläkare?
Varför skulle lärjungarna hitta på en osann berättelse om en människa som påstår att han är ”Vägen, Sanningen och livet”?
Det finns många detaljer som du verkar tro är påhittade men som man i efterhand har fått bekräftade, t.ex. Aqvila hade nyligen kommit från Italien, Golgatas existens finns berättad i en pilgrims berättelse från 33, Litostroton, Pontius Pilatus undfallenhet för judarnas krav förklaras av tidigare grymheter som gett reprimand från kejsar Tiberius. Werner Keller förklaraer det så här: ”Talrika vetenskapsmän har gjort de fyra evangelisternas skildringar av rättegången, domen och korsfästelsen till föremål för grundliga vetenskapliga undersökningar och funnit, att de ända in i detalj bygger på historiskt korrekta traditioner”.
Markus opus ovan är ett försök att förklara det som egentligen hände vid Gennesarets strand och det står var och en fritt att göra en annan tolkning av Johannes skildring, skriven långt senare, men en ögonvittnesberättelse som i några stycken visar på bättre koll på kronologin än de tidigare skrivna synoptiska evangelierna. Det står var och en fritt att göra motsvarande tolkning. Men då ska man helst inte utgå från två som man närmast skulle beskriva som romaner skrivna på 2000-talet, utan någon som helst stöd i den vetenskapliga världen. Det blir ett villospår som inte leder någonstans.

I fredagens tidning fanns en insändare om att stationen används som värmestuga. Signaturen ”Skäms för Örnsköldsvik” tyckte att Securitas bör göra sitt jobb och avhysa de som vistas där. De kommer då att tvingas sova ute eftersom de antagligen saknar bostad. Det kunde ha varit jag om jag inte haft de föräldrar jag hade.

I vårt hem var lättöl den starkaste drycken. Min far och mor hade fått sina dryckesvanor av sina föräldrar. Det fanns dåliga erfarenheter av alkoholmissbruk längre bak i släkten, men inga erfarenheter av framgångsrikt s.k. måttlighetsbruk.

Jag råder de som är eller tänker bli måttlighetsdrickare att göra ett DNA-test. Jag behöver inte göra ett sådant trots att jag mycket väl kan ha ett dåligt genetiskt arv när det gäller drogmissbruk. Jag har gått igenom tre perioder av mitt liv som kunde ha lett mig in ett missbruk, värnplikten, som student samt dans, mest på Brännaborg och Strömsborg. Men jag höll mig nykter, lever idag ett bra liv, fortfarande nyktert främst för min egen skull men även för att skydda mina barn och barnbarn och de andra som finns i min omgivning som kan vara i riskzonen för ett missbruk.

De som vistas på Resecentrum har inte haft samma tur. Alkoholen är lurig, man bygger upp en fantasibild av att man egentligen inte är någon missbrukare, och att ingen annan än man själv vet om ens alkoholvanor.

Hjälp finns att få men det fordrar oftast att alkoholisten erkänner sin verkliga situation. En alkoholists självbild gör att det är mycket svårt och i det läget gör samhällets krav på sekretess i handläggning av ärendet att den hjälp som erbjuds finns alldeles för långt bort. En jag har kontakt med har kunnat frysa ihjäl minst en gång under sista månaden.

Och det kunde ha varit jag.

Per Sundin IOGT-NTO