I företalet till Lukas evangelium berättar Lukas hur han ”grundligt ha satt sig in i allt från början” och att han nu beslutat för att skriva ned detta ”för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga”.
Trots det menar K G Hammar i Kyrkans Tidning i torsdags om änkans son i Nain att ”meningen knappast var att vi skulle rikta vår tro mot textens berättelse och hålla den för historisk tillförlitlig”. Jag tycker Hammar är vårdslös i sin syn på Lukas som författare.
I detta fall är det tydligen likheten med andra berättelser, särskilt den om Elias uppväckande av en änkas son, som har fått Hammar att ifrågasätta Lukas förmåga att skilja på fiktion och verklighet. Men de berättelserna har ju ingen likhet alls annat än att det fanns en änka och en son inblandad! Sonen låg inte på en bår utan på en säng. Uppväckandet skedde genom att Elia lade sig över sonen, Jesus nöjde sig med att röra vid båren. Änkan agerade för att få Elia att återuppväcka sonen, Jesus råkade möta ett begravningsfölje som av allt att döma inte hade en aning om att de skulle möta Jesus utanför stadsporten.
Det går lätt år 2013 att påstå att Lukas eller någon av hans sagesmän fabulerat i syfte att få Jesus att framstå som en större undergörare än han i själva verket var. Men det var nog en stor risk för Lukas (och andra evangelister) att göra det några decennier efter att änkans son blivit uppväckt. Genom att namnge platsen där undret skedde kunde kristendomens fiender antingen påstå att platsen Nain är påhittad, eller om den inte var det, hävda att undret var okänt i Nain maximalt 60 år senare.
Det finns ingen likhet med de andra av Hammar nämnda berättelserna (synagogföreståndarens dotter och Lasaros) annat än att det gäller uppväckande av döda. Jag ser inga problem i att tro att Jesus själv uppväckte minst tre människor från döden, trots att berättelsen om änkans son i Nain bara förekommer i ett av evangelierna. Johannes t.ex. verkar vara medveten om att han utelämnat mycket. ”Om var sak skulle skildras för sig tror jag inte hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas”.
Jag förstår uppriktigt sagt inte syftet med att ifrågasätta uppväckandet av änkans son i Nain när det inte finns mer substans i argumenten.
Per Sundin, kyrkvärd och kyrkorådsledamot i Själevad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar