Ännu en insändaromgång, denna gång i Örnsköldsviks Allehanda:

Malin Lernfelt har en ledare i ÖA 17/7 med rubriken ”Vi måste kunna acceptera obehag och provokationer”. Vilka ”vi” är framgår inte i texten, men troligen ”vi i Sverige”. Malin verkar inte ha tänkt på att koranbränningarna i första hand är tänkta att provocera muslimer i utlandet, exv. i Turkiet. Det skulle vara intressant att se om Malin kan förklara hur man får alla i den muslimska världen att acceptera koranbränningar i Sverige.

På grund av den senaste koranbränningen har vi i dag nästan krigstillstånd med muslimer och muslimska stater runt om i världen. Finns det inte något egenvärde i att leva i fred och harmoni med andra länder även om de skulle vara muslimska?

Situationen i Sverige urartar snabbt och vi håller på att bli hatobjektet nummer ett för alla länder med större eller mindre muslimska inslag i befolkningen. Finns det då ingenting vi kan göra?

Att bränna böcker är något som hör hemma i diktaturer. Jag tänker närmast på den tyska nazistregimen och kulturrevolutionen i Kina. Vår åsiktsfrihet vore inte mycket värd utan Tryckfrihetsförordningen från 1766. Vad är tryckfriheten värd om mitt manus lämnas in till tryckeriet i ena änden, men när boken är tryckt bränns upplagan upp i andra änden?

Självklart kan man inte bevaka vad som händer med alla exemplar av en bok, men jag skulle bli kränkt om mina böcker brändes i en offentlig demonstration, eller om man stampade på min bok för att offentligt demonstrera sin avsky för det som står i boken.

Jag tycker att man kunde utöka Tryckfrihetsförordningen, en av våra grundlagar, till att förbjuda offentlig kränkning av tryckta alster, och då kanske även inkludera t.ex. flaggor.

Att vara fiender till hela den muslimska världen med mer än en miljard invånare och göra svenska kyrkor till legitima terroristmål är inte optimalt för vårt land.

Per Sundin, kyrkvärd i Själevad

Här försöker den ordinarie ledarskribenten i ÖA, Lukas Frensborg, att sänka mig (och kanske KD):

I Sverige har vi kommit fram till att det är en ytterst dålig idé att yttranden av olika slag på förhand skall godkännas av makthavare efter politiska hänsynstaganden. Denna yttrandefrihet är en av grundpelarna i vårt öppna och demokratiska samhälle. Det gör mig därför både upprörd och nedslagen att vi har lokala politiker i staden som vill inskränka vår liberala demokrati. I detta fall syftar jag på Per Sundin (KD) som i en insändare i slutet av juli genom lag vill inskränka rätten att uttrycka sin åsikt på det sätt man vill (ÖA, 26/7). 

Som alltid är det argument kring trygghet och säkerhet som lyfts fram, vilket är en klassisk populistisk argumentationsteknik för att skrämma upp folk till att acceptera repressiv lagstiftning avsedd att minska individens handlingsutrymme. Faktum är dock att Sverige är, och kommer förmodligen förbli ett av världens tryggaste och mest toleranta länder. När statsministern pratar om ”det allvarligaste säkerhetsläget sen andra världskriget” handlar det givetvis inte om koranfrågan, utan om kriget i Ukraina och Rysslands aggressioner. 

Den absoluta majoriteten av alla personer i Sverige tycker antagligen liksom mig att det är både är dumt och onödigt att bränna skrifter folk anser vara heliga eller för den delen flaggor. Men i ett demokratiskt samhälle visar vi det genom fredliga motdemonstrationer och debatter, inte genom förbud. All lagstiftning som på något vis inskränker vår rätt att uttrycka oss kan i framtiden användas av de styrande politikerna för att tysta oppositionen, och otaliga exempel på detta finns runt om i världen. 

Örnsköldsvik har gjort en otrolig resa de senaste 25 åren. Från att ha utsetts till Sveriges mest homofientliga stad 2001 till en stad med helt annan inställning och öppenhet för HBTQ-personer. Vi har även flertalet väldigt lyckade integrationsprojekt, låg kriminalitet och arbetslöshet. Detta har vi dialogen och öppenheten att tacka för. Friheten att vara sig själv, behålla sin kultur, religion och särart är fundamental för både utveckling och uppbyggnad av ett samhälle för alla. 

Jag önskar därför att stadens ledande politiker vågar ta bladet från munnen och försvara dessa friheter. Självklart skall också avvikande åsikter få komma fram, men då måste de bemötas. Jag kan förstå Centerpartiets grunder för att inte befatta sig med SD, men skall man vara konsekvent så bör man med kraft också markera när vännerna i Ö-viksalliansen kommer med utspel som detta. 

Jag vill ha ett Örnsköldsvik där alla känner sig välkomna, hemma och trygga. Där alla har rätt att utöva sin religion och leva sitt liv som man vill. Detta kräver dock att såväl vi medborgare som politiker står upp för dessa rättigheter. Även de man inte tycker om. 

Lukas Frensborg 

Lukas Frensborg är lärare och fristående krönikör för ÖA:s liberala ledarsida.

Lukas Frensborg skriver i sin ledare 11/8 att Sverige är ett av världens tryggaste länder. Men detta ”faktum” betyder inte att politiken inte kan öka tryggheten ytterligare. Kristerssons regerings viktigaste fråga är just det. Det största hindret till regeringens handlingsförlamning i detta fall tror jag är att få acceptans hos stödpartiet SD.

Lukas tror att Kristerssons ”det allvarligaste säkerhetsläget sedan andra världskriget” inte innefattar effekten av koranbränningarna i Sverige. Detta felaktiga påstående styrker Lukas genom att på Trump-vis tillfoga ordet ”givetvis”. ”Under pressträffen förklarade statsminister Ulf Kristersson att säkerhetsläget i Sverige är försämrat på grund av en rad faktorer. Förutom ilskan från flera muslimska länder efter koranaktioner handlar det även om desinformationskampanjer och inte minst Rysslands krig i Ukraina.”

Vad gör då regeringen för att öka säkerheten? Stärker gränskontrollen. ”Det är viktigt att stoppa farliga människor att komma till Sverige”, säger statsminister Ulf Kristersson. Vilka är dessa farliga människor?

Mette Frederiksen anser att koranbränningar inte är något ”yttrande”. Den danska regeringen har inlett ett arbete att ändra yttrandefrihetslagen i syfte att omöjliggöra koranbränningar. Ändringar i ordningslagen ”kan också bli aktuella i Sverige, då regeringen överväger att tillsätta en utredning,” säger Kristersson.

Frensborg menar också att vi är en av världens mest toleranta länder. Han verkar inte förstå att koranbränningar är ett praktexempel på intolerans.

Koranbränningar är en kränkning av just åsiktsfriheten. Inga diktaturer har någonsin förbjudit offentliga bokbränningar. Att kränka åsiktsfriheten är en del av repressionen. Koranbränningar signalerar motstånd mot att Koranen trycks i eller införs till Sverige. Med muslimers syn på sin heliga skrift Koranen blir dessa bokbränningar ett verkningsfullt angrepp på islam i vårt land och andra länder. De angriper den religionsfrihet som Frensborg tycker är ”fundamental” i vårt samhälle på samma sätt som att bränna USA:s flagga är ett angrepp på allt amerikanskt och att bränna Rysslands flagga är ett angrepp på allt ryskt.

En lag mot bokbränning skulle bli ett hinder för gissningsvis ett tiotal personer som verkligen vill bränna koraner. Varför är deras frihet viktigare än hat från hundratals miljoner muslimer?

Lokal KD-politiker? Nja, jag tillhör Svenssonfalangen i vårt idag allvarligt decimerade parti och noterar till min glädje att Alf Svensson nu också vill ha lagändring på detta område.

Jag har vänner tvärs över det politiska fältet från SD till V och vill också att Sverige ska ha vänskapliga relationer med alla fredsälskande stater. Orsaken till att det nu inte är så är att liberalismen tydligen är viktigare för regeringen än visheten.

Till slut, vet Lukas om det finns någon muslim i Örnsköldsvik som känner sig mer trygg och välkommen efter koranbränningarna?

Replik på Per Sundins (KD) Koranbränningar gör inte Sverige tryggare (ÖA 16/8).

Jag blir uppriktigt sagt förvånad att någon som jobbar inom kyrkan läser min krönika som fan läser bibeln. Men bortom personangreppen kan jag ändå hitta något vi har gemensamt: Vi tycker båda att koranbränningarna är förkastliga. 

Skillnaden är att du vill införa lagstiftning som riskerar att drabba rätten att uttrycka sin åsikt i Sverige och jag ser en fara i detta. Senast i morse kunde vi höra att det inte finns någon riksdagsmajoritet för att inskränka yttrandefriheten, vilket gör att, oavsett åsikt, andra vägar behövs för att alla skall känna sig trygga att leva sitt liv som de vill, religiöst eller sekulärt. 

För mig är vägen tolerans, dialog och öppenhet. Är det åsikter eller yttringar vi inte gillar så möts de bäst av fredliga demonstrationer och dialog. Det är så vi bygger och vidhåller ett demokratiskt samhälle för alla, såväl kristna som muslimer, judar eller ateister. 

Örnsköldsvik och Sverige är, och måste vara, en plats där alla känner sig hemma och en plats där vi som medborgare står upp för våra medmänniskor. 

Lukas Frensborg, fristående liberal krönikör på ÖA:s ledarsida