Jag skickade detta brev till biskop Eva Nordung Byström för två månader sedan:
Hej!
Jag skriver till dig i egenskap av siftsstyrelsens ordförande.
Pastoratssammanslagningen i Örnsköldsviks kontrakt har initierats av stiftsstyrelsen. Därför har stiftsstyrelsen ett stort ansvar för att processen sker på ett invändningsfritt sätt. 
En av de allvarligaste nackdelarna med pastoratssammanslagningen är minskat antal förtroendevalda. Det blir t.ex. inte ens en tredjedel i ett sammanslaget kyrkofullmäktige i de nya pastorat som bildas i Örnsköldsviks kontrakt. Jag vet inte hur viktigt stiftsstyrelsen tycker att de nuvarande kyrkofullmäktigeförsamlingarna  är i denna process men med tanke på just ovanstående borde det även för stiftsstyrelsen även vara viktigt att beslut som har med pastoratssammanslagningar att göra sker på ett etiskt riktigt sätt.
Pastoraten har nu tillkännagett att de kommer att hålla extrasammanträden för respektive fullmäktige ungefär i månadsskiftet mars/april. Problemet med dessa datum är att de hamnar mitt i, eller kanske i början av Coronapandemin. Trots att hittills bara en Coronasmittad påträffats i kontraktet uppför sig människor ungefär som vi redan är där och försöker följa rekommendationer som utfärdas av Folkhälsomyndigheten. Det innebär att många, även icke ”drabbade”, har  betänkligheter att kalla ledamöter till dessa sammanträden som tillhör riskkategorierna. Det gäller alltså alla som är över 70 år och även andra som har sjukdomar som normalt sett inte alls hindrar dem att utöva sina förtroendeuppdrag men inte är önskvärda när detta viktiga beslut ska fattas som får stora konsekvenser i många decennier. Att göra det strider mot en viktig kristen princip, att du är lika mycket värd, i detta fall oavsett ålder och hälsa.
Därför vill jag vädja till stiftsstyrelsen att försöka stoppa processen och be pastoraten att ställa in dessa extra kyrkofullmäktigesammanträden så fort som möjligt med motiveringen att stiftsstyrelsen kommer att avvakta beslut som tas utan att påverkas av inskränkningar som utesluter vissa kategorier att delta i besluten.
Detta borde vara självklart för berörda parter, men tydligen är ingen beredd att ta ansvar för att fördröja processen. Detta ansvar måste ni ta!
/Per Sundin
kyrkofullmäktig i Själevad och fyllde 70 i december men f.ö. fullt frisk

Hennes svar:
Hej Per och tack för ditt mejl!

Kyrkostyrelsen har nu fattat undantagsbeslut utifrån den rådande situationen som gör att det är tillåtet att delta i fullmäktige på distans. På grund av att vi förväntar oss att det kan bli än strängare restriktioner samt att toppen på Coronaspridningen kan nå oss i maj har vi därför nu gått ut med information till samtliga kyrkoherdar om att fullmäktigesammanträden inte bör skjutas upp samt att möjligheten att delta på distans skall användas. Det är dock varje fullmäktiges ordförande som skall fatta beslut om distansmöjligheten. Kyrkoherdarna har till uppdrag att informera dem om vad som gäller.


Allt gott!
 
+ Eva

Mitt svar:
Jaha, men något ansvar för att kyrkostyrelsens intentioner kommer att följas verkar inte stiftsstyrelsen ta. Risken är stor för att vid flera av dessa sammanträden kommer inte äldre och ”sjuka” att ha möjlighet att delta i besluten. Det hade varit bättre om ni som håller i pastoratssammanslagningsprocesssen ställde upp villkor för hur den ska gå till.

Så här ser det ut:

30/3 Örnsköldsvik

31/3 Själevad-Mo-Björna och Grundsunda

2/4 Anundsjö-Skorped och Nätra-Sidensjö

6/4 Arnäs-Gideå-Trehörningsjö

Är stiftsstyrelsen verkligen övertygad om att möjligheten att kunna delta på distans verkligen kommer att fungera i alla pastoraten? Spelar det någon roll för stiftsstyrelsen?

/Per

Hennes svar:

Hej Per!

Utifrån den kontroll vi nu gjort vad gäller fullmäktigeledamöter i Örnsköldsviks kontrakt är en majoritet av kontraktets fullmäktigeledamöter under 70 år.

Utöver detta faktum vill jag också göra tydligt att stiftsstyrelsen varken kan eller få ta ansvar för hur beslutsfattandet genomförs i församlingar och pastorat. När det gäller datum för fullmäktiges sammanträde samt beslutsfattande på distans så är det respektive fullmäktiges ordförande som har att fatta det beslutet. Det innebär att jag nu avslutar min dialog med dig i detta ärende.

Allt gott!

+ Eva

Min kommentar:

Hej!

Här kan ni studera en skriftväxling jag har haft med biskopen när det gäller de extra kyrkofullmäktigesammanträden med syfte att besluta om de pastoratssammanslagningar som stiftsstyrelsen tagit initiativ till.

Observera att hon (eller stiftsstyrelsen?) tar inget ansvar för när sammanträdena äger rum. Det här är alltså extra sammanträden som sker utöver de ordinarie som varje pastorat brukar ha i slutet på maj. Extrasammanträdena sker utspridda över sju dagar. En tillfällighet? Knappast! Stiftsstyrelsen har infordrat besked från respektive pastorat innan ett visst datum.

Sammanläggningarna är tänkt att ske vid nästa årsskifte, dvs om 21 månader.

Hon bryr sig tydligen inte om hur besluten har fattats. I Själevad hade men ett tag tänkt att begränsa närvaron till nio ledamöter mot normalt 27 + ersättare. Kyrkoordningen kräver minst 50%. 

Det är tydligt att hon inte riktigt fattar att äldre ledamöter diskrimineras. Istället konstaterar hon att "en majoritet av kontraktets fullmäktigeledamöter under 70 år”. Det är alltså möjligt att fatta de av stiftsstyrelsen önskade besluten utan att vi 70-åringar är närvarande.

Hon skickar ut direktiv från kyrkostyrelsen om hur icke-fysisk närvaro ska kunna gå till bara 4-11 dagar innan utan att fundera på om det finns praktiska möjligheter att ordna detta.

/Per Sundin

Senare fick jag via min hustru, tillika kyrkorådets ordförande reda på att presidiet i mitt pastorat, Själevad-Mo-Björna, tänkt sig genomföra detta med endast ett 10-tal ledamöter närvarande. Jag tipsade henne att det var omöjligt, för att fullmäktiget skulle vara beslutsmässigt måste minst hälften vara närvarande. Detta vidarebefordrades till presidiet som då utökade de önskvärda deltagarna till 15. På grund av svårigheter att fylla upp antalet kom även jag att få delta vid detta möte trots att jag fyllt 70. Som andra punkt på dagordningen fanns möjlighet för mig att protestera mot förfarandet och föreslå att sammanträdet skulle avbrytas och istället sammankallas senare när presidiet hade tekniken på plats. Mitt yrkande negligerades av sittande ordförande vilket fick mig att överklaga sättet att kalla till ett sammanträde utan möjlighet för de som fyllt 70 och andra s.k. riskgrupper att delta.

Jag överklagar samtliga beslut som fattades på kyrkofullmäktigesammanträdet i Själevad-Mo-Björna pastorat den 31 mars i år. Orsaken är att fullmäktiget inte var representativt. Gamla och sjuka ombads av gruppledarna att inte närvara. Detta strider mot Svenska Kyrkans värdegrund som den är formulerad: ”Svenska kyrkans värdegrund definierar kyrkans grundläggande värden och värderingar, som vi vill utgå ifrån i både handling och ord. Svenska kyrkan strävar efter varje människas lika värde,” osv.

I ett brev som jag fick av biskop Eva Nordung Byström 27 mars skrev hon bl.a. ”Kyrkostyrelsen har nu fattat undantagsbeslut utifrån den rådande situationen som gör att det är tillåtet att delta i fullmäktige på distans. På grund av att vi förväntar oss att det kan bli än strängare restriktioner samt att toppen på Coronaspridningen kan nå oss i maj har vi därför nu gått ut med information till samtliga kyrkoherdar om att fullmäktigesammanträden inte bör skjutas upp samt att möjligheten att delta på distans skall användas.Det är dock varje fullmäktiges ordförande som skall fatta beslut om distansmöjligheten. Kyrkoherdarna har till uppdrag att informera dem om vad som gäller.”

Denna information är motstridande, men jag vet inte hur ordagrant biskopen citerade instruktionerna från kyrkostyrelsen.

Kyrkofullmäktiges ordförande valde att med minsta möjliga antal sammankalla ett beslutsfähigt fullmäktige i vilket undertecknad född 1949 var äldst istället för att arbeta på att få fungerande teknik på plats som skulle göra det möjligt för samtliga ordinarie ledamöter och ersättare möjlighet att delta på detta viktiga extra fullmäktigesammanträde.

Jag önskar att de ärenden som avgjordes på sammanträdet 31 mars istället avgörs på ett nytt extra kyrkofullmäktigesammanträde, alternativt på det ordinarie sammanträdet som hålls i mitten på maj. Om, vilket är troligt, samlingar >50 skall undvikas och att gamla och sjuka rekommenderas att stanna hemma fortfarande är Folkhälsomyndighetens uppfattning skall teknik användas som ger möjlighet för samtliga valda ledamöter att delta.

Kroksta den 8 april 2020

Per Sundin

Jag bereddes möjlighet att svara på pastoratets kommentar till mitt överklagande. Deras kommentar var endast en uppräkning av vilka beslut som togs, inte vilka som deltog i beslutet och att kategorin 70+ m.fl. saknades.

Detta var mitt svar:

Jag har beretts möjlighet att svara på pastoratets svar på mitt överklagande.
Pastoratet måste ha missuppfattat skälet till mitt överklagande av besluten som fattades på det extra kyrkofullmäktigesammanträdet i pastoratet. Överklagandet är konsekvensen av det anförande som jag höll på sammanträdet under §2 Godkännande av kallelse.
Jag föreslog där att vi omedelbart skulle avbryta sammanträdet. Detta förslag finns inte i protokollet. Det avfärdades av sittande ordförande Gunnar Jutterström som menade att kallelsen skett på sätt som beskrivs i kyrkoordningen. Mitt förslag borde ha varit föremål för omröstning, men det kanske inte hade spelat någon roll. Redan då var det för sent. Bland de som skulle avgöra ett sådant ärende fanns knappt några från s.k. riskgrupper.
Mitt överklagande gäller alltså huruvida besluten fattats på demokratisk grund. Skälet är det som står i kyrkans grundläggande värden och värderingar: varje människas lika värde. Det måste vara överordnat kyrkoordningen. Hade det varit enbart rutinärenden på dagordningen hade det kanske inte spelat så stor roll, men på detta extra kyrkofullmäktigesammanträde fattades beslut som kommer att få stora konsekvenser under överskådlig tid.
Tydligen har vårt tekniskt välutbildade presidium hyst betänkligheter när det gäller dess möjligheter att leda ett videosammanträde som någon vecka tidigare än 31 mars tillåtits av kyrkokansliet. Två dagar senare lyckades i alla fall församlingsrådet i Själevad genomföra ett videomöte, något som senare upprepats fyra gånger. Dessutom har kyrkorådet genomfört två sammanträden och gruppmöten med videoteknik. Som mest har det varit 22 ledamöter uppkopplade samtidigt. På det senaste kyrkofullmäktigesammanträdet i november var 25 ledamöter närvarande. Trots detta framhärdar presidiet och har nu kallat till ett ordinarie sammanträde 12 maj i församlingshemmet med minsta möjliga deltagande, dvs. 15 ledamöter för att minimera smittorisken. Jag anser att smittorisken är många gånger mindre vid ett videosammanträde.
Min åsikt är att det åligger kyrkofullmäktiges ordförande att se till att sammanträdena hålls med största möjliga demokratiska representation och med minsta möjliga risk för spridning av smitta från coronavirus.
Jag anser att ärendet är av stor principiell betydelse. Ska kyrkan gå den enkla vägen och kopiera den borgerliga kommunen och därmed sätta sig över demokratiska grundprinciper som har sin grund i kristendomen eller välja största möjliga demokratiska representation där sådana möjligheter finns?
En annan konsekvens av att minska smittorisken var att sammanträdet skulle gå så fort som möjligt. Det innebar att jag under sammanträdets gång inte fick möjlighet att ställa förslag på alternativt namn på ett nytt pastorat, Själevads pastorat, ett förslag som jag hoppas nu har kommit till stiftsstyrelsens kännedom på annat sätt.
/Per Sundin

Jag förökte nu få stöd bland 70+ i min nomineringsgrupp i en protest mot att 70+ med övriga riskgrupper numera har kopplats bort från deltagande i fullmäktigesammanträden.

Det är nu klart att presidiets modell för kyrkofullmäktigesammanträdet inte är någon nödlösning, utan de tycker verkligen att den är den bästa i rådande läge. Vi är fortfarande i majoritet, men man funderar på vad vi gör av den. Förut hade vi en överenskommelse med (S) att vi skulle ha varannat fullmäktigesammanträde på söndag efter gudstjänst och varannat på torsdag. Det var länge sedan vi hade ett söndagsmöte.

Jag skulle önskat att gruppen tillfrågats om lämpligheten att ha ett begränsat sammanträde utan 70+ och andra riskgrupper. Vår grupp består av nio 70+ och tolv 69- (om jag räknar rätt). Flera av oss är tveksamma, inklusive kyrkorådets ordförande, till den bestämda mötesformen som innebär att vissa exkluderas. Vi är alla valda på samma premisser och fått väljarnas fullmakt att företräda dem. Därför ställer jag följande fråga som jag hoppas ni vill svara på inom någon dag. (Jag ställer frågan allmänt! Det är ingen skillnad på kyrkoråd och kyrkofullmäktige i detta avseende.)

Jag tycker att det i rådande situation är rätt att låta vår grupp företrädas av en mindre grupp yngre och friska personer i ett fysiskt möte

Jag tycker att det i rådande situation är rätt att låta vår grupp företrädas så många som möjligt i ett digitalt möte

Jag har ingen åsikt

Det misslyckades så tillvida att endast sju av 21 svarade. En av de svarande uttryckte t.o.m. "Jag har fullt förtroende för våra ordföranden och att de fattar så bra beslut som möjligt om hur möten genomförs med de förutsättningar och inom de ramar som gäller." Själv är jag besviken över främst vår egen ordförandes sätt att agera. I ett läge där det förra sammanträdets sätt att kalla till var överklagat skulle jag, om jag varit ordförande, försäkrat mig om att sättet att kalla till nästa sammanträde hade åtminstone den egna nomineringsgruppens stöd, exv. genom att skicka ut en enkät enligt ovan. Kommer ordföranden att ta sitt ansvar om det visar sig att någon av de närvarande insjuknar i covid 19? Han bör veta att den här sjukdomen är livsfarlig till skillnad från andra epidemier som vi drabbats av de sista hundra åren, och kan drabba även folk utanför de s.k. riskgrupperna och t.o.m. orsaka dödsfall för främst män, friska, i medelålder. Mitt frustration gäller i första hand att hos de flesta av fullmäktiget verkar inte finns någon vilja till uppoffringar, eller om sådan vilja finns, räcker inte den för att övervinna obehaget att påpeka för ordföranden missförhållandet att äldre och sjuka exkluderats bl.a. från de viktigaste besluten som fullmäktige tagit under 2000-talet.

Många i min omgivning kan kanske ha svårt att förstå mitt engagemang för denna sak utan tror att vi måste stå eniga och aldrig bestrida någon annans rätt att ha en annan åsikt. Jag tycker att det blir ett problem när denna "någon annan" har en oinskränkt makt att av oklara orsaker sätta sig över andras rätt att utöva sina demokratiska plikter.

Vi i vårt pastorat är inte ensamma utan problemet finns i hela landet på alla nivåer och då kunde det finnas skäl att skriva insändare i t.ex. Kyrkans Tidning. Jag tycker dock att många insändare har skrivits i detta ämne under de senaste månaderna, fr.a. Ann-Christin Kristiansson i nr 18 och Göran Molin i nr 20 och det jag har att komma med tillför inget. De som har andra åsikter har inte gett sig tillkänna på KT:s insändarsidor. Jag har istället valt att engagera mig lokalt på sätt som visas ovan.