tisdag 11 juli 2023

 Replik på Ungdomskorten är bara intressant för de som bor i tätorten (ÖA 26/5).

Jag förstår din frustration gällande de höga kostnaderna med kollektivtrafiken. Samtidigt är det viktigt att notera att många ungdomar som bor på landsbygden är beroende av kollektivtrafiken för att ta sig till och från skolan eller fritidsaktiviteter. Därför det är orättvist att betrakta ungdomskortet som intressant bara för ungdomar som bor i tätorten. Hur långt man bör promenera istället för att ta bussen är en högst individuell bedömning man kan ha olika uppfattning om.I ÖA kunde vi för några veckor sedan läsa att förra gången ungdomskorten hotades blev det ett ramaskri. Det blev det också i förvaltningen när man såg hur resandet ökade och förstörde förutsättningarna för gällande turlistor. En sekundjakt på hur turerna skulle kunna förkortas började och fick till följd att främst resande på Skärpekullen och i Hörnett i princip förlorade sin möjlighet att använda stadsbussarna (>500 m till närmaste busshållplats).

En sak är säker; barn på landsbygden har det redan kämpigt med begränsad tillgång till offentlig service och fritidsaktiviteter. Av den anledningen ska de inte utöver detta drabbas av ännu högre kostnader till följd av en bristfällig kollektivtrafik. Många personer på landsbygden använder faktiskt kollektivtrafiken mer än de i tätorten, inte bara för fritids- och skolrelaterade ärenden. Att ha tillgång till en pålitlig och prisvärd kollektivtrafik kan alltså för barn vara skillnaden mellan att kunna ta sig till sina hobbyaktiviteter och kompisar eller att bli isolerad. Av den anledningen ser jag det inte som lämpligt att låta föräldrar behöva betala extra för ungdomskortet.

Sverigedemokraterna Örnsköldsvik ser ungdomskortet som en del i vår barndomsgaranti. Barndomsgarantin är en satsning som syftar till att garantera alla barn en jämlik möjlighet till fritidsaktiviteter och kultur i hela landet. Att ha en tillförlitlig och prisvärd kollektivtrafik är en viktig del i att garantera lika möjligheter för alla, oavsett om de bor på landet eller i tätorten.

Garantin är ett viktigt verktyg för att öka jämlikheten och minska utanförskapet. Genom att ge alla barn möjlighet att utforska olika fritidsaktiviteter och kulturella uttryck kan de utveckla sina intressen och talanger samt skapa värdefulla sociala kontakter. Detta bidrar till ökad självkänsla och en förbättrad hälsa. Ungdomskortet är med andra ord en liten kostnad för kommunen att betala för den potential det har för våra barn på landsbygden.

Sverigedemokraterna verkar för att alla barn ska få möjlighet till fritidsaktiviteter och kulturupplevelser. Det gäller alla oavsett socioekonomisk bakgrund, funktionshinder, etnisk bakgrund eller i vilken del av Örnsköldsvik man råkar vara bosatt. Tyvärr visar det sig gång på gång att Örnsköldsviksalliansen väljer att skära ner på de som bor på landsbygden när besparingar ska göras. Det är tydligt att det bara finns ett landsbygdsparti i Örnsköldsvik och det är Sverigedemokraterna som väljer att inte göra besparingar på landsbygden så fort pengarna i kassan tryter.

Jenny Voittonen (SD), ledamot i bildningsnämnden för Sverigedemokraterna Örnsköldsvik


Detta inlägg från Jenny Voittonen 3 juni, även ledamot i samhällsbyggnadsnämnden, är ett försvar av hennes beteende i nämnden. I samtal med ordförande Andreas Jansson var hon positiv till hans förslag till nytt ungdomskort i Örnsköldsvik, det skulle inte vara gratis utan vara subventionerat på samma sätt som i Sundsvall, 185 kr/ månad. (Jag bedömer att skillnaden mellan Sundsvall och Örnsköldsvik när det gäller bussturer mellan centrum och förorter är avsevärd.) Men när det kom till omröstning i nämnden röstade hon med oppositionen för att bevara ungdomskortet, dvs. gratis.

Redan 24 maj  skrev jag följande förslag till insändare som enligt beslut i vårt partiavdelning skulle godkännas av gruppledare och ordförande:

I ÖA i onsdagstidningen kan vi läsa att förra gången ungdomskorten hotades blev det ett ramaskri. Det blev det också i förvaltningen när man såg hur resandet ökade och förstörde förutsättningarna för gällande turlistor. En sekundjakt på hur turerna skulle kunna förkortas började och fick till följd att främst resande på Skärpekullen och i Hörnett i princip förlorade sin möjlighet att använda stadsbussarna (>500 m till närmaste busshållplats).
En annan konsekvens som vi som åker buss ser är att vi fick ett okynnesåkande, ungdomarna åker t.ex. från Nolaskolan till centrum. Grundskoleelever som egentligen bör gå eller cykla (<3 km till skolan) åker nu buss istället för den dagliga motion de så väl behöver. Detta då vi vet att ungdomarna har allt svårare att klara sin militärtjänst beroende på dålig kondition och fetma.
Märkligt att just svsrigedemokraterna, som har sin främsta väljarbas på landsbygden, går i fällan att gynna stadsborna. Var är rättvisan att subventionera stadsbarnen med 600 kr i månaden medan den halva av kommunens ungdomar som bor utanför centralortens nät av stadsbussar inte får någonting? Förvaltningen hade även tänkt satsa på elsparkcyklar som inte heller kommer landsbygden till del.
Vill man satsa på barnen och barnfamiljer som Malmén och Voittonen påstår bör satsningarna fördelas rättvist oberoende på var i kommunen man bor.


Detta tyckte Ulf-Åke, dåvarande gruppledare var ett "bra inlägg". Men hans förslag var att vi skulle vänta lite "så vi får ha vår budgetprocess först. Nu försöker ÖA hetsa fram något inför stundande budgetprocess" och fick medhåll från ordförande Ulrika Kallin.

Efter Jennys ovanstående insändare ändrade jag enligt följande:


I ÖA kunde vi för några veckor sedan läsa att förra gången ungdomskorten hotades blev det ett ramaskri. Det blev det också i förvaltningen när man såg hur resandet ökade och förstörde förutsättningarna för gällande turlistor. En sekundjakt på hur turerna skulle kunna förkortas började och fick till följd att främst resande på Skärpekullen och i Hörnett i princip förlorade sin möjlighet att använda stadsbussarna (>500 m till närmaste busshållplats).

En annan konsekvens som vi som åker buss ser är att vi fick ett okynnesåkande, ungdomarna åker t.ex. från Nolaskolan till centrum. Grundskoleelever som egentligen bör gå eller cykla (<3 km till skolan) åker nu buss istället för den dagliga motion de så väl behöver. Detta då vi vet att ungdomarna har allt svårare att klara sin militärtjänst beroende på dålig kondition och fetma.

Märkligt att just svsrigedemokraterna, som har sin främsta väljarbas på landsbygden, går i fällan att gynna stadsborna. Var är rättvisan att subventionera stadsbarnen med 600 kr i månaden medan den halva av kommunens ungdomar som bor utanför centralortens nät av stadsbussar inte får någonting? Förvaltningen hade även tänkt satsa på elsparkcyklar som inte heller kommer landsbygden till del. Jenny Voittonens insändare i ÖA 8/6 bygger på ett påstående: att ”många personer på landsbygden använder faktiskt kollektivtrafiken mer än de i tätorten.” Men det har inget med ungdomskortet att göra. Ungdomar som bor på landsbygden har i de allra flesta fall bara en skolbuss att välja på, och den ger knappast tillgång till ”hobbyaktiviteter och kompisar”. I Västerlandsjö finns 410 invånare varav ca 35 skolbarn, och bara en icke-skolbuss, en som avgår 12:49 och ingen möjlighet att komma hem annat än med skolbussen 15:42, alltså knappast aktuell för någon innehavare av ungdomskort. Jenny bor i Lemesjö, där finns enligt dintur.se en möjlighet att ta sig in till staden, 7:30, ankomsttid 10:57.

Vill man satsa på barnen och barnfamiljer som Malmén och Voittonen påstår bör satsningarna fördelas rättvist oberoende på var i kommunen man bor.


Budgetprocessen i kommunfullmäktige avgjordes 19 juni. Där agerade SD på samma sätt som tidigare i samhällsbyggnadsnämnden. I samtal med representanter för moderater och kristdemokrater föreföll sverigedemokraterna positiva till Örnsköldsviksalliansens budgetförslag men i den för övrigt livliga debatten i fullmäktige var gruppledaren Gösta Nordberg förtegen om hur man tänkte rösta. Röstningen avlöpte som hösten 2022, SD röstade för socialdemokraternas förslag.

Jag förväntade mig då ett positivt besked beträffande min insändare från Ulf-Åkle och Ulrika, men Ulf-Åke gav ett sådant besked först 23 juni, dock med ett tillägg att jag även skulle kommunicera insändarens innehåll med våra representanter i samhällsbyggnadsnämnden. Efter en del e-postyinlägg främst från Jerker. som var positiv till att jag skickade in den i eget namn, så kunde jag äntligen skicka in den 28 juni. Trodde jag, letar förgäves efter ÖA:s tack för insändaren i inkorgen, men skickade nu in den igen 12 juli.