söndag 29 mars 2020

Recension av boken Ondskan i Nordingrå, en norrländsk häxprocess av Kalle Holmqvist


Redan på första sidan blev det fel. Nicolaus Bozaeus begravdes den 2 januari 1675, inte februari.
Och det fortsätter på nästa sida: ”Häxprocessen i Nordingrå blir en succé". Succé är Kalles ord som omöjligt kan återfinnas i det samtida källmaterialet. Bokens upplägg förefaller att vara att man först studerar ämnet, sedan drar man sina slutsatser. Men det verkar tvärtom som om han redan nu bestämt sig för sin konspirationsteori, att trolldomsprocesserna i Sverige är ett sätt (av många?) av överheten att trycka ned befolkningen.
Ibland glimtar det till av klarsyn, som t.ex. på s 123 när han talar om att en del av den förhärskande ideologin var ”att missväxt och nöd berodde på Satan och de människor som förbundit sig med honom”. Han skriver också att det är viktig poäng var att ”deltagande i trolldomsprocesserna knappast förutsatte någon personlig tro på häxor”. Jag menar istället att den poängen är ovidkommande om man inte kan hitta någon som deltog som inte trodde på häxor. Kalle tror på en ideologi som tyvärr gör det omöjligt för honom att skapa en förutsättningslös bild av fenomenet trolldomsprocesser på 1600-talet.
På s 115 påstår han att ”Trolldomsprocesserna blev ett framsteg för den svenska överklassen och ett gigantiskt misslyckande för folket”. Men vad hände sedan? Vilka låg bakom att trolldomsprocesserna plötligt upphörde? Var det inte samma ”överhet”?
Låg det verkligen i ”överhetens” intresse att avrätta ett antal i befolkningen oavsett om de var skyldiga eller inte, bara som ett led i kriget mot folket, underklassen (Terror Management Theory)? Borde det inte finnas ett intresse hos de styrande att istället öka befolkningens numerär? Det var ju folket som bekostade hela statsapparaten, då som nu. (Det lär ha förekommit en folkräkning något senare i Sverige som hemlighölls för att inte för potentiella fienderegeringar avslöja hur få invånare stormakten Sverige bestod av.) Var det inte bl.a. det, alltså hotet om befolkningsminskning, som fick Carl Sparre att lägga trolldomskommissionens arbete på is?
Det hade varit välgörande om Kalle när han skrev boken tagit kontakt med någon som kände till de lokala förhållandena i Nordingrå under 1600-talet. Han påstår själv på s 48 att ”Nordingrå är därför ett bra ställe att börjas på om man vill försöka förklara den svenska trolldomshysterin under 1670-talet. Till exempel när det gäller vilka som anklagades.” Det visste inte Kalle när han skrev boken och inte heller nu. Det fanns sådana som visste, t.ex. min far och jag.
På s 37 t.ex. skriver han om Jöran Olofsson i Körning utan att veta vem han var, f.d. nämndeman, en bror och son gick i skola och blev präster, Hans Olofsson i Omne, svåger på två sätt, som hade två söner som gick i skola och blev kyrkoherdar, den yngre i Nordingrå, en annan svåger Johan Johansson i Omne också f.d. nämndeman, far till en som gick i skola, sm kyrkoherde.
Han ser inte heller vilka ungdomar som blev anklagade:
1. Karin Kristoffersdr i Mädan, 19 år. Är styvdotter till båtsman Kristoffer Persson Kongsman och heter egentligen Olofsdr och är dotter till en annan båtsman.
2. Anna i Åsäng 23 år. Tjänstepiga! Här går även jag bet men hon ska vara född i Berg i Vibyggerå!
3. Pigan Margeta Jonsdr i Bergsnäs. Bör vara en bonddtr (1652-1739), fadern några år under 50-talet nämndeman, både syster Brita och styvmodern tillhör de anklagade. G 1676 med Per Nilsson i Rossvik.
4. Drängen Hans Kristoffersson i Mädan. Bör vara bror med Karin ovan och heter egentligen Olofsson, båtsmansson. Okänt öde.
5. Drängen Johan Olofsson i Vännersta. 17 år. Båtsmansson, blev senare själv båtsman.
(Systrarna Annika och Margareta Persdr i Järesta. Bör vara systerdöttrar till Margeta Jonsdr ovan. Fadern klockare och nämndeman men 1698 avrättad för stöld ur offerkistan. Systrarna gifta med bönder i Nordingrå.)
6. Margeta Olofsdr i Valto. 12 år. Född oäkta men eftersom fadern blev barnlös i ett senare äktenskap blev hon faderns enda arvtagerska och så småningom bondhustru på hans hemman i Västervalto.
7. Olle Persson i Färnsvik, 15 år. Bondson, övertog hemmanet. (Stamfar för redarsläkten Högberg i Gävle.)
8. Prostens piga Sigrid. Vet inte vem hon är. Kanske utsocknes född.
9. Brita Nilsdr i Vännersta, 15 år. Född oä. g m båtsman i Nora
(Har inte tagit med ungdomar vars föräldrar också var anklagade)
Alltså nio ungdomar varav två födda uä och tre båtsmansbarn, två bondbarn, en eller två födda utsocknes. Oäkta barn och båtsmansbarn är överrepresenterade.
Den viktigaste invändningen mot boken är att han innan han läst protokollet vet orsaken till ”Ondskan i Nordingrå”: Klasskampen, med marxistiskt förtecken.
Jag tror min förklaring ligger närmare sanningen: Religionen.
113 hotades av dödsstraff. Kyrkoherden Christern Bozaeus var tydligen bestört över det stora antalet och han liksom ytterligare fem kyrkoherdar såg trenden, att antalet steg för varje ny rannsakning. Här gällde det att stoppa denna epidemi innan den tagit ännu större proportioner. Vadan denna desperation? Den naturliga förklaringen är att dessa präster verkligen trodde på existensen av Blåkulla som de såg som ett verkligt helvete. Hade någon tidigare tvekat så var de nu övertygade av mängden vittnesmål. De såg de utdömda dödsstraffen som nödvändigt i denna kamp om själarna. Helvetet var nu mer konkret än någonsin, och det gällde det att rädda församlingarnas själar från eviga straff. Kalle tycker att de borde vetat bättre efter långa studier vid gymnasium och universitet. Men på dessa ställen var det ingen som hävdade att Blåkulla var ett fantasifoster. Förvåningen och skammen (troligen även lättnad) hos prästerskapet, som normalt åtnjöt stort anseende, måste har varit monumental när myndigheterna uppdagade vanföreställningen de utsatt sig själva, inklusive hundratals präster, och tiotusentals församlingsbor för. 

Kalle skriver någonstans att hans förklaring, det finns inget Blåkulla, låg närmare än att tro på barnens vittnesmål. Han är tydligen oförmögen att se skeendet med dåtidens glasögon. Han använder sina ideologiska och hittar förklaringar i diverse marxistisk litteratur som skrevs flera hundra år efteråt utan tanke på trolldomsrannsakningar i ett för dem okänt samhälle i Europas utkant.