Den här insändaren kom i Örnsköldsviks Allehanda 29 december 2016:
Kungen höll nyligen ett jultal. Det handlade om miljö, klimat och säkerhet. Således politiskt korrekt för att göra monarkin populär. Men oavsett innehållet så ska kungen enligt lagen inte blanda sig i politiken. I ett krisläge kan monarkin utnyttjas av reaktionära krafter för en nationell samling i syfte att avvärja en hotande folklig revolution.
Det har skett många gånger i historien. Senast det skedde i Sverige var 1914 genom det så kallade borggårdstalet då den dåvarande kungen Gustav V talade till det så kallade bondetåget (20 000 personer som skickats med tåg till huvudstaden av högern) där han uppmanade regeringen att stärka försvaret. Det ledde till att regeringen avgick. Visserligen misslyckades kuppen på grund av styrkan i den folkliga revolten 1917 till 1918. I stället tillträdde en koalitionsregering mellan Socialdemokraterna och Liberalerna som genomförde allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag.
Tyvärr missade man chansen att införa republik då, men nu är det dags. Låt kung, drottning, prins och prinsessor bli föreståndare för de kungliga slotten, vilka då förvandlas till museer.
Martin Oskarsson
Och så här svarade jag efter ca 25 dagar:
Hej!
Här kommer ett senkommet svar på Martin Oskarssons insändare om att avskaffa monarkin från före nyår. Jag avvaktade Trumps maktövertagande som jag trodde skulle kompromettera världens äldsta och mäktigaste presidentämbete och behövde inte vänta länge efter makttillträdet.
Jovisst kan man ha synpunkter på att Gustav V blandade sig i politiken och därmed fällde regeringen Staaf, på samma sätt som hans far Oskar II gjorde det nio år tidigare då han försökte kyla ner stridstupparna i den svenska regeringen. Oskar tyckte inte att krig med Norge överensstämde med hans valspråk "Brödrafolkens väl". I bägge fallen kan man i efterhand säga att kungarna stod för klokskapen, möjligen därför att de hade större erfarenhet av politiken än vissa av regeringsledamöterna. Krig med Norge hade inte varit bra för någon. Klart för Oskar var att Norge var berett för krig, så att hota med krig från svensk sida var ingen framkomlig väg för den som ville lösa konflikten fredligt. På samma sätt hade Gustav V antagligen känslan att Europa var på väg in i ett storkrig och då kunde en pansarbåt vara ett klokt beslut för att hålla Sverige utanför.
På samma sätt är jag övertygad om att kungahuset är en tillgång i vår tids avgörande fråga, den om klimatet. Kungen och kronprinsessan har under hela sitt liv fått god inblick i den frågan. Det är inte alls säkert att en folkvald president skulle dela deras uppfattning i klimatfrågan eftersom hans eller hennes fokus skulle vara att agera på det sätt som skulle ge största garantin för val och omval. Trump är ett exempel, men utvecklingen kan ju gå åt samma håll i Frankrike och andra länder med republikanskt statsskick.
Det monarkin tillför i politiken är kontinuitet. Roosevelt upplät en fristad för den norska kungafamiljen under andra världskriget. Det fanns ingen anledning att knyta motsvarande kontakter med en norsk statsminister eller presidentfamilj från ett annat ockuperat land eftersom det inte alls var säkert att de skulle finnas kvar efter kriget. Mycket riktigt kom Norge, som aldrig förut tillhört någon allians, att bli medlem i NATO.
En avgörande skillnad mellan en folkvald president och en arvkung och -drottning är att de senare hela sitt liv förberetts till att vara statschef. Trump har inte den bakgrunden och har därför en extrem ledarstil: bryr sig inte om vad som är sant och tror att han regerar i det amerikanska folkets intresse, tyvärr en illusion.
Det svenska statsskicket idag fungerar och det vore därför dumt att byta till ett sämre. Martin vill att kungen istället ska bli föreståndare på Stockholms slott. Ett kungligt slott utan kung är inte mycket att ha även om vaktmästaren heter Bernadotte. DDR sprängde resterna av kejsarens slott i Berlin men förbundsrepubliken återuppför nu det. Till vilken nytta?
Per Sundin (KD)
Här kommer ett senkommet svar på Martin Oskarssons insändare om att avskaffa monarkin från före nyår. Jag avvaktade Trumps maktövertagande som jag trodde skulle kompromettera världens äldsta och mäktigaste presidentämbete och behövde inte vänta länge efter makttillträdet.
Jovisst kan man ha synpunkter på att Gustav V blandade sig i politiken och därmed fällde regeringen Staaf, på samma sätt som hans far Oskar II gjorde det nio år tidigare då han försökte kyla ner stridstupparna i den svenska regeringen. Oskar tyckte inte att krig med Norge överensstämde med hans valspråk "Brödrafolkens väl". I bägge fallen kan man i efterhand säga att kungarna stod för klokskapen, möjligen därför att de hade större erfarenhet av politiken än vissa av regeringsledamöterna. Krig med Norge hade inte varit bra för någon. Klart för Oskar var att Norge var berett för krig, så att hota med krig från svensk sida var ingen framkomlig väg för den som ville lösa konflikten fredligt. På samma sätt hade Gustav V antagligen känslan att Europa var på väg in i ett storkrig och då kunde en pansarbåt vara ett klokt beslut för att hålla Sverige utanför.
På samma sätt är jag övertygad om att kungahuset är en tillgång i vår tids avgörande fråga, den om klimatet. Kungen och kronprinsessan har under hela sitt liv fått god inblick i den frågan. Det är inte alls säkert att en folkvald president skulle dela deras uppfattning i klimatfrågan eftersom hans eller hennes fokus skulle vara att agera på det sätt som skulle ge största garantin för val och omval. Trump är ett exempel, men utvecklingen kan ju gå åt samma håll i Frankrike och andra länder med republikanskt statsskick.
Det monarkin tillför i politiken är kontinuitet. Roosevelt upplät en fristad för den norska kungafamiljen under andra världskriget. Det fanns ingen anledning att knyta motsvarande kontakter med en norsk statsminister eller presidentfamilj från ett annat ockuperat land eftersom det inte alls var säkert att de skulle finnas kvar efter kriget. Mycket riktigt kom Norge, som aldrig förut tillhört någon allians, att bli medlem i NATO.
En avgörande skillnad mellan en folkvald president och en arvkung och -drottning är att de senare hela sitt liv förberetts till att vara statschef. Trump har inte den bakgrunden och har därför en extrem ledarstil: bryr sig inte om vad som är sant och tror att han regerar i det amerikanska folkets intresse, tyvärr en illusion.
Det svenska statsskicket idag fungerar och det vore därför dumt att byta till ett sämre. Martin vill att kungen istället ska bli föreståndare på Stockholms slott. Ett kungligt slott utan kung är inte mycket att ha även om vaktmästaren heter Bernadotte. DDR sprängde resterna av kejsarens slott i Berlin men förbundsrepubliken återuppför nu det. Till vilken nytta?
Per Sundin (KD)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar