En JO-anmälan:

Anmälan mot
Nedre Norrlands hovrätt, Högsta Domstolen

Ev. dokumentref
Mål nr B 1096-16

Beskrivning
Min huvudman Leif Näsström fälldes 14 september för grovt rattfylleri. Domen var dock felaktig. Man trodde Leif var berusad och tog därför blodprov. Inget alkohol kunde påvisas, men det fanns spår av narkotika, bara tiotusendelar av promille. Enligt försvarsadvokaten, Robert Persson från Norrlandsadvokaterna, var detta inte tillräckligt för att förklara Leifs påstådda allmänfarliga beteende, kört på E4 från Örnsköldsvik till Arnäsvall, enligt vittnesmål hela tiden i den högra filen. Vittnet påstod att bilen kört mot vägräcket, men inga foton fanns som kunde bekräfta det. Leif själv hävdar att det finns inga repor på bilen. Leif hade kört sakta "trots att det inte var berättigat". Leif hävdar själv att han var trött, hade inte sovit på tre dygn, och det var det som förklarade att han kört sakta. Robert överklagade domen till Nedre Norrlands hovrätt.
Leif kallades därför till hovrättsförhandling 16 januari. Jag menade att Leif inte hade råd att inställa sig och sökte därför hos hovrätten ersättning hos hovrätten för att kunna inställa sig till förhandlingen. Min begäran avslogs. Man menade att hans inkomster uppgick till 158000 och att skulderna (220 000) amorterades med 35 000 per år. Då hade man dock inte utgått från Leifs nettoinkomst 120360 kr (inkl bostadsbidrag) och hyra 43500, återstår 41860, vilket är under existensminimum. Dessa fakta påtalades i en överklagan till Högsta domstolen i början på december. Mitt överklagade prövades inte ens av HD, men jag som överklagat domen underrättades inte om detta.
Följden blev att Leif inte kunde inställa sig till hovrättsförhandlingen. Advokaten yrkade på att målet skulle avgöras i hans närvaro men den begäran avslogs.


Anmälarens syn på händelsen
Domen är felaktig, Leif var inte rattfull. Att köra bil uttröttad är inte bra, dock inte straffbart. Det medför att Leif ådömts felaktiga böter och tappat körkortet.
Leif hade inte råd att åka till Sundsvall oavsett vad hovrätten påstod. Detta borde ha prövats av HD.
Jag som överklagat blev inte underrättad om att överklagandet inte prövats av HD.


Övrig information

Märkligt att hovrätten inte förstår att deras vägran att inte ge Leif ersättning är en form av rättsröta eftersom det drabbar en medellös person. Den är dessutom tveksamt ur samhällsekonomiskt perspektiv. Hanteringen av ersättningsärendet i hovrätt och HD samt att det medförde att erforderlig personal inkallades till förhandling som inte kunde slutföras samt advokatarvodet för detta troligen ger samhällskostnader som är minst tio gånger högre är den ersättning som begärdes, 554 kr. De utdömda böterna, 8000 kr, har Leif givetvis inte råd med heller.

Den här insändaren kom i Örnsköldsviks Allehanda 29 december 2016:

Kungen höll nyligen ett jultal. Det handlade om miljö, klimat och säkerhet. Således politiskt korrekt för att göra monarkin populär. Men oavsett innehållet så ska kungen enligt lagen inte blanda sig i politiken. I ett krisläge kan monarkin utnyttjas av reaktionära krafter för en nationell samling i syfte att avvärja en hotande folklig revolution.

Det har skett många gånger i historien. Senast det skedde i Sverige var 1914 genom det så kallade borggårdstalet då den dåvarande kungen Gustav V talade till det så kallade bondetåget (20 000 personer som skickats med tåg till huvudstaden av högern) där han uppmanade regeringen att stärka försvaret. Det ledde till att regeringen avgick. Visserligen misslyckades kuppen på grund av styrkan i den folkliga revolten 1917 till 1918. I stället tillträdde en koalitionsregering mellan Socialdemokraterna och Liberalerna som genomförde allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag.

Tyvärr missade man chansen att införa republik då, men nu är det dags. Låt kung, drottning, prins och prinsessor bli föreståndare för de kungliga slotten, vilka då förvandlas till museer.

Martin Oskarsson

Och så här svarade jag efter ca 25 dagar:

Hej!
Här kommer ett senkommet svar på Martin Oskarssons insändare om att avskaffa monarkin från före nyår. Jag avvaktade Trumps maktövertagande som jag trodde skulle kompromettera världens äldsta och mäktigaste presidentämbete och behövde inte vänta länge efter makttillträdet.

Jovisst kan man ha synpunkter på att Gustav V blandade sig i politiken och därmed fällde regeringen Staaf, på samma sätt som hans far Oskar II gjorde det nio år tidigare då han försökte kyla ner stridstupparna i den svenska regeringen. Oskar tyckte inte att krig med Norge överensstämde med hans valspråk "Brödrafolkens väl". I bägge fallen kan man i efterhand säga att kungarna stod för klokskapen, möjligen därför att de hade större erfarenhet av politiken än vissa av regeringsledamöterna. Krig med Norge hade inte varit bra för någon. Klart för Oskar var att Norge var berett för krig, så att hota med krig från svensk sida var ingen framkomlig väg för den som ville lösa konflikten fredligt. På samma sätt hade Gustav V antagligen känslan att Europa var på väg in i ett storkrig och då kunde en pansarbåt vara ett klokt beslut för att hålla Sverige utanför.
På samma sätt är jag övertygad om att kungahuset är en tillgång i vår tids avgörande fråga, den om klimatet. Kungen och kronprinsessan har under hela sitt liv fått god inblick i den frågan. Det är inte alls säkert att en folkvald president skulle dela deras uppfattning i klimatfrågan eftersom hans eller hennes fokus skulle vara att agera på det sätt som skulle ge största garantin för val och omval. Trump är ett exempel, men utvecklingen kan ju gå åt samma håll i Frankrike och andra länder med republikanskt statsskick.
Det monarkin tillför i politiken är kontinuitet. Roosevelt upplät en fristad för den norska kungafamiljen under andra världskriget. Det fanns ingen anledning att knyta motsvarande kontakter med en norsk statsminister eller presidentfamilj från ett annat ockuperat land eftersom det inte alls var säkert att de skulle finnas kvar efter kriget. Mycket riktigt kom Norge, som aldrig förut tillhört någon allians, att bli medlem i NATO.
En avgörande skillnad mellan en folkvald president och en arvkung och -drottning är att de senare hela sitt liv förberetts till att vara statschef. Trump har inte den bakgrunden och har därför en extrem ledarstil: bryr sig inte om vad som är sant och tror att han regerar i det amerikanska folkets intresse, tyvärr en illusion.
Det svenska statsskicket idag fungerar och det vore därför dumt att byta till ett sämre. Martin vill att kungen istället ska bli föreståndare på Stockholms slott. Ett kungligt slott utan kung är inte mycket att ha även om vaktmästaren heter Bernadotte. DDR sprängde resterna av kejsarens slott i Berlin men förbundsrepubliken återuppför nu det. Till vilken nytta?
Per Sundin (KD)