Hillevi Larsson (S) 
Yasmine Bladelius (S) 
Rasmus Ling (MP) 
Lina Nordquist (L) 
Niels Paarup-Petersen (C) 
Johanna Jönsson (C) 
Mia Sydow Mölleby (V)
Riksdagsledamöter

Sverige är ett föregångsland inom jämlikhet där framgång bygger på individens egna meriter. Vårt statsskick innebär dock fortfarande att landets högsta offentliga ämbete går i arv inom en utvald familj. Monarkin går inte att förena med demokrati, jämlikhet och medborgerliga rättigheter på tvåtusentalet.

Fördjupa demokratin

Vår nuvarande regeringsform är snart 50 år gammal. När den infördes var det en reform som fördjupade den svenska demokratin genom att begränsa monarkens makt. Det är återigen dags att se över grundlagen och ta ytterligare ett steg för att stärka den svenska demokratin.

Utreda monarkin

Det vore olyckligt om Sverige tillät statschefsämbetet att gå i arv till ännu en generation. Vi skulle då riskera att hamna i en situation där den nya statschefen kan inneha positionen i ytterligare 40 år innan det återigen är dags för nästa generation att ta vid. Därför anser vi att en utredning om monarkin måste tillsättas snarast.

En utredning som syftar till att omedelbart åtgärda de största bristerna rörande statsskicket, men som också presenterar en färdplan mot en övergång till republik med en demokratiskt vald statschef. En lämplig tidpunkt för en övergång till republik vore då vår nuvarande kung antingen avlider eller abdikerar.

Skydd mot korruption 

De största demokratibristerna som snarast bör åtgärdas är ett avskaffande av statschefens åtalsimmunitet, ett avskaffande av bekännelsetvånget samt att införa ett kontrollsystem för hov- och slottsstaten som motsvarar det som våra statliga myndigheter lyder under.

Riksrevisionen bör utses som granskningsinstans för den offentliga verksamhet som omfattar utövandet av statschefsämbetet.

Genom att avskaffa statschefens åtalsimmunitet så skyddar vi ämbetet från korruption samtidigt som vi skapar möjligheter för ansvarsutkrävande från innehavaren av landets högsta offentliga ämbete. Om Carl Gustaf Bernadotte bryter mot lagen som privatperson så måste han kunna lagföras.

"Ska förkasta muslimer och judar"

Idag står det skrivet i grundlagen att statschefen ska bekänna sig till den rena evangeliska läran, och att den som inte gör det inte heller kan vara statschef. Detta strider mot den religionsfrihet som råder i Sverige, och som enligt Europakonventionen räknas som en mänsklig rättighet.

Att kungen enligt lag ska vara en renlärig lutheran betyder också att han ska förkasta muslimer och judar. Det rimmar mycket illa med den samlande funktion som kungahuset säger sig ha i tvåtusentalets Sverige.

Säkerställa rättssäkerhet

Kravet på insyn i kungliga hov- och slottsstatens ekonomi och verksamhet ligger i linje med de system som redan finns för all statlig verksamhet i Sverige. Genom att låta Riksrevisionen granska offentlig verksamhet kan vi säkerställa ett rättssäkert och ändamålsenligt utövande. Det är en viktig pusselbit i arbetet mot korruption och en av de saker som gör Sverige till en välfungerande demokrati.

Öppna ögonen

Sverige är ett modernt land som på många sätt ses som ett föredöme när det kommer till jämlikhet och mänskliga rättigheter. Vi kan inte längre blunda för det faktum att vårt statsskick representerar motsatsen till många av de värderingar som vi förknippas med.

Demokrati och mänskliga rättigheter kommer inte gratis, det är någonting vi alltid måste sträva mot. Därför anser vi att det är av stor vikt att vi så snart som möjligt kan presentera en färdplan mot ett modernt statsskick.

Mitt svar:

Visst går en kung eller drottning som statschef att förena med demokrati. Det fungerar i många länder runt om i världen, bl.a. i Sverige. 

Jag är stolt över att tillhöra ett land med gamla demokratiska traditioner. Sverige är ett land där demokratin kommit till på fredlig väg. Jämför Frankrike där folket skulle ta makten vilket tillfället öppnades för 1789 när regeringen hade råkat i ekonomiska svårigheter. Men radikala element tog över, kungafamiljen utraderades, terrorvälde utbröt och större delen av Europa blev krigsskådeplats med enorma lidanden för vanligt folk i främst Frankrike som följd. Frankrike är nu inne på den femte republiken efter att ha  gått igenom restauration, julirevolution, februarirevolution, kommunarduppror, tredje republiken med 20 presidenter på 70 år av vilka de sju riksdagsledamöterna troligen inte kan namnge någon på rak arm, över hundra konseljpresidenter, två världskrig varav ett vunnet trots 1,7 miljoner fransmän döda (jo, Frankrike räknades även 1945 som segrarmakt!), fjärde republiken med 25 konseljpresidenter på tolv år.

Skulle de franska traditionerna vara bättre än våra?

Tysklands historia efter sammanbrottet 1918 är inte heller något att yvas över (vet någon vem som är förbundspresident där)? I landet Lagom är kungahuset snart det enda som sticker ut. Det troliga är väl att om de sju riksdagsledamöterna skulle få sin vilja igenom att vi skulle få en president med ungefär samma befogenheter som kungens, dvs. en reträttpost för en misslyckad politiker, en finare landshövding. Medge att närvaron av Victoria på t.ex. en industrimässa är hundra gånger mer intressant än en eventuell dotter till vår eventuelle president! Med en president skulle vi naturligtvis tappa reklamintäkter för landet, men principen ”rättvisa åt alla” är för de sju viktigare. (Det liknar de socialistiska partiernas åsikter om förmögenhetsskatten, huvudsaken är att de rika beskattas. Om de fattiga därmed blir ännu fattigare spelar mindre roll, principen är viktigare.)

Och vad skriver de om? Skulle den evangelisk-lutherska läran göra att kungen bör ”förkasta”(!?) muslimer och judar. Låt dessa tala för sig själva. Gissningsvis är acceptansen hos muslimer och judar för monarki större än hos kristna (om ni sju räknar er dit?).

Betyder ”kunglig svensk avundsjuka” att man är avundsjuk på kungahuset? Finns det några traditioner som är värda något? Att republiken Sverige skulle vara mer demokratisk är bara en illusion. Ett beslut om republik skulle ge ett oåterkalleligt tråkigare Sverige!

Men visst kan en del förändras. Om hovförvaltningen skulle kunna effektiviseras skulle många vinna på det, kanske mest monarkin, och regelbundna revisioner skulle kunna vara ett medel för att åstadkomma det.

En annan förändring vore att låta kunna återfå uppdraget att utse regeringschef. Så fungerar det i alla andra monarkier. Bortsett från osakliga tyckanden som fler än de sju ägnar sig åt skulle två saker vinna på det. Kungen skall i princip vara partipolitiskt neutral och har också lyckats med det i 60 år då han blev med denna statsfunktion pga klåfingrighet i Torekov. En politiskt utsedd talman har inte alls samma förtroende som en opolitisk kung i det avseendet. Så har det fungerat i Storbritannien i flera hundra år. Dessutom har talmansämbetet i Sverige inte någon kontinuitet. Följden har blivit att talmannen saknat erfarenhet för denna del av hans uppdrag.

Men den största fördelen med monarkin är att ämbetet går i arv. Den nye statschefen har redan från barndomen förberetts för sitt ämbete när det gäller att representera landet. De sju vill passa på att ta ifrån Victoria möjligheten att sitta på Sveriges tron. Det vore synnerligen olyckligt. Victoria har egenskaper som kommer att göra henne till en av de bästa statscheferna i den svenska historien.

Hur Victoria skulle klara av sitt uppdrag har de sju inte spekulerat i. Tydligen ointressant. Ingen av de sju kommer med sitt förslag förhoppningsvis att bli ihågkomna i den svenska historien.