Den här insändaren skickade jag in till tidningarna i Härnösands stift 24-25 juni (hittills inte publicerad någonstans):

Svenska kyrkan kommer att be den samiska folkgruppen om ursäkt senare i höst. Min uppfattning är att Svenska kyrkan har gjort fel mot samiska folket, men att den gjort mycket mer gott som samtidigt borde få komma fram.

Vi kan också se att samerna från början levde på ett uthålligt sätt. Man levde på jakt och fiske. När det tröt flyttade man några km eller mil. Jordbruket som vi ”svenskar” drev var också hållbart, men tveksamt om det är idag när det gjort sig beroende av både konstgödsel och fossila drivmedel. Renskötseln har också gjort sig beroende av fossila drivmedel. Enligt SMHI är Sverige hårt drabbat av klimatförändringen, redan över två grader i norra Sverige, något som drabbar rennäringen mer än jordbruket.

I vitboken som upprättats av kyrkan har man framställt nomadskolorna som ett misslyckande. Skolväsendet sköttes i äldre tider av kyrkan, men det var på statens uppdrag. Att dessa skilde barn från föräldrar var ofrånkomligt. Det samiska språket hölls tillbaka, men det var å andra sidan kyrkans personer som skapat ett samiskt skriftspråk. Att sprida kunskap i svenska språket på det bekostnad av det samiska i nomadskolorna kan man lika gärna se som ett led i att integrera samerna. Det drabbade även tornedalsfinskan och idag invandrarspråken.

Man menar också att undervisningen i dessa skolor var sämre och förutsatte att samer inte skulle ha tillgång till högre undervisning. Det kan man också se som skillnader mellan stad och land som man kan se även i dagens Sverige. Det finns dock tidiga exempel på lappsöner som gått den långa vägen till universitet och grundat stora prästsläkter, t.ex. Sundelin och Graan. Skytteanska skolan i Lycksele var en skola för både flickor och pojkar vilket var unikt. Motsvarande skolor för den ”svenska” befolkningen, pedagogier och trivialskolor, var endast tillgängliga för pojkar.

Tveklöst hamnade präster som bistod det rasbiologiska institutet i sina forskningar i en återvändsgränd. Det är lätt att vara efterklok. Institutets och dess medhjälpares verksamhet har inte varit till gagn för dagens forskning utan är en mörk fläck i Sveriges historia.

Till den samiska kulturen hör deras religiösa uppfattningar. Jag antar att kyrkan inte ursäktar den mission bland samerna som förekommit. Kyrkan har fortfarande mission som en av fyra huvuduppgifter, och kristendomen är en del av västerländska kulturen med värderingar som finns i FN:s deklarationer bland annat om mänskliga rättigheter för urfolk.

Det samerna har anledning att tacka kyrkan för är dels skriftspråket. Kunskaper i samiska var nödvändiga för präster i församlingar som dominerades av samisk befolkning. Kyrkan må väl också få tillgodoräkna sig prästen Lars Levi Laestadius kamp mot alkoholbruket i den samiska befolkningen i första hand i Norrbotten, men som fick återverkningar även i Norge och Finland.

Som om ursäkten till samerna inte vore nog pågår parallellt en rörelse inom Svenska kyrkan som vill att kyrkan skriver en vitbok och ber om ursäkt även för sin insats under trolldomsprocesserna. Antje Jackelén värjer sig mot denna begäran och menar att det finns inga kvarlevande som kan ta emot ursäkten.

Jag tror inte man begriper syftet med häxprocesserna, att skydda samhällets mest värnlösa individer, nämligen barnen. Idag är det fortfarande barnen som vi vill skydda. När de utsätts för pedofili är det väl så nära 1600-talets Blåkulla man kan komma. Då var trollkonorna de skyldiga, idag pedofiler. Trollkonorna riskerade lagens strängaste straff, avrättning. Förtvivlan var naturligtvis stor när det verkliga förhållandet uppdagades, barnens enstämmiga vittnesmål var bara fantasier. Pedofiler släpper man inte ut förrän man tycker sig ha försäkrat sig om att man efter rättspsykiatrisk vård avlägsnat deras asociala beteende.

Per Sundin, kandidat (KR) i Härnösands stift till kyrkomötet