I förra veckan publicerade ett antal av distriktets specialidrottsförbund en insändare där man önskade mer anslag från landstinget.
Några dagar senare fick man svar från "en skattebetalare i staden" som menade att idrottarna fick klara sig själva eftersom de var mer vårdkrävande än den genomsnittlige länsinnevånaren. Min reflektion på denna insändare var denna:
Nej, ”skattebetalare i staden” har fel.
Visst kan man korta köerna genom att hänvisa vissa grupper till privat sjukvård. Men insändaren bygger på att idrotten är speciellt vårdkrävande. Åtminstone för orientering, den idrott som jag känner till bäst, är det precis tvärtom.
Skulle samhället på ett effektivt sätt kunna ge orientering ett sådant stöd att antalet orienterare 10-dubblades skulle samhället tjäna ca 25 miljoner per år bara på minskad sjukfrånvaro i Ångermanland. Dessutom skulle sjukvården tillföras resurser i minst samma storleksordning eftersom orienteraren motionerar mer (den absolut viktigaste hälsofaktorn) samt röker, snusar och dricker i betydligt mindre omfattning än gemene man och många orienterare avstår helt från starksprit. Detta enligt en rapport ”Orienterare - En samhällsekonomisk guldgruva” av Göran Andersson som kom ut för ett par år sedan.
Visst är frisk- och sjukvården landstingets viktigaste uppgift och dit används också över 90% av landstingets resurser. Men vissa andra samhällsuppgifter är regionala och bör därför skötas av landstinget. Det bör gälla även stödet till idrotten som har så stor inverkan på landstingets stora verksamhet, sjukvården.
Den här helgen är Ångermanlands orienteringsförbund en av arrangörerna av ungdoms-SM i orientering i Örnsköldsvik och Sidensjö som förhoppningsvis bevakas av våra medier trots konkurrensen från Botniabaneinvigningen. Hela sommaren arrangerar ångermanlandsklubbarna Naturpasset som är riktat till motionärer, ett paket säljs för 70 kr. Orientering engagerar människor i alla åldrar, är därför den perfekta familjesporten, ger förmåga att agera självständigt och ger upplevelser från svensk natur där den är som vackrast.
Per Sundin, skogslöpare.