Debatten om vårdnadsbidrag har dominerats av orden kvinnofälla och könsmaktsordning. Om jag som man väljer att stanna hemma med mina barn istf att arbeta tycker många att jag är en bra förälder. Vårdnadsbidraget är dessutom idag ca tre gånger lägre än samhällskostnader för ett barn. Men om en kvinna gör samma sak är det uttryck för könsmaktsordning. Med denna syn på vem som kan stanna hemma då har män valfrihet men inte kvinnor. Ska det vara så?

Svar på insändare i ÖA från tre S-riksdagsledamöter den 10 maj:
I höst är det val. Det skulle vara olyckligt för Sverige om alliansen förlorade regeringsmakten bara efter fyra år. Vi vet att mätningar den sista tiden har gett båda blocken majoritet i opinionen. Jag tror att alliansens ledargarnityr är deras starkaste kort tillsammans med statsfinansernas tillstånd. Sverige är ett av de länder i Europa som klarar finanskrisen allra bäst, vilket visar att Söderströms skriverier om regeringsskiftet 1994 är inte relevanta 2010. Bland alla tänkbara ministerkandidater finns det väl bara en på vänstersidan som säkert skulle platsa i en all-star-team-regering, nämligen Maria Wetterstrand (dock oprövad i det sammanhanget).
Vänsteralternativet tycks vara inne på samma linje när det gäller att bekämpa arbetslösheten som före 2006 nämligen arbetsmarknadsåtgärder. Bara den som själv varit utsatt förstår att åtgärdernas viktigaste funktion är att gömma arbetslösheten i statistiken.
Vänstern vill också bygga vägar och järnvägar med lånade pengar. Vi som bor i Örnsköldsvik förstår att infrastruktursatsningar måste vara lönsamma. Vi har en Botniabana som enligt förutsättningarna skall vara lönsam (bättre än att göra en underdimensionerad stambana dubbelspårig) och vill också bygga en tunnel för E4 som kommer att vara finansierad innan start. Många av vänsterns förslag är tveksamma även för de som tror på järnvägen, speciellt höghastighetsbanorna.
ROT-och RUT-avdrag har blivit succéer. Av dessa vill vänstern avskaffa RUT-avdraget vilket vore synd, en subvention som är bra för två kategorier av kvinnor. RUT-avdraget har gett familjer där båda föräldrarna har tidskrävande arbeten möjlighet att klara hemsysslorna samtidigt som det gett tusentals kvinnor arbete som ger rätt till sjukpenning, pension och semester. ROT-avdraget vill man däremot utvidga. Tanken med det nuvarande ROT- och RUT-avdragen är att göra svarta arbeten vita, vilket man lyckats mycket bra med, men så tänker tydligen inte vänstern. De vill subventionera manliga hantverk för att fack och arbetsgivare kräver det. Är inte hantverksmarknaden redan överhettad utan ytterligare subventioner?
Vänstern vill också avskaffa vårdnadsbidraget, en valfrihetsreform som ger 3000 kr i månad till någon som är hemma med barn som skulle ha kostat ungefär tre gånger så mycket per barn i kommunal omsorg. Vi kristdemokrater verkar för att vårdnadsbidraget ska spridas över landet och höjas till 6000:- månad.
S-riksdagsledamöterna skriver också om kvalitet inom ”skola, barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg” som behöver stärkas. Det är nog alla överens om. Tyvärr är S inte trovärdiga åtminstone på skolområdet där vi provat DDR-modellen i femtio år med allt sämre resultat.
Slutligen har mindre inkomstklyftor i samhället visst ett egenvärde. Men det står delvis i strid mot arbetslinjen. Om man får ungefär samma inkomst oavsett om man arbetar eller inte får man en ”frånvarokultur” som alliansregeringen nu brutit. Men får vänstern makten efter bara fyra år får vi troligen tillbaka den.

Brevväxlingen med insändarredaktören på ÖA:
29 april:
Sedan Anders Rönmark skrev sin sista ledare för två veckor sedan för republik har ytterligare en ledare i samma stil skrivits av Magnus Krantz. Dessutom kom idag en ledare från Guxås kritisk till prinsessbröllopet. Det blir ju ingen debatt om ingen får möjlighet att svara, och eftersom Anders ställde frågor till mig i sin sista ledare tycker jag att ni bör publicera insändaren.
insändarred-svar:

Hej Per!
Publicering kommer med stor sannolikhet att ske i början av nästa vecka.

/Carl-Johan Höiby
Här kommer det svar på Anders Rönmarks senaste ledare i ÖA i ämnet monarki som jag ändå inte fick publicerad:
Nu har jag varit i Paris och där fått kristdemokraternas uppfattning bekräftad, dvs. att Sverigebilden påverkas av vår monarki i positiv riktning ”särskilt eftersom Frankrike är en republik”.
Jag har också förstått att liberalen Anders Rönmark tror att statschef inte behövs, dvs. att statsministern och/eller talmännen kan fullgöra statschefens representativa plikter. Talmännen är ju lediga över sommar och jul, men för övrigt tror jag att de har fullt upp med regerings- respektive riksdagsarbete. Det lär vara så att kungahuset också gör en hel del, att de har fulltecknade kalendrar. Att representera Sverige är att på ett bra sätt företräda Sveriges intressen, och det gör vårt kungahus troligen bättre än motsvarande presidenter och presidenthustrur. Om man dessutom med god inblick i politiska frågor lyckas föra ut svenska åsikter i t.ex. miljödebatten kan det inte vara fel, snarast tjänstefel att inte göra det, även om Anders tydligen inte tycker att de ens får prata om väder (som ju är kontroversiellt). Naturligtvis tar Anders i detta sammanhang fram kungens uttalanden om Brunei men förbiser att UD har tagit ansvaret och framfört att det kungen sade var i samklang med regeringens åsikter. Kungen kan även förväxla Arboga med Örebro men vi tycker att man vid bedömning av människors tjänsteutövanden måste se till helheten.
Anders tyckte inte om min debatteknik när jag framförde att ledarna i ämnet (hittills givetvis!) var meningslösa. ”Meningslösa” var skrivet i välmening och avsåg att Anders inte verkar ta intryck av att det i praktiken är omöjligt att avskaffa monarkin just vid införandet av kvinnlig tronföljd.
Till sist tycker Anders inte att jag har några rationella argument. Det är tydligen där skon klämmer. Monarkin ger många fördelar jämfört med republik. Om monarkin dessutom skulle vara irrationell har vi kristdemokrater inga problem med det.

Jag tror inte att Grekland klarar sig därför den har en vänsterregering. En sådan är mer utsatt för demonstranter som antar(på lösa grunder visserligen) att regeringen kommer att ge vika för sina egna väljare. Alla demonstrationer visar att Grekland inte har viljan att ta på sig tagelskjortan.