Den här insändaren skickade jag in till alla tidningar i stiftet vecka 28:

Det blir med säkerhet inget extraval till riksdagen, men kyrkovalet hålls som vanligt, i år 19/9.

I valet till kyrkomötet ställer i år tretton nomineringsgrupper upp. Den jag representerar är Kristdemokrater i Svenska kyrkan (KR), partipolitiskt obundet. Varför skulle man rösta på just oss?

1. Vår uppfattning är att nomineringsgrupperna bör stå fria från partipolitiken. Orsaken är att denna har oftast ingen koppling alls till de flesta beslut som tas i kyrkan i församlingar, pastorat, stift och även i kyrkomöte. Sverige är unikt bland världens demokratier där politiska partier engagerar sig i kyrkopolitiken, en anakronism från statskyrkans tid. Den har också mycket litet stöd bland kyrkans medlemmar och urholkar kyrkovalens legitimitet.
2. Antagligen lägger KR jämfört med andra grupper högre vikt vid musiken i kyrkan, ekumenik, människovärdet, gudstjänst och att kyrkan ska vara för alla, högt i tak och inte exkluderande.
3. De flesta nomineringsgrupperna vill att kyrkan ska engagera sig för en bättre miljö. Att detta är nödvändigt blir mer och mer uppenbart även för den mest klimatskeptiske. Som docenten Anders Eriksson formulerar sig i en insändare 12/7: ”Ingår det inte i det profetiska uppdraget att ge ett svar på den största utmaning som mänskligheten någonsin har ställts inför?” Svenska kyrkan har hög trovärdighet när det gäller miljön. Ett sätt att bibehålla den höga tilliten är att förvalta de egna tillgångarna klimatsmart. Två exempel: Satsa på att bygga upp ett nät av laddstationer vid alla Sveriges kyrkor (troligen mer effektiv påverkan på resten av samhället än solceller på kyrktak) och alternativ drift av kyrkans skogar för att optimera deras egenskap som kolsänka.

Per Sundin kandidat (KR) till kyrkomötet för Härnösands stift

 Den här insändaren skickade jag in till tidningarna i Härnösands stift 24-25 juni (hittills inte publicerad någonstans):

Svenska kyrkan kommer att be den samiska folkgruppen om ursäkt senare i höst. Min uppfattning är att Svenska kyrkan har gjort fel mot samiska folket, men att den gjort mycket mer gott som samtidigt borde få komma fram.

Vi kan också se att samerna från början levde på ett uthålligt sätt. Man levde på jakt och fiske. När det tröt flyttade man några km eller mil. Jordbruket som vi ”svenskar” drev var också hållbart, men tveksamt om det är idag när det gjort sig beroende av både konstgödsel och fossila drivmedel. Renskötseln har också gjort sig beroende av fossila drivmedel. Enligt SMHI är Sverige hårt drabbat av klimatförändringen, redan över två grader i norra Sverige, något som drabbar rennäringen mer än jordbruket.

I vitboken som upprättats av kyrkan har man framställt nomadskolorna som ett misslyckande. Skolväsendet sköttes i äldre tider av kyrkan, men det var på statens uppdrag. Att dessa skilde barn från föräldrar var ofrånkomligt. Det samiska språket hölls tillbaka, men det var å andra sidan kyrkans personer som skapat ett samiskt skriftspråk. Att sprida kunskap i svenska språket på det bekostnad av det samiska i nomadskolorna kan man lika gärna se som ett led i att integrera samerna. Det drabbade även tornedalsfinskan och idag invandrarspråken.

Man menar också att undervisningen i dessa skolor var sämre och förutsatte att samer inte skulle ha tillgång till högre undervisning. Det kan man också se som skillnader mellan stad och land som man kan se även i dagens Sverige. Det finns dock tidiga exempel på lappsöner som gått den långa vägen till universitet och grundat stora prästsläkter, t.ex. Sundelin och Graan. Skytteanska skolan i Lycksele var en skola för både flickor och pojkar vilket var unikt. Motsvarande skolor för den ”svenska” befolkningen, pedagogier och trivialskolor, var endast tillgängliga för pojkar.

Tveklöst hamnade präster som bistod det rasbiologiska institutet i sina forskningar i en återvändsgränd. Det är lätt att vara efterklok. Institutets och dess medhjälpares verksamhet har inte varit till gagn för dagens forskning utan är en mörk fläck i Sveriges historia.

Till den samiska kulturen hör deras religiösa uppfattningar. Jag antar att kyrkan inte ursäktar den mission bland samerna som förekommit. Kyrkan har fortfarande mission som en av fyra huvuduppgifter, och kristendomen är en del av västerländska kulturen med värderingar som finns i FN:s deklarationer bland annat om mänskliga rättigheter för urfolk.

Det samerna har anledning att tacka kyrkan för är dels skriftspråket. Kunskaper i samiska var nödvändiga för präster i församlingar som dominerades av samisk befolkning. Kyrkan må väl också få tillgodoräkna sig prästen Lars Levi Laestadius kamp mot alkoholbruket i den samiska befolkningen i första hand i Norrbotten, men som fick återverkningar även i Norge och Finland.

Som om ursäkten till samerna inte vore nog pågår parallellt en rörelse inom Svenska kyrkan som vill att kyrkan skriver en vitbok och ber om ursäkt även för sin insats under trolldomsprocesserna. Antje Jackelén värjer sig mot denna begäran och menar att det finns inga kvarlevande som kan ta emot ursäkten.

Jag tror inte man begriper syftet med häxprocesserna, att skydda samhällets mest värnlösa individer, nämligen barnen. Idag är det fortfarande barnen som vi vill skydda. När de utsätts för pedofili är det väl så nära 1600-talets Blåkulla man kan komma. Då var trollkonorna de skyldiga, idag pedofiler. Trollkonorna riskerade lagens strängaste straff, avrättning. Förtvivlan var naturligtvis stor när det verkliga förhållandet uppdagades, barnens enstämmiga vittnesmål var bara fantasier. Pedofiler släpper man inte ut förrän man tycker sig ha försäkrat sig om att man efter rättspsykiatrisk vård avlägsnat deras asociala beteende.

Per Sundin, kandidat (KR) i Härnösands stift till kyrkomötet

  Den här insändaren fanns i Dagen  2021 17/6:

Av Magnus Nystedt , ledamot av stiftsfullmäktige i Västerås stift, kandidat till kyrkofullmäktige i Kumla-Tärna-Kila pastorat i Sala

17 juni 2021 06:15

Prästen Peter Westermark skriver i Dagen 11/6 om att “befria kyrkan från partipolitiken”, en lika tråkig som utsliten synpunkt. Det är tråkigt att den viktigaste frågan i kyrkovalet, för Westermark och många andra, är uppfattningen att politiska partier som ställer upp som nomineringsgrupper ska ut ur kyrkan.

Dock är det ju glädjande att Westermark ändå tillstår att det finns “oerhört många kompetenta, dedikerade och ofta djupt troende människor som älskar vår kyrka” som ställer upp på de partipolitiska nomineringsgruppernas listor. Tack för det erkännandet åtminstone. Men ändock menar han att jag och många andra är i princip diskvalificerade från att ställa upp.

Jag är aktiv inom Centerpartiet och detta blir mitt andra kyrkoval och jag känner inte alls igen mig i Westermarks beskrivning. Vi är många centerpartister runt om i landet som lägger ner mycket tid och engagemang i kyrkovalet, utifrån vår tro och vår vilja att vara med och arbeta för kyrkans bästa. Det bör vara våra förslag till hur vi vill Svenska kyrkans framtid ska se ut som står i fokus, inte att vi är ett parti som ställer upp som nomineringsgrupp.

Ja, jag är alltså medlem i ett politiskt parti och ställer upp på vår lokala lista i Kumla-Tärna-Kila pastorat i Sala kommun. Det jag vill verka för om jag blir invald är lätt att hitta på nätet och i sociala medier.

Att jag ställer upp på ett partis lista talar om en del för väljarna, till exempel vilka värderingar som jag står för. Och om det spelar någon roll för väljarna har jag inga problem att berätta att jag tror på Gud, läser Bibeln varje kväll, ber regelbundet och går i kyrkan på söndagar (i pandemin deltar jag digitalt).

Vi har ingen partibok, som Westermark vet förstås, och jag har inte upplevt någon partipiska. Han väljer avsiktligt ord som kan uppfattas negativt för han uppnår då sin avsikt att visa avsmak för politiska partier i kyrkan, en taktik som drar ner trovärdigheten i hans argument.

“Rösta på något av de icke-politiska alternativen!” uppmanar Westermark och menar förstås något av de icke-partipolitiska alternativen. För politik är lika mycket en del av de nomineringsgrupper som är knutna till politiska partier som de som inte är det – tro inget annat. Så länge Svenska kyrkan styrs som den gör, där tillhöriga får rösta på vilka som ska företräda dem, kommer politik vara en oskiljbar del av kyrkan.

Westermark må vilja hålla borta partierna från kyrkan, men politiken kommer han inte få bort.

Några ord till dig som röstar. Titta på de olika nomineringsgrupperna och vilka värderingar och ställningstaganden i sakfrågor vi står för. Där hittar du svaret på vad du ska rösta på. Låt inte dimridåer som Westermarks inlägg leda fokus bort från det.

Jag hoppas du som läser det här röstar i kyrkovalet i september, faktiskt oavsett vilken nomineringsgrupp du röstar på. Ett ökat demokratiskt deltagande kan bara vara bra för kyrkan. Där tror jag att Peter Westermark och jag ändå har en samsyn.

Min replik kom 1 juli:

Partipolitik minskar kyrkans trovärdighet

Replik. Partipolitiska grupper har steg för steg fått kyrkan att ändra sin position i olika frågor för att anpassa sig till samhällsutvecklingen, vilket är en orsak till kyrkans tillbakagång, skriver Per Sundin.

Av Per Sundin , kandidat till kyrkomötet för KR i Härnösands stift

29 juni 2021 12:00

Magnus Nystedt försvarar i en insändare i Dagen 17/6 sin rätt att ställa upp i val i kyrkan på en politisk lista. Visst har han den rätten, men icke desto mindre är politiska partier i kyrkoval en anakronism som skadar kyrkan i dag.

Inga andra kyrkor, vare sig i Sverige eller utomlands (möjligen med undantag av Ryssland?) styrs av politiska partier. Att vi har det så i Sverige är en kvarleva från statskyrkans tid och i Norge funderar kyrkan just på hur man vid skiljande av kyrka från stat ska undvika att hamna i samma system som vi har.

Svenska kyrkan borde styras av personer som har kyrkan och dess möjlighet att bedriva gudstjänst, undervisning, diakoni och mission som högsta prioritet. Det skulle kunna vara kyrkopolitik, något som är väsensskilt från politiken i riksdag, region och kommun.

Om man läser vad den största nomineringsgruppen i kyrkomötet, Socialdemokraterna, menar sig ha åstadkommit sedan början på 1900-talet är det tydligt att de haft en särskild agenda som styrts av önskan att foga in kyrkan i ett socialdemokratiskt samhällsbygge.

I Dagen har nyligen publicerats två nyhetsartiklar som belyser skillnaden mellan kyrkopolitik och politik:

I den första kan vi läsa att antalet gudstjänstbesökare har halverats de sista tio åren. Det är symptomatiskt en opolitisk nomineringsgrupp som i en motion vill att detta ska undersökas.

I den andra läser vi att en präst dömdes för att ha hjälpt en konvertit att fly från Migrationsverkets förvarsenhet i Gävle. I syfte att få tingsrätten att se assistans vid en rymning från ett annat perspektiv anförde prästen att hon riskerade avkragning. Detta avvisades av tingsrätten som menade att hon inte riskerade någon påföljd över huvud taget i sin anställning eftersom brottet hade medmänskliga motiv. Vi ser här skillnaden mellan ett kristet förhållningssätt som fortfarande tillämpas i kyrkan, och ett världsligt där partipolitiken bestämmer.

Partipolitiska grupper har fått kyrkan att steg för steg ändra sin position i olika frågor för att anpassa sig till utvecklingen i samhället utanför på gott och ont. Otvivelaktigt är anpassningen en av orsakerna till kyrkans tillbakagång i och med att den för våra medlemmar är uppenbar och minskar kyrkans trovärdighet.