Det torde inte bli något månggifte i Sverige, inte den här gången. Men ingen i centern har förklarat varför det skulle vara fel med månggifte.
Då känns det skönt att vara kristdemokrat. Vårt parti har största trovärdigheten när det gäller att stoppa månggifte i Sverige.
Svenska kyrkan har låg trovärdighet. Vi (egentligen det demokratiskt valda kyrkomötet) var snabba att acceptera homoäktenskap. Vi i kyrkan befinner oss på ett sluttande plan där vi har svårt att bromsa utvecklingen.
Nu ska jag leverera ett biologiskt stöd för det monogama äktenskapet.
Som vi fått lära oss i skolan bestäms könet av kromosomer. I spermien finns antingen x- eller y-kromosomer, ägget innehåller alltid x-kromosomer (observera det kategoriska språkbruket som antagligen retar många queertänkande). Det märkliga är att det finns tio gånger så många spermier med y-kromosomer som spermier med x-kromosomer, vilket alltså borde ge tio gånger så många pojkar som flickor. Men eftersom de förstnämnda inte är så livsdugliga som de senare, t.ex. mot för sura miljöer, så blir ändå antalet pojkar bara 52%.  Pojkarna krigar, super, kör fort med motorcyklar mm. och därför blir det i slutändan ungefär lika många pojkar och flickor.
Detta är för mig ett kraftigt stöd för att vi egentligen är gjorda för att vara två i ett äktenskap, man och kvinna. Och naturligtvis det enda svar som Jesus veterligen har levererat i frågan: "Skaparen gjorde från början människorna till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett."
Nu har vi ju egentligen frångått naturen som norm när det gäller äktenskapet i och med att man respektive kvinna är skapta på ett sätt som gör det uppenbart att man och kvinna är skapade för varandra. Men den diskussionen är historia, idag är det månggifte eller inte som gäller.