Detta skickades in till Kyrkans tidning 30/6:

Kyrkostyrelsen gav i mars i år tillstånd för kyrkans organ på alla nivåer att kunna besluta på distans. Vi tycker nu att det är dags att ta nästa steg. Vi föreslår att kyrkostyrelsen beslutar att alla sammanträden som innebär att ledamöter måste använda kommunikationsmedel för att inställa sig, skall ske på distans.

Orsakerna är flera:

1 Det finns idag många sätt att sammanträda på distans varav ett som kyrkan själv erbjuder.

2 Idag exkluderas s.k. riskgrupper som inte kan utföra sina demokratiska plikter. Det strider mot kyrkans värdegrund: ”Svenska kyrkans värdegrund definierar kyrkans grundläggande värden och värderingar, som vi vill utgå ifrån i både handling och ord. Svenska kyrkan strävar efter varje människas lika värde,” osv.

3 Många sammanträden som idag hålls på traditionellt sätt har av respektive presidier aktivt begränsats i tid. Begränsningar av fullmäktigeförsamlingarnas storlek drabbar även sådana som inte ingår i riskgrupperna. Dessa förändringar i arbetssättet påverkar menligt funktionen och demokratin hos fullmäktigeförsamlingarna.

4 Alla fysiska möten innebär idag en smittorisk. Sjukdomar drabbar inte bara personer i riskgrupper utan även yngre, tillsynes friska personer, och den är dödlig. Människor som idag bär på Corona-virus är åtminstone inledningsvis asymtomatiska. De kan alltså smitta trots att de själva är omedvetna därom. Smitta har tagit sig in på många svenska äldreboenden. Folkhälsomyndigheten har enligt eget förmenande tidigt varnat för detta men ändå har det skett trots att på många ställen tillsynes tillräckliga försiktighetsåtgärder använts. Innan alla möjliga smittvägar fastställts bör kyrkan tillämpa största möjliga försiktighet, bl.a. förbjuda sammanträden som innebär större smittorisk.

Nils-Gunnar Karlsson och Per Sundin, Kristdemokrater för en levande kyrka

Detta skickades in till Svenska kyrkans överklagandenämnd några veckor tidigare:

Till Svenska kyrkans överklagandenämnd

Kyrkofullmäktige i Själevad, Mo och Björna pastorat genomförde 31 mars 2020 ett extra sammanträde och fattade då ett antal beslut, 1-9 §§.

Detta har överklagats av undertecknad i domkapitlet, vilka avslog detta den 27 maj.

I mitt överklagande hade jag åberopat Svenska kyrkans värdegrund, vilket överhuvudtaget inte berörts i domkapitlets beslut. Jag betraktar, vilket jag framfört för domkapitlet, värdegrunden som överordnad kyrkoordningen. Eftersom denna fråga inte har behandlats i domkapitlets beslut antar jag att ledamöterna är av samma uppfattning som jag, men att man sätter på sig skygglapparna och endast anför diverse paragrafer i kyrkoordningen som grund för sitt avslag.

Jag väljer därför att även överklaga domkapitlets beslut och begär att fullmäktigesammanträdets i fråga beslut annulleras eftersom jag vill pröva värdet av värdegrunden i Svenska kyrkans demokratiska organisation. Hade det extra sammanträdet endast behandlat rutinärenden hade jag kanske valt att se genom fingrarna på att man inte beaktade värdegrunden i kyrkofullmäktigebeslutet, men här tog man ett beslut som får konsekvenser på det lokala planet under överskådlig tid (kanske hundra år). Att det var ett viktigt beslut som togs illustreras av att ordföranden genomförde en votering trots att votering inte var begärd.

I domkapitlets beslut refereras på elva rader ordförandens försvar av hur beslutet att genomföra sammanträdet med ett av presidiet begärd begränsning av antalet ledamöter. Däremot har mitt genmäle inte refererats alls i beslutet.

I mitt genmäle framgick att jag ställt förslag att upplösa sammanträdet eftersom presidiet i instruktioner till gruppledarna bett dessa att välja ut ledamöter som inte tillhörde riskgrupperna. (Ordföranden har sedan muntligt och i skrift framfört att de inte uppmanats att stanna hemma. Oavsett om han välkomnat även riskgrupper att delta eller ej är oväsentligt. Han lever kanske i en annat land än vårt eftersom han väljer att bortse från folkhälsomyndighetens rekommendationer att riskgrupper bör stanna hemma). Sittande ordförande valde att bortse från mitt yrkande som därför inte kom att behandlas under punkten godkännande av kallelse. Detta strider mot både arbetsordningen och troligen även kyrkoordningen, vilket bara det enligt mitt förmenande kan vara skäl att överklaga sammanträdesbesluten.

I mitt genmäle framgår också att ordförandens invändning ”att digitalt sammanträde inte gick att genomföra av såväl tekniska som kompetensmässiga skäl” knappast var med sanningen överensstämmande. Bara två dagar senare genomförde Själevads församlingsråd ett digitalt sammanträde och senare även kyrkorådet med samma tekniska hjälpmedel som fanns på plats 31 mars. Kompetensen var skyhög i presidiet som består av en teknologie doktor och regionens IT-chef. Det som saknades var viljan, vilket bevisas av att även kyrkofullmäktigesammanträdet 18 maj genomfördes utan att någon av riskgrupperna fanns närvarande med presidiets goda minne. Viljan påverkades av att dessa personer även är delaktiga i liknande beslut, att genomföra sammanträden utan medverkan av personer i riskgrupperna, i den borgerliga kommunen.

Jag ställer mig också undrande till domkapitlets sätt att presentera sitt beslut, där man inte problematiserar frågan utan mångordigt (på över en sida) presenterar argumenten för sitt beslut men presenterar inga eventuella argument mot beslutet.

Min huvudsakliga invändning mot domkapitlets beslut är alltså att det inte tagit ställning till om kyrkofullmäktigebesluten i Själevad, Mo och Björna pastorat fattats på demokratisk grund, och om demokratin innefattar tanken på allas lika värde.

Jag skulle inte behöva påpeka detta, men detta borde vara en viktig fråga för alla nivåer av Svenska kyrkan, församlingsråd, kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte.

Jag hävdar att frågan om människors lika värde ytterst har sin grund i Bibeln. Redan långt innan Svenska kyrkan formulerade sin värdegrund fanns dessa tankar i den kristna världen. Alla åtnjöt en kristen begravning oavsett om de var trälar, fria bönder eller kungar, vilket inte var fallet i det förkristna samhället. Tankar om människors lika värde motiverade upphävandet av slaveriet, mäns och kvinnors lika rösträtt och upphävandet av apartheid. Visserligen försökte även motståndare hämta stöd till slaveri, kvinnors mindrevärde och apartheid i Bibeln, men svenska kyrkan måste hävda människors lika värde i strid mot inskränkningar av demokratiska rättigheter var dessa än förekommer, oavsett om detta nu motiveras av omsorg om riskgrupperna.

Människor som är över 70 år eller har sjukdomar som innebär att de räknas in bland riskgrupperna behövs i svenska kyrkans organisation. Om svenska kyrkan tar beslut som inkluderar dessa där det är möjligt har vi även möjlighet att påverka hela den svenska demokratin där vi 70-åringar nu oftast är satta på undantag.

Kroksta den 4 juni 2020

Detta skickade jag till förbundschefen Susanne Söderholm på Orienteringssförbundet 26/6:

Hej!

Tack för detta brev. Men jag plågas svårt av orienteringsabstinens. Enligt min uppfattning onödigtvis. Orientering är en individuell sport dessutom oberoende av publikintäkter. Vi borde kunna fortsätta att tävla, dock med ett annat upplägg.

1 Styrt startbeteende.

Inget TC.

Arrangören tar tid hur lång tid det tar att gå från parkeringen till start. Ingen får lämna parkeringen i riktning mot startplatsen förrän starttid minus den uppmätta tiden + en minut. Förflyttning mot starten sker med 2 meters lucka framåt och bakåt. Startfållor väl tilltagna. Eget ansvar för nollning av SI-pinne. Ingen dusch. Alla åker hem efter målgång.

2 Fri start. Start sker mellan 9 och 15. All förflyttning sker med iakttagande av avstånd till andra tävlande. Ingen dusch. Alla åker hem efter målgång.

Detta förslag skickade till PA Westin och Jan Näslund redan 7 maj. Vad de gjort av det vet jag inte.

Låt inte även höstsäsongen spolieras av vår svenska iver att vara de mest laglydiga!

/Per Sundin

orienterare i Skogslöparna

Susannes svar:

Hej Per,

Vi har samlat information om hur vi kan tävla här: https://www.svenskorientering.se/forbundet/Policydokumentochinformations-skrifter/Coronavirusetochorienteringen/

Det kanske du redan har sett? Vi hoppas att tävlandet kan komma igång så smått under hösten. Utan dusch osv.

Sen hoppas vi såklart att smittspridningen minskar och att polisen ändrar i ordningslagen så att vi kan vara 500 personer i en folksamling, då blir det lättare för oss att arrangera.

Mitt svar:

Oj, det var inte bra. Jag ser det ur min egen utgångspunkt som fyllde 70 för ett halvår sedan. 70+ har ökat självmordsfrekvensen markant. Det förstår jag precis. T.ex. har SOFT missuppfattat myndighetens uppfattning om vad en 70-åring bör göra. "Personer över 70 år bör undvika offentliga miljöer”. Ja men om man går till start eller från mål utan att ha någon kontakt med någon annan så kan det ifrågasättas om miljön är offentlig i ordets egentliga mening. "Stannar hemma så mycket som möjligt?” Knappast! Tvärtom, man ska vara ute så mycket som möjligt. Veteranorienteringar kan man ha om man gör arrangemanget så att man inte umgås med övriga tävlande.

Mindre kontakt exv. vid kontrolltagning okej. Bra!

70+ är en riskgrupp heter det, men den större risken börjar först vid 75. 70-75 är alltså en säkerhetsmarginal som troligen inte är tillämplig för majoriteten av orienterare.

Det man måste ha i minnet är att coronaviruset är livsfarligt för alla. Därför ska försiktighet gälla alla. Lyckas man med det går även 70+ säker. Vill man öka säkerheten tror jag på munskydd. Att vi inte Sverige använder munskydd är anmärkningsvärt. Folkhälsomyndigeten vill inte använda munskydd för att det kan användas fel och därmed inte är 100%-igt. Men om man når 90 % vore väl det bra? Då hade 500 dött i Sverige istället för 5000 och vår dotter i Berlin sluppit karantän när hon reser hem till Tyskland igen.

/Per Sundin