Här kommer svar från Eva Nordung-Byström, biskop i Härnösand på min insändare i Dagen om samer och Svenska Kyrkan, tidigare inlagd i denna blogg:

Svenska kyrkan har under senare år intensifierat arbetet med att fördjupa insikten om de övergrepp som kyrkans företrädare genom historien begått mot samer. Kyrkvärden Per Sundins debattartikel (Dagen 28 juni) visar hur angeläget detta arbete är och att myc-ket fortfarande återstår att göra innan kyrkans roll i förtrycket blir en naturlig del av vår historiebeskrivning.

Min egen insikt i det samiska folkets historia och kunskap om Svenska kyrkans och den svenska statens handlande mot vårt urfolk har till nyligen varit låg och fragmentarisk, med all säkerhet präglad av fördomar och färgad av den kultur jag själv växt upp i.

Det var först när jag för två och ett halvt år sedan blev biskop i Härnösands stift, och därmed ersättare i Samiska rådet i Svenska kyrkan, som jag på allvar satte mig in i frågorna. Då insåg jag hur mycket jag hade att lära och försöka förstå både om samiskt liv i vår samtid och om vad som hänt i historien.

Den omfattande vitbok som Svenska kyrkan gett ut i samarbete med Umeå universitet (Artos förlag 2016) visar på vetenskaplig grund mycket tydligt att kyrkan svek det samiska folket. Det samerna utsattes för är inte förenligt med kyrkans centrala budskap om alla människors lika värde. Vitboken är ett sätt att lyfta fram det som har hänt, för att fullt ut kunna förstå och ta ansvar.

Kanske är den utbredda okunskapen inget att förvånas över. Sverige som nation har inte erkänt sin historia, säkerställt samiska rättigheter eller försonats med samerna. Svenska kyrkan är inte en isolerad enhet utan ingår i ett nationellt sammanhang.

Vi som är verksamma i Svenska kyrkan i dag har genomgått svenskt skol- och utbildningsväsende som inte bibringar särskilt mycket kunskap om samiska förhållanden.

Men detta faktum är ingen ursäkt, det ger bara en tydligare bild av att vi inte bara ärvt en skuld utan att vi fortsätter att bära den och än värre, bär den vidare till kommande generationer. Jag hoppas och ber att den arvstråden ska kunna brytas. Vi måste våga prata om de kränkningar som skett – utan bortförklaringar.

Försoning betyder att foga samman eller laga något. Att säga förlåt är aldrig fel men det räcker inte för att uppnå det som kan kallas en försoningsprocess. Första steget är att sprida kunskap om vad som egentligen skett, kunskap som måste bygga på den förtrycktes erfarenhet. Svenska kyrkans vitbok är en del av det steget. Sedan måste orden om försoning bli till handling. Handling visar att orden är på riktigt. Vi som har ansvar i Svenska kyrkan har fortsatt ett jobb att göra.

Eva Nordung Byström, 
biskop i Svenska kyrkan i Härnösands stift.

Och då skickade jag nedanstående e-post till henne själv:

Hej!

Jag säger oj!

Jag trodde inte att man kunde bli kränkt av sin egen biskop. Du tar min insändare som ett exempel på bristande kunskap i förhållandet mellan Svenska kyrkan och det samiska folket. Utan att leverera ett enda exempel på varför försoning behövs, bara genom att påstå det i egenskap av biskop som anser att hon kan ämnet betydligt bättre eftersom hon suttit som ersättare(!) i Samiska rådet.

I min insändare ger jag 18 exempel på att Svenska kyrkans skuld i ett eventuellt förtryck är betydligt överdrivet men du vederlägger inte mina påståenden på en enda punkt.

Kyrkan tog initiativ till och skapade det samiska skriftspråket. Rätt eller fel?

Vissa av våra präster framgångsrikt har bekämpat fylleriet bland samerna. Rätt eller fel?

Under 1700-talet var skolväsendet väsentligt bättre utbyggt för lapparna än för den svenska bondebefolkningen vilket speciellt lappflickorna gynnades av. Under denna tid fanns inga möjligheter för bondflickor att gå i skola och bråkdelar av procent av bondpojkarna gick i skola, för att inte tala om de som saknade egendom. Rätt eller fel?

”Svenskar” och finnar har också tvångskristnats, åtminstone till den lutherska tron. Men vi kräver inte att försonas med engelsmän och tyskar, utan de flesta av oss är tacksamma över att vi inte dyrkar asar och att vi därmed inlemmades i den europeiska kulturkretsen, möjligen besvikna över att inte fler kultföremål från asatro och katolicism har bevarats. Rätt eller fel?

Nomadskolorna är en annan företeelse som kyrkan fått skulden för. Men det var Kungl. Maj:t som tog initiativet. Rätt eller fel? 

Men det var riksdagen som tog beslutet och därmed bör inte kyrkan ha ansvaret för vad en enskild biskop i Svenska kyrkan föreslog.  Rätt eller fel?

Lars Thomasson hävdar att dessa nomadskolor inte gav tillträde till högre utbildning. Då kan jag berätta att i praktiken rådde samma förhållande i folkskolan. Det krävdes ekonomiska resurser och studietradition för att fortsätta i realskolan, något som saknades i de allra flesta familjer för 80 år sedan. Rätt eller fel?

Och visst är det märkligt att samerna själva värnar om sin identitet, sitt språk, sina traditioner och har egen riksdag och kyrkodagar, men när kyrkan inrättade en särskild lappförsamling i Jämtland och Härjedalen så var det enligt Lars ett ”verkligt brott”. Han kallar det segregation. Jag vill påstå att folkslagen redan var segregerade. Rätt eller fel? 

Det var också svårt att få samerna att underkasta sig svenskarnas kyrkodisciplin i och med att de var på annan ort halva året. Givetvis innebar lappförsamlingarna att den samiska dialekten användes i kyrka och husförhör, vilket var svårt om endast enstaka procent i varje svensk territorialförsamling begrep samiskan. Rätt eller fel?

Ilskan hos samerna är tydligen stor när man t.o.m. anklagar kyrkan(!) för att inte använda det samiska namnet, som även innehåller namnen på far, farfar och farfars far, i skolan. Jag har svårt att bli upprörd över detta. Det är en del av integrationen.  Rätt eller fel?

Kyrkans del i förtryck av samerna är försumbar i förhållande till vad övrigt som kolonisationen av lappmarkerna har inneburit och innebär. Rätt eller fel?

1. Nasafjällsprojektet där lapparna hänsynslöst utnyttjades för gruvbrytning och transporter. Rätt eller fel?
2. Lappmarksplakatet vilket innebar att på bara några generationer blev samerna en minoritet i samtliga församlingar i Lappland vilket skadat samernas renskötsel, jakt och fiske samt möjligheten att försvara de samiska språken. Rätt eller fel?
3. Gruvbrytning, inte bara i Gällivare-Malmberget och Kiruna, utan hundratals gruvhål togs och tas upp som förgiftade renbetesmarker och fortfarande begränsar renskötseln. Rätt eller fel?
4. Vattenkraften där goda renbetesmarker översvämmades och stängde av flyttningsvägar. Rätt eller fel?
5. De bästa lägena för att utvinna vindkraft är förutom i havet beläget i renbetesområdena vilket stör rendriften. Rätt eller fel?
6. Rovdjurspolitiken som innebär att en flera sekel lång kamp att bekämpa rovdjur både på land och i luften nu är på väg att omintetgöras. Rätt eller fel?
7. Idag är vi upprörda över rasbiologers intresse av den samiska folkgruppen på 20- och 30-talet. Initiativet till detta kom inte från kyrkan, men visst kan präster ha medverkat. Att klassificera allt i vår omgivning är en mänsklig företeelse som gick till överdrift i s.k. rasbiologi under denna tid. (Jag läste på webben att Börje Salming är same, och omedvetet hittade jag särdrag i hans utseende som för mig bekräftade detta. Det gör honom dock inte till en sämre människa, eftersom jag anser att han har samma människovärde som oss andra.) Att i efterhand skuldbelägga prästers medverkan i rasbiologin är inte rättvist. Rätt eller fel?
8. Jag tror aldrig att de tänkte sig att förinta den samiska folkgruppen som skedde med judar mm. i Tyskland. Rätt eller fel?

Vem är det som från svenska kyrkans hemsida som plockat ut "exempel på övergrepp"? Är det du eller insändarredaktören? Där ser man direkt ett faktafel. Nomadskolan kom inte till på kyrkans initiativ. Däremot på förslag av domkapitlet i Luleå som köpte sin utredares biskop Bergqvists idé om nomadskolor. Om du har läst vitboken så kanske du lade märke till att präster i Luleå stift som bodde närmare sina församlingsbor inte köpte idén lika okritiskt. De var ju också Svenska kyrkans företrädare! Bergqvists förslag syftade i första hand till att trygga rennäringens behov av arbetskraft. Ett exempel på att kyrkan brydde sig. Det är genomgående i historien.

Din insändare ger intryck av att försoningen har ett egenvärde. Jag är inte av den uppfattningen, utan jag tycker att försoning bör ske om man kan påvisa att den har fog för sig, och det har i varje fall inte du visat.

Antje Jackelén har försökt gå djupare i problemet genom att försöka skilja på prästernas roll som själasörjare och tjänstemän. Något sådant tar du inte upp i din insändare.

Ja, visst är det sant att prästerna var ”dörröppnare” för rasbiologer. Det hade de gjort oavsett var det skulle ha skett. Hade rasbiologerna varit ute efter att påvisa gotlänningarnas avvikande utseende hade prästerna på Gotland varit lika tjänstvilliga. Lappmarksprästerna var nästan de enda akademikerna i lappmarkerna och levererade underlag till rasbiologernas vetenskapliga undersökning som dessas akademikerkollegor. På exakt samma sätt som att prästerna var Linnés hantlangare under hans resa till Lappland och även därefter.

Kunskap måste bygga på den förtrycktes erfarenhet skriver du. Jag anser däremot att kunskapen bör vara objektiv, vilket givetvis inkluderar samernas erfarenheter, vilket är en helt annat förhållningssätt. Samerna känner sig förtryckta, men förtrycket har till 99% skett av den svenska staten (eller som du skriver ”Sverige som nation”) via dess företrädare. Att få staten att t.ex. erkänna samernas rättigheter är en legal process som är betydligt svårare än att få kyrkan att erkänna sin roll i förtrycket. Det är ju därför samernas ilska riktas mot kyrkan i första hand, eftersom kyrkan (däribland du Eva) villigt tar på sig offerkoftan och erbjuder försoning oavsett om det finns fog eller inte.

Kristendomen är trängd idag i Västerlandet och får sona för religionskrig, både korståg och tidigare och senare inbördesstrider, inkvisition och häxprocesser. Till det läggs nu, förutom islamisters illgärningar som skvätter dynga på mer fridsamma religionsutövare, även påstådd medverkan i förföljelse av samer. Det ger bilden av Svenska kyrkan som en ond organisation som vi inte ska acceptera.

/Per

Men detta brev som väl måste ha diarieförts bevärdigades inte med något svar.

Då skickade följande replik till Dagen, som dock aldrig kom in i papperstidningen:

Eva Nordung-Byström tar min insändare som ett exempel på bristande kunskap i förhållandet mellan Svenska kyrkan och det samiska folket. Hon gör det utan att leverera ett enda exempel på varför försoning behövs.
I min insändare gav jag 18 exempel på att Svenska kyrkans skuld i ett eventuellt förtryck är marginellt men hon kommenterade inte dessa.
Däremot gav Dagen "exempel på övergrepp" hämtade från Svenska kyrkans hemsida. Där ser man direkt ett faktafel. Nomadskolan kom inte till på kyrkans initiativ (något som klart framgick av min insändare). Däremot på förslag av domkapitlet i Luleå som köpte sin utredares biskop Bergqvists idé om nomadskolor. I vitboken står att präster i Luleå stift som bodde närmare sina församlingsbor inte köpte idén lika okritiskt. De var ju också Svenska kyrkans företrädare! Bergqvists förslag syftade i första hand till att trygga rennäringens behov av arbetskraft. Ett exempel på att kyrkan brydde sig. Det är genomgående i historien.
Bland "övergreppen" nämns också "demoniseringen av den samiska kulturen", bl.a. trolltrumman. Inte så märkvärdigt, eftersom den användes för att framkalla andar ingående i den samiska religionen. I vitboken kan man inte hitta några exempel på demonisering av det samiska språket. Det kan dock ha skett, troligen av präster som inte behärskade samiskan och därför ansåg den vara förknippad med djävulen. Men detta finns inte officiellt dokumenterat från kyrkan. Jag har dessutom svårt att tänka mig att användandet av samiska folkdräkter demoniserats av svenska kyrkan.
Det tredje exemplet är att prästerna var ”dörröppnare” för rasbiologer. Det hade de gjort oavsett var det skulle ha skett. Hade rasbiologerna varit ute efter att påvisa gotlänningarnas avvikande utseende hade prästerna på Gotland varit lika tjänstvilliga. Lappmarksprästerna var nästan de enda akademikerna i lappmarkerna och levererade underlag till rasbiologernas vetenskapliga undersökning som dessas akademikerkollegor. På exakt samma sätt som att prästerna var Linnés medhjälpare under hans resa till Lappland och även därefter.
Kunskap måste bygga på den förtrycktes erfarenhet skrev Eva. Jag anser däremot att kunskapen bör vara objektiv, vilket givetvis inkluderar samernas erfarenheter, vilket är ett helt annat förhållningssätt. Antje Jackelén har försökt gå djupare i problemet genom att försöka skilja på prästernas roll som själasörjare och tjänstemän. Något sådant tog Eva inte upp i sin insändare. Samerna känner sig förtryckta, men förtrycket har till 99% skett av den svenska staten (eller som Eva skriver ”Sverige som nation”) via dess företrädare. Att få staten att t.ex. erkänna samernas rättigheter är en legal process som är betydligt svårare än att få kyrkan att erkänna sin roll i förtrycket. Det är väl därför samernas ilska riktas mot kyrkan i första hand, eftersom kyrkan antas villigt ta på sig offerkoftan. Kyrkan har för övrigt redan bett om förlåtelse men processen verkar pågå i evighet.
Kristendomen är trängd idag i Västerlandet och får sona för religionskrig, både korståg och tidigare och senare inbördesstrider, inkvisition och häxprocesser. Till det läggs nu, förutom islamisters illgärningar som skvätter dynga på mer fridsamma religionsutövare, även påstådd medverkan i förföljelse av samer. Det ger bilden av Svenska kyrkan som en ond organisation som vi inte ska acceptera.
/Per Sundin, kyrkvärd i Själevad

Den här andakten höll jag på kyrkorådets sammanträde på Dekarsögården 29 maj:

Om man går in på kommunens hemsida, ”Bygga, bo och miljö”, ”Kartor, GIS”, ”Sök fastigheter och adresser” och söker på Dekarsön 260 så ser man att Dekarsögården har fastighetsbeteckningen Dekarsön 4:26. I den här boken hittar man lite skrivet om Dekarsön 4:26 nämligen att den bildats genom mantalssättning 1894. Det innebar att jorden och skogen delades mellan Johan Anton Westberg och tre andra jordägare i byn, vars fastigheter därmed upphöjdes från torp till hemman. Johan Bylund, förste ägaren till detta hemman, fick därmed del i byns skog och odlingsjord. Westberg bodde kvar i byn som låg strax söder om Solbacken och fyra hemman har funnits där i troligen över 1000 år.

Den här byn har alltid legat i Arnäs socken (tror jag) . När kristendomen kom hit för mer än 800 år sedan kom byborna att varje söndag besöka Arnäs kyrka som ligger någon mil norrut.

Övergången från Oden till Vitekrist var ett vad vi nu kallar ”paradigmskifte” i några avseenden. Det viktiga är att vi alla människor, barn, vuxna, män, kvinnor, har ett människovärde och är lika mycket värda. Det var slut med blodshämnd och att döda barn och trälar helt enkelt slängdes på sophögen . I det kristna samhället begravdes alla på kyrkogården. Så småningom har gravarna märkts ut med gravstenar, större för dem som ville och hade råd. Men det gav dem inte någon särställning efter deras död, i himlen är alla lika, från påven till ofödda barn. I motsats till i Valhall, dit de asatrogna hamnade efter sin död. I kyrkan satt bönderna och deras hustru i åldersordning, oberoende av deras gårdars storlek.

På hemmanet nr 4 bodde i början på 1700-talet Anders Olsson och Lisbeta Pärsdr. De stämdes till hösttinget 1713 eftersom Lisbeta misstänktes ha legat ihjäl sitt nyfödda barn, 3 månader gammal, någon månad tidigare. De frikändes eftersom enligt en grannes vittnesmål barnet hade dött i bröstsjuka. Det var aldrig en rättssak före kristendomens genombrott.

För en vecka sedan fick jag den här boken "Gudstro - Existentiella och intellektuella perspektiv” med 14 olika författare, b.a. Carl Reinhold Bråkenhielm, Mohammad Fazlhashemi, Cristina Grenholm, KG Hammar, Werner G. Jeanrond och Hanna Stenström. Jag har inte läst mer än första kapitlet, men det var lovande. Men pekar på att kristendomen (+ judendomen och islam) sätter människan i en särställning i skapelsen. Vi är alltså de verkliga humanisterna i ordets rätta bemärkelse. Det här ordet har alltså stulits av förbundet ”Humanisterna”. Dessa har ju tagit som sin huvuduppgift att på alla sätt minska kristendomens inflytande i Sverige. Det de inte verkar förstå är att humanismen har sin grund i kristendomen. I samma utsträckning som Sverige tappar sin kristna karaktär tappar man den teoretiska grunden för humanismen. I boken skiljer man på fenomenologi och ontologi, dvs. det verkar som om människan har ett självmedvetande, kan ha en tro, kan skilja på ont och gott, men i själva verket (och detta är ontologin!) är detta en illusion. Vi är bara molekyler i rörelse. Detta blir alltså det inhumana resultatet om vi låter ateisterna ta över Sverige. Att vi finns tycker jag är ett grundvillkor för Sverige som en civiliserad stat.

Kyrkan i Sverige har som jag ser det ett rationellt existensberättigande. Men den insikten räddar inte kyrkan.

Det räcker inte med att kristendomen är rationell, den måste fortsätta att levas som jag är övertygad att den gjort i nästan 1000 år. Att vi litar på att Gud finns och att Jesus dött för våra synder, att vi fortsätter att studera Bibeln med sitt eviga kärleksbudskap, att Gud hör våra böner och att vi ständigt uttrycker vår tacksamhet över allt vi får och får uppleva. Får vi fler i Själevad, Mo  och Björna att pröva vår kristna tro så finns det hopp för kristendomen i vår lilla del av världen.

Vår fader.

Ps 546 v 1-4. (melodin bör spelas innan. Inte svår men ovanlig)