Detta är en insändare jag skickade in till Örnsköldsviks Allehanda i fredags, men har ännu inte kommenterats i tidningen:

"Jag har med intresse följt Tomas Englunds skriverier om s.k. etanolkramare.

Eftersom jag själv i likhet med kanske tusen andra i kommunen kör etanolbil hör jag möjligen till kategorin ”etanolkramare”.

Som ”etanolkramare” har jag svårt att känna mig skyldig till det Tomas kallar ”landgrabbing” i Afrika och jag tror också att landet Tanzania hade tjänat på om Sekabs Afrikaprojekt hade gått att genomföra.

Jag är skeptisk till talet om landgrabbing även om jag har sett intervjuer av afrikaner som anser att de fått för dåligt betalt för jord de sålt till olika utvecklingsprojekt i Afrika. När det gäller etanol så vet jag att t.ex. oljebolag har haft välbetalda agenter som haft som enda uppgift att leta upp negativa aspekter till etanolbränsle. Likaväl som man kan köpa jord av afrikansk jordägare och då betalat ett pris som säljaren i efterhand upplever var för lågt tror jag också att det går att framställa detta som en generell regel, alltså när entreprenörer inom i detta fall etanolhandeln köper upp eller arrenderar mark i syfte att starta sockerrörsplantager så har denna ”landgrabbing” syftet att lura landets invånare.

För att kunna uttala sig om etanolen är negativt för afrikanska länder bör man nog själv ha varit där och forskat eller åtminstone har tillgång till information som man vet inte är färgad av oljelobbyns eller någon annans ageranden.

Jag vet inte om den bok som bl.a. Havnevik skrivit om ”landgrabbing” behandlar just Sekabs projekt.  Ska vi köpa jordbruksprodukter från Afrika kan man givetvis aldrig vara säker på att några jordägare anser sig ha sålt jord för billigt till några som vill starta ett företag som exporterar jordbruksprodukter. Men jag tror absolut att det är möjligt att producera etanolbränsle i Afrika så att det kommer stora befolkningsgrupper i världsdelen till godo."

Tilläggas kan att vi i Sverige har mer att vinna på klimatförändringar. Varför bry sig? Svaret är att vi tar internationellt ansvar. Detta står om växthuseffektens inverkan på Afrika i Wikipedia: Trots att Afrika är den kontinent som släpper ut minst växthusgaser riskerar Afrika att drabbas allra hårdast. I världens fattigaste kontinent försörjer sig befolkningsmajoriteten på jordbruk och uppvärmningen väntas slå mycket hårt när nederbörden minskar i stora delar av Afrika. Risken är påtaglig att hundratals miljoner afrikaner blir klimatflyktingar på grund av torka och svält under det kommande seklet. Redan vid en uppvärmning på ca 3 grader kommer enligt många klimatmodeller stora delar av södra Afrika bli obeboeliga p g a torka och ökenspridning.

Världen har ett stort problem: Växthuseffekten. Som drabbar Afrika hårdast. I många afrikanska länder ser vi nu en stark ekonomisk utveckling. Finns det någon som inte tror att det också innebär ökade utsläpp av växthusgaser, främst från fordon? Vore det inte bättre att det var etanol som drev den växande bilflottan. Skeptikerna menar att sockerrörsodling sker på jordar som kunde användas till livsmedel. Det tror inte jag eftersom sockerrör inte behöver mycket vatten. Men om det vore så, innebär det att man undviker sockerrör/etanol och därmed orsakar att jordbruk i framtiden blir omöjligt. Det är också så att om sockerrör skulle odlas på jord som lämpar sig för livsmedelsodling så kan givetvis odlingen ställas om om det skulle uppstå efterfrågan på afrikanska livsmedel. 

Jag tror också att övergång från fossila bränslen till etanol kostar pengar, och det är fortfarande en bristvara i Afrika (och överallt annars, det kallas kapitalism). Men skulle sockerrörsodlingen skapa ett etanolöverskott som skulle ge exportinkomster skulle det vara ett annat läge för Afrika. Och då krävs att det finns efterfrågan från oss. Men så länge vi är skeptiska till etanol verkar efterfrågan sjunka, det har den gjort i år i Sverige, ca 25% E85-minskning.